Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Tunga tidningars avhopp hotar TU:s pressetiska roll”

Bonniertidningar går egen väg. Dagens Nyheter, Sydsvenskan och Dagens Industri lämnar branschorganisationen TU, Tidningsutgivarna. Beslutet innebär i sig en försvagning av TU och kan också få återverkningar på den frivilliga, pressetiska sanering vi har i Sverige, skriver före detta pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius.

Dagens Nyheter, Dagens Industri och Sydsvenskan har meddelat att de skall lämna sin branschorganisation Tidningsutgivarna, TU. I förstone kan detta framstå som en skäligen ointressant detalj – några aktiebolag som hoppar av ett branschorgan.

TU är en av huvudmännen bakom den frivilliga, pressetiska självsaneringen i Sverige. Det är TU som finansierar och i praktiken möjliggör systemet med Allmänhetens Pressombudsman, PO, och Pressens Opinionsnämnd. Ett villkor för medlemskap i TU är att tidningen respekterar den pressetiska självsaneringen.

DN:s chefredaktör Gunilla Herlitz har meddelat att tidningen så att säga skall abonnera på PO:s tjänster. Det innebär att Dagens Nyheter och antagligen också Dagens Industri och Sydsvenskan erbjuder sig att betala en skälig andel av totalkostnaden för att driva det pressetiska systemet.

Hittills har PO tagit emot alla typer av klagomål mot periodisk press, oavsett om tidningen varit medlem i TU eller ej. Om självsaneringen skall vinna respekt måste den omfatta alla pub­liceringar. PO kommer rimligen att behandla anmälningar mot DN även om det är oklart om tidningen ekonomiskt bidrar till att driva systemet.

Detta att flera tongivande tidningar lämnar TU innebär i sig en försvagning av organisationen. En ny ordning där stora tidningar betalar sin andel direkt till PO:s huvudmannastiftelse betyder att den tidigare starka kopplingen mellan TU och PO/PON kraftigt försvagas. I den mån mindre tidningar tycker att DN slipper för billigt undan kommer pressens betalningsvilja för självsaneringen att minska. PO:s övriga huvudmän, Journalistförbundet, Publicistklubben och tidskrifterna kan se med obehag på denna utveckling. Det betyder att de förväntas betala mer.

Vissa Bonnierföretag kvarstår i TU. Mest påtagligt är att Expressen, som tidigare bekämpade PO Yrsa Stenius, kvarstår i TU som aktiv och intresserad medlem. Frågan om ett företag skall vara med i en branschorganisation som svarar för pressens självsanering borde rimligen vara ett utpräglat beslut för ägarna. Bolagsstämman och bolagsstyrelsen i ett tidningsföretag skall förvisso akta sig för att klampa in på ansvarige utgivarens domäner. Men i en av Sveriges största mediekoncerner tycks det vara den enskilda tidningsledningen ner på lokalbladsnivå som fattar beslut i denna genuina ägarfråga. Ett lokalblad lämnar, medan det andra är med, Dagens Nyheter tackar för sig medan Expressen kvarstår som medlem i TU.

Situationen blir märkligare av att Bonniers på central nivå förklarar sig stödja branschorganet samtidigt som man låter sina tidningar välja olika vägar i denna principfråga. Om nu syftet i första hand är att göra besparingar – medlemskapet i TU har kostat mer än det smakat för stora tidningar – så borde Bonniers göra en maximal besparing genom att låta alla sina tidningar hoppa av.

Samtidigt som TU avlövas har en ny utgivarorganisation bildats i Sverige. TU omfattar främst tryckta tidningar medan den nya organisationen Utgivarna inrymmer alla kategorier av medieföretag. Här finns kommersiell tv (Nyhetsbolaget/TV4) och public service genom Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion samt naturligtvis pressen genom TU och Sveriges Tidskrifter.

Detta kan framstå som ett kraftigt steg framåt, alla medieformer kämpar sida vid sida för yttrandefrihet och fri journalistik. Enligt min mening handlar det om en vackert tecknad papperstiger. Den nya utgivarorganisationen skall bara agera i frågor där det råder enighet och samsyn. I princip har varje enskild medlem vetorätt. Naturligtvis går det att finna en minsta gemensam nämnare i ett allmänt försvar för mediefriheten. Men det första man tangerar kontroversiella frågor som presstöd, tv-licens, reklamtidens längd och våldsinslag i kommersiell tv kommer särintressena att göra sig gällande.

FN:s säkerhetsråd brukar beskrivas som en otidsenlig institution med en förlamande vetorätt. Utgivarna blir till sin struktur närmast en parodi på säkerhetsrådet. Om allt kontroversiellt läggs åt sidan återstår en klubb för inbördes beundran och produktion av högstämd festtalsretorik på temat att det är bra med yttrandefrihet.

Utgivarnas nya vd är enligt uppgift formellt tjänstledig i två år från sitt gamla jobb som TU:s vd. Det är en klok försiktighetsåtgärd. Problemet är bara att under tiden försvagas och förminskas TU. Och ingen vet om Pressombudsmannens och Opinionsnämndens övriga huvudmän mäktar med att finansiera det självsanerande systemet.

I Storbritannien har PO/POn:s motsvarighet, Press Complaints Commission, lagts ned och nu förbereds ett mer reglerat och robustare system för att se till att pressetiken respekteras. Slutet på visan kan bli att svenska politiker inspireras av det brittiska exemplet.

Pär-Arne Jigenius, f d chefredaktör och f d Allmänhetenhetens Pressombudsman.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.