I en artikel på DN Debatt (21/3) menar nätverket ”Oss alla” att reella samhällsproblem i själva verket är myter. Men främlingsfientlighet bekämpas knappast på det sättet. Vilket samhällsproblem har lösts av att det sopas under mattan, skriver forskaren Tino Sanandaji.
På 1970-talet låg invandrares sysselsättningsgrad över snittet, och invandring beräknades vara lönsam. Så ser det inte längre ut. I dag är arbetslösheten tre gånger högre bland utrikes födda, trots att invandrare söker jobb mer intensivt än svenskfödda. Sverige har misslyckats med att ge breda grupper chans att delta i samhällsbygget.
I en artikel på DN Debatt (21/3) menar nätverket ”Oss alla” att detta i själva verket är myter. Artikeln bygger på en gemensam rapport av tankesmedjorna Reforminstitutet och Arena Idé, kopplade till Svenskt Näringsliv respektive LO. Det vore skönt om dessa samhällsproblem bara vore myter. Så är dock inte fallet.
Oss alla menar att “en ny svensk studie visar att utrikes födda inte har högre risk att hamna i bidragsberoende än inrikes födda.” Påståendet bygger på en feltolkning som sedan rättades av media. En av studiens medförfattare förklarar: ”Det har uppstått missförstånd, säger Daniela Andrén. Många har tolkat studien som att invandrare och svenskfödda har lika stor risk att få socialbidrag, men det är en mycket stor skillnad i själva omfattningen av bidragen.” (Forskning & Framsteg, 2013-09-17).
Enligt Socialstyrelsen går 57 procent av socialbidragen till utrikes födda hushåll, vilka utgör cirka 15 procent av befolkningen.
Oss alla pratar om att punktera myter men upprepar en skröna som forskarna bakom studien dementerat.
Om utanförskapet skriver Oss alla: ”Sysselsättningsgraden bland utrikes födda män som bott i Sverige i minst 16 år och med asyl som grund för uppehållstillstånd är över 70 procent.” De nämner inte att motsvarande andel bland män med svenskt ursprung är 86 procent. Andelen utan arbete är alltså dubbelt så hög även bland invandrare som varit i Sverige länge.
Statistiska Centralbyrån skriver: ”Utrikes födda förvärvsarbetar i betydligt mindre utsträckning än inrikes födda. År 2011 förvärvsarbetade 82 procent av de inrikes födda och 57 procent av de utrikes födda i åldrarna 20–64 år.”
Detta placerar Sverige på en bottenposition internationellt: ”Sverige är sämst av alla länder i organisationen OECD, som samlar världens rikaste industrinationer, när det gäller att få in utrikes födda på arbetsmarknaden.” (DN 2013-05-24)
Sverige är bokstavligt talat sämst i den industrialiserade världen på att integrera invandrare på arbetsmarknaden. Från detta drar Oss alla i sin rapport slutsatsen att ”statistiken visar en förhållandevis positiv bild av utrikes föddas sysselsättningsgrad”.
Oss alla citerar en rad vinster från invandring utan att ange källor. I deras rapport framgår att detta ofta inte handlar om Sverige, utan om länder som Schweiz och Kanada med en annorlunda invandring. Oss alla påstår även att invandring ökar tillväxten. Något tydligt samband mellan invandring och tillväxt har dock inte påvisats. Vissa studier hittar ett positivt samband medan andra hittar ett negativt. Professor Jan Ekberg beskrev forskningsläget i en statlig utredning:
”Det är även tänkbart att invandring påverkar tillväxten i BNP per capita och därmed genomsnittlig inkomstnivå för infödda. Frågan är emellertid komplicerad och än så länge finns mest hypoteser på området.”
När det saknas entydiga empiriska slutsatser är det inte god praxis att plocka ut några studier som ger önskat resultat och utelämna dem med motsatt slutsats.
Ledande ekonomer till höger och vänster är eniga om att välfärdstater inte kan ha fri invandring. Listan inkluderar ekonomispristagare som Gunnar Myrdal, Milton Friedman och Friedrich Hayek.
Den svenska nationalekonomins nestor Assar Lindbeck förklarar: ”Invandrare kommer till kommuner där de inte får arbete eller bostad. Och då får man inte de samhällsekonomiska vinster som man skulle kunna få av invandringen. Så slutsatsen är att en välfärdsstat av svensk typ med höga ingångslöner och en icke-fungerande bostadsmarknad – vi klarar inte hur stor invandring som helst utan att det blir stor arbetslöshet och socialbidragsberoende bland invandrare …. Så redan nu har vi problem. Det betyder att vi måste ha en reglerad invandring. Vi är ett rikt land med en välfärdsstat och vi är nio miljoner invånare i en värld där tre, fyra miljarder människor skulle betraktas som urfattiga. Det är klart ett sådant land inte kan ha fri invandring.”
Oss alla säger tvärtom att en välfärdsstat kan kombineras med fri invandring.
Det är inte första gången som tankesmedjor producerar undermåliga rapporter. Media vet att tankesmedjor ofta är tendentiösa och bör granskas kritiskt. I invandringsfrågor görs allt för sällan denna kvalitetsgranskning. Det finns snarare en efterfrågan på politiskt korrekta slutsatser att användas mot främlingsfientliga krafter. Främlingsfientlighet bekämpas dock knappast genom att kalla obestridliga problem för myter. Vilket samhällsproblem har lösts av att det sopas under mattan? Frågan är hur mycket situationen måste förvärras innan Sverige blir redo att dra fram problemen i ljuset och ta ett första steg mot att lösa dem.