Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-22 03:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/tungt-arbete-i-hog-alder-kraver-battre-forsakringsskydd/

DN Debatt

DN Debatt. "Tungt arbete i hög ålder kräver bättre försäkringsskydd"

Har man ett arbete med stora fysiska krav, till exempel tunga lyft, besvärliga arbetsställningar eller repetitiva rörelser, är det sedan länge känt att risken för olika besvär och sjukdomar i rörelseorganen ökar, skriver artikelförfattarna. Foto: Fredrik Sandberg/TT

DN DEBATT 2/7. Möjligheterna att få sjukersättning har minskat kraftigt på senare år, bland annat för att få fler i arbete. Men bland de med fysiskt krävande jobb, som byggnadsarbetare, finns det grupper som behöver ett bättre försäkringsskydd än det samhället tillhandahåller, särskilt om de tänker vara kvar i jobbet till 60-års ålder eller längre, skriver fyra forskare.

När vi är tillräckligt gamla kan vi få en säkrad försörjning via pension oavsett om vi är friska eller sjuka. Alla har dock inte förmånen att leva med god hälsa och arbetsförmåga till hög ålder. Den som inte uppnått pensionsåldern och inte klarar av ett normalt arbete kan få sjukersättning (tidigare förtidspension). Andelen med sjukersättning ökar med stigande ålder. Möjligheterna till att få sjukersättning/förtidspension från den allmänna försäkringen har beskurits kraftigt på senare år. Till exempel i åldern 60–64 år fick drygt 10 000 personer per år sjukersättning 2006–2007, medan antalet var runt 1 400 personer per år 2017–2018. 

Skälen till varför människor inte har arbetsförmåga på grund av sjukdom är framför allt mentala sjukdomar och sjukdomar i rörelseorganen. Orsakerna i unga år är ofta psykiatriska diagnoser, medan besvär från rörelseorganen och hjärt-kärlsjukdomar är vanliga i 60-årsåldern. Har man ett arbete med stora fysiska krav, till exempel tunga lyft, besvärliga arbetsställningar eller repetitiva rörelser, är det sedan länge känt att risken för olika besvär och sjukdomar i rörelseorganen ökar.

De politiska motiven för att minska möjligheterna för sjukersättning är bland annat att få fler i arbete. Man antar då att bland de som fått sjuk­ersättning finns personer som faktiskt skulle kunna försörja sig genom arbete. Den analysen baseras ofta på att vi lever längre. Men ökad livslängd beror inte på att sjukdomar i rörelseorganen blivit färre bland äldre utan på en lägre dödlighet i bland annat hjärt-kärlsjukdomar.

Vi har sedan flera år studerat byggnadsarbetares hälsa och framför allt hur man klarar att arbeta när man närmar sig pensionsåldern. I vissa grupper har många haft förtidspension/sjuk­ersättning när det närmat sig pensions­åldern. Bland de med de tyngsta jobben, betongarbetare och målare, så hade till exempel 24 procent hel eller partiell sjukersättning vid 63 års ålder under perioden 2011–2015. Det visar att det finns grupper som behöver ett starkt försäkringsmässigt skyddsnät i slutet av arbetslivet. Eftersom sjukdom ökar med åldern ökar behovet om man höjer pensionsåldern.

Sedan många år finns i de allra flesta mer utvecklade länder ett skydd för flertalet personer mot att bli utan inkomst vid långvarig sjukdom via försäkringar som staten/samhället, arbetsgivare eller privata aktörer tillhandahåller.

Enligt svensk rätt förutsätts försäkringar vara förutsägbara både för den som tecknar försäkringen och den organisation eller försäkringsbolag som ska betala ut ersättningen. Vi förväntar oss att en försäkring ska ge ersättning enligt de villkor som finns i avtalet. Men sjukersättning/förtidspension motsvarar inte förväntningarna på en försäkring. Förklaringen är att sjukersättningen inte lyder under samma regler som privata försäkringar. Villkoren beslutas ensidigt av riksdagen och tillämpas ensidigt av Försäkringskassan.

Förändringar som skett i möjligheten att få sjukersättning kan komma som en ekonomisk kalldusch för den enskilde. Den som drabbas av nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom i rörelseorganen i 60-årsåldern efter att ha arbetat i drygt 40 år kanske trodde att man hade samma försäkringsskydd som sina äldre arbetskamrater.

Antalet byggnadsarbetare som fått sjukersättning/förtidspension i åldern 60–64 år har varierat mycket. Grafen här ovan visar antalet nybeviljade förmåner med hel sjukersättning/förtidspension i alla diagnoser per 1 000 byggnadsarbetare i åldern 60–64 år, inte bara de med de tyngsta jobben. Bland 60–64-åriga byggnadsarbetare fick på 1980-talet cirka 40 per 1 000 personer och år hel förtidspension på grund av besvär i rörelseorganen, men 2008–2010 sjönk beviljandet av ersättning med mer än 90 procent. 

En utredning som Försäkringskassan har gjort visar att just möjligheten att få sjukersättning för skador/sjukdomar i rörelseorganen minskat mer än för andra diagnoser. Vår bedömning är att variationerna under senare år inte endast betingas av förändringar i regelverket, utan också på dess tillämpning av Försäkringskassan.

De som i dag är i 50-årsåldern och har arbetat tungt i kanske drygt 30 år bör fundera på om de ska byta arbete innan det blir för sent eller hoppas på att samhället återställer ett mer förutsägbart skydd i samband med sjukdom

I många fall är det troligt att tunga arbeten bidragit till skador i rörelse­organen. Genom en restriktiv tillämpning av begreppet arbetsskada har möjligheterna att få sådan ersättning också begränsats vilket också särskilt drabbar dem med tunga arbeten.

De som har ihållande tunga arbetsuppgifter behöver således ett bättre försäkringsskydd än det samhället tillhandahåller, särskilt om de tänker vara kvar i jobbet till 60-års ålder eller längre. Deras arbetskamrater som nu är i 75–80-årsåldern hade ett skapligt skydd via samhället. De som i dag är i 50-årsåldern och har arbetat tungt i kanske drygt 30 år bör fundera på om de ska byta arbete innan det blir för sent eller hoppas på att samhället återställer ett mer förutsägbart skydd i samband med sjukdom. För dem finns inte alternativet med en privat försäkring då den skulle bli orimligt dyr. Vi menar att det nuvarande regelverket och dess tillämpning skapar orättvisa mellan generationer. I alltför hög grad utestänger det personer med behov av stöd. På sikt riskerar detta att skada människors tillit och tilltro till våra generella välfärdssystem. Flera åtgärder krävs som skulle göra arbets­livet mer rättvist i slutet av karriären, till exempel:

Kombinera strävan efter ett förlängt arbetsliv med en förutsägbar försäkring för äldre med ohälsa och som inte kan arbeta i hög ålder.

Förstärk stödet till arbetsgivare med äldre arbetskraft så att äldre med nedsatt arbetsförmåga kan vara kvar i arbetet.

Tillämpa arbetsskadeförsäkringen så att äldre med arbetsskador kan vara kvar hos sin arbetsgivare.

Låt en annan myndighet än Försäkringskassan utreda och besluta om förtidspension för äldre. Att bedöma arbetsförmåga och rehabilitering hos en 60–65-åring är något annat än att göra den bedömningen av en 40-åring.

Gör det förmånligt för individer/företag att teckna egna försäkringar som skyddar försörjningen vid nedsatt arbetsförmåga i slutet av arbetslivet.