DN Debatt. ”Tidigare moderater är ­basen i SD:s nya väljarkår”

Riksdagsvalet 2014 blev på många sätt ett misslyckande för de etablerade partierna på båda sidor om blockgränsen. Moderaterna gjorde mycket stora väljarförluster och Socialdemokraterna misslyckades med sin föresats att hämta in katastrofsiffrorna från valet 2010. Valets enda egentliga framgång gjordes av Sverigedemokraterna. Så långt tycks analyserna i offentligheten vara eniga. Men varför gick så många väljare över till Sverigedemokraterna i riksdagsvalet?

Vi ville undersöka vilka SD:s nya väljare är och hur de motiverar sitt nya partival. Nyckeln till att förstå Sverigedemokraternas snabba tillväxt är att de nya SD-väljarna på flera sätt skiljer sig från de tidigare. Därför har Demoskop har på uppdrag av Timbro genomfört en undersökning av vilka grupper som röstade på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet och vad som låg bakom deras beslut. Undersökningen visar att Sverigedemokraterna i och med riksdagsvalet 2014 är på väg att skifta väljarbas. Den nya bilden av Sverigedemokraternas väljare gör det lättare att förstå partiets tillväxt, och visar samtidigt på det problem som i synnerhet Moderaterna står inför.

Den traditionella SD-väljaren har beskrivits som en yngre, lågutbildad man med skral inkomst och svag arbetsmarknadsförankring som bor i en småstad eller på landsbygden. Även i dag ser man, med undantag för åldersfaktorn, fortfarande en överrepresentation av sverigedemokratiska partisympatier i dessa grupper. Men dessa väljare utgör däremot inte basen i den dramatiska ökning som SD gjorde under valet 2014. De nytillkomna väljarna ser annorlunda ut.

Bland de nya väljarna är inte den yngre mannen med låg inkomst typisk. Könsfördelningen är något jämnare och åldersspannet 45–64 är betydligt vanligare. De nya SD-väljarna är i mycket större utsträckning personer som är medelinkomsttagare. Och framför allt: det är tidigare moderatväljare, inte socialdemokrater, som utgör stommen i SD:s nya väljarbas. I undersökningen var nettoflödet till SD större från moderaterna än alla andra partier sammantaget.

De nya SD-väljarna som tillkom valet 2014 ligger till höger om de gamla SD-väljarna. Medan SD:s väljarbas från 2010 placerar sig något till höger om mitten är de nya väljarna ideologiskt positionerade på samma plats som resten av alliansen. En sannolik tolkning är att SD:s ursprungliga väljarbas utgjordes av tidigare S-väljare samt de som tidigare inte alls röstat.

Högerpopulistiska partier brukar i regel söka sitt stöd bland den delen av befolkningen som titulerar sig själva som nationalister. Så är även fallet med SD. Medan det i befolkningen som helhet enbart är cirka 5 procent som betecknar sig som nationalister, beskriver närmare hälften av Sverigedemokraternas tidigare väljare sin ideologiska hemvist på detta sätt. Här ligger bilden i linje med generella europeiska väljarmönster. Om nationalistiska eller högerpopulistiska partier ska växa sig större än 4–8 procent krävs att de tar väljare från antingen vänster- eller ­högerblocket. Detta kräver i sin tur att de kanaliserar väljarpreferenser eller att ett dominerande höger- eller vänsterparti gör ett dåligt val.

För allianspartierna borde det därför vara mycket oroväckande att 13 procent av SD-väljarna betecknar sig som liberaler, 12 procent som socialliberaler och 28 procent som konservativa. Något fler kallar sig för nationalister men dessa tre beteckningar omfattar ändå drygt hälften av alla väljare som röstade på SD i valet 2014 och utgör ett betydande inslag bland de nyvunna väljarna. Av de väljare som 2010 röstade på M men som i valet 2014 röstade på SD betecknar sig över 40 procent som konservativa. Detta vittnar om hur Moderaterna misslyckats med att locka konservativa väljare som nu söker sig till Sverigedemokraterna.

Den tillväxt som SD har i nuläget sker i huvudsak med hjälp av väljare som betecknar sig som borgerliga väljare, har en borgerlig ideologisk orientering och som traditionellt har röstat på främst Moderaterna. Detta kan jämföras med andelen som betecknar sig som socialdemokrater inom SD vilket är strax under tio procentenheter. Inför framtiden är det även värt att komma ihåg att nästan hälften av de väljare som i valet lutade åt SD men röstade på något annat parti beskriver sig själva som konservativa. Det europeiska mönstret avspeglas således även i Sverige. Om högerpopulister ska växa har de potential att främst göra det på stora höger­partiers bekostnad.

Men vilka skäl angav de nya SD-väljarna för att rösta på SD i valet 2014? Över 80 procent av de före detta alliansväljarna angav integration- och invandringsfrågan som det främsta skälet. Lag och ordning angavs även som ett viktigt skäl för partival bland både befintliga som gamla SD-väljare. Samtidigt utmärker sig de gamla M-väljare som nu gick till SD genom att uttrycka relativt svala känslor för sitt partival. I genomsnitt tycker de sämre om det parti de röstat på (SD) än deras näst bästa alternativ. Rösten framstår därvidlag mer som en motvillig signalröst än som en ny politisk hemvist. SD lockar väljare som vill lägga en proteströst eller de som lockas av invandringspolitiken. Det finns mycket lite som tyder på att den ideologiska omprofileringen som SD har gjort till socialkonservatism skulle spela någon större roll för dessa väljare.

Vi ser även att väljare som lutade åt SD i riksdagsvalet prioriterar politikområdena invandring, integration, lag och ordning samt försvarspolitiken. Den potential SD har att ytterligare få tillökning att väljare således sker på bekostnad av det borgerliga blocket och i synnerhet från Moderaterna. Moderaternas rörelse mot mitten har, av utfallet i valet att döma, resulterat i att väljare längre ut till höger ser sig om efter alternativ. När partiet nu ska utse en ny partiledare efter Fredrik Reinfeldt är detta en knäckfråga. Kan man, och vill man ens, locka tillbaka de väljare som i senaste valet gick till SD?

Bilden av den sverigedemokratiska väljaren som en yngre outbildad man från landsbygden stämmer dåligt. Sverigedemokraterna har lyckats ta sig in bland äldre socialt etablerade väljare. Den här utvecklingen kan beskrivas som epokgörande i svensk politik. Att ett högerpopulistiskt parti inte bara etablerat sig stadigt i riksdagen utan även tar stora andelar borgerligt sinnade väljare är en stor utmaning för de etablerade partierna.