Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-01-20 02:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/tondovt-om-trons-betydelse-i-sverige/

DN Debatt Repliker

DN Debatt Repliker. ”Tondövt om trons betydelse i Sverige”

REPLIK DN DEBATT 3/1.

Per Ewert och Per Eriksson, Claphaminstitutet: Tre företrädare för det sekulära förbundet Humanisterna skriver om staten och döden i Coronapandemins spår. Texten greppar över ett flertal, bitvis motsägelsefulla områden. Deras argument behöver därför bemötas.

Artikelförfattarna menar att en kristet färgad kultur i samband med dödsfall riskerar att göra tillvaron ”traumatisk”, ”osmaklig” och ”rent hänsynslös”. Sådana ord om ett land med tusen år av kristen tradition är synnerligen starka och bör granskas närmare.

Humanisternas förslag om huruvida Svenska kyrkan, kommunerna eller någon annan ska vara huvudman för begravningsverksamheten i Sverige är en förhållandevis liten fråga som sannolikt kommer att finna en praktiskt lämplig väg även fortsättningsvis, i enlighet med svensk tradition och människors önskemål. Samma sak gäller frågan om hur aska efter kremerade döda ska hanteras.

Både den egna och närstående personers död är dock frågor som tillhör den allra mest känsliga sfären i människors liv. Griftefriden är därför ett ämne som bör hanteras annorlunda än andra politiska frågor. Sådana beslut får inte tas lättvindigt, utan i lugna samtal med stor hänsyn till människors önskan och långvarigt etablerad praxis.

Humanisternas krav på ett ytterligare sekulariserat samhälle i det som redan är världens kanske mest sekulariserade land vittnar därtill om en oförmåga att förstå den centrala roll som tron faktiskt spelar inför döden för många människor i olika trossamfund.

Inte heller artikelns önskemål om sekulärt utformade ceremonier vid nationella sorgehändelser höjer på några ögonbryn; sådana ceremonier är ju redan vanligt förekommande. Samtidigt är det på detta område som Humanisternas retorik blir problematisk. De har rätt i att Sverige under det senaste seklet har genomgått en stark sekularisering. Men det betyder inte att befolkningen vill driva ett ”sekulärt samhälle” på det sätt Humanisterna önskar.

Artikelförfattarna inleder med att hänvisa till grundlagens krav på att staten ska vara religiöst neutral. Det finns en viktig betydelseglidning mellan det formuleringen - som även vi omfamnar - och Humanisternas krav på en sekulär stat. Den förra skrivningen ger lika stor frihet för religiösa som för gudsförnekande åskådningar, medan den senare riskerar att begränsa religiösa alternativ – något som blir uppenbart för den som följt Humanisternas opinionsbildning.

Problemet blir ännu tydligare i artikelförfattarnas krav på ett ”livsåskådningsneutralt” samhälle, och deras påstående att Sverige sedan 20 år ska vara ett ”sekulärt land”, gissningsvis med syftning på Svenska kyrkans skiljande från staten. Detta är dock en gravt snedvriden bild av det svenska samhället. Religiositeten i Sverige är långt större än den tidigare statskyrkan. Många – exempelvis vi – tillhör frikyrkor, andra någon av de historiska kyrkorna eller övriga trossamfund. Så länge religionsfrihet består kan Sverige aldrig vara ett ”sekulärt land”.

Vi måste också understryka att artikelns förslag om dödshjälp känns tämligen makabert i en tid där samhället tar till unikt stora tvångsåtgärder för att hindra smittspridning och dödsfall.

Vi måste också understryka att artikelns förslag om dödshjälp känns tämligen makabert i en tid där samhället tar till unikt stora tvångsåtgärder för att hindra smittspridning och dödsfall. Detta visar på samhällets eniga uppfattning i att människolivet är dyrbart och att vården ser som sin uppgift att rädda liv, inte ta liv. Författarna hänvisar till ”positiva erfarenheter” från länder som infört dödshjälp, trots att de mycket väl känner till det mycket allvarliga sluttande plan som Claphaminstitutet och andra lyft fram i litteratur, dokumentärfilmer och föreläsningar.

Både vår och lagstiftningens ställningstagande i denna fråga är dessutom - trots artikelförfattarnas insinuationer - inte grundad i religiösa ställningstaganden, utan i en strikt naturrättslig och allmänmänsklig syn på sjukvårdens uppdrag.

Humanisternas önskemål om dödshjälp mitt i brinnande pandemi är djupt olustig. Deras krav på ett ytterligare sekulariserat samhälle i det som redan är världens kanske mest sekulariserade land vittnar därtill om en oförmåga att förstå den centrala roll som tron faktiskt spelar inför döden för många människor i olika trossamfund. De tycks inte heller förstå vilken central roll den kristna traditionen spelar även för många svenskar som inte säger sig vara aktivt troende. Vi skulle rekommendera en aning större ödmjukhet bland de sekulära humanisternas skara.

Ämnen i artikeln

Dödshjälp
Religion
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt