Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-19 06:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/universiteten-maste-sjalva-borja-klimatomstallningen/

DN Debatt

DN Debatt. ”Universiteten måste själva börja klimatomställningen”

Universiteten kan på olika sätt stimulera sin personal att välja klimatsmartare pendlingsalternativ till arbetet, som cykel och buss, skriver artikelförfattarna.
Universiteten kan på olika sätt stimulera sin personal att välja klimatsmartare pendlingsalternativ till arbetet, som cykel och buss, skriver artikelförfattarna. Foto: Pontus Lundahl/TT

DN DEBATT 29/10. Universitet och högskolor måste visa att de tar sin egen forskning på allvar. Vi uppmanar våra lärosäten att halvera sina egna utsläpp av växthusgaser inom fem år. På detta sätt kan universiteten ta konsekvenserna av den vetenskapliga kunskap de själva producerar och finansierar, skriver 18 forskare vid åtta svenska lärosäten.

Rätta artikel

Vi forskare och lärare vid svenska universitet och högskolor uppmanar våra lärosäten att halvera sina egna utsläpp av växthusgaser inom fem år. På detta sätt kan universiteten ta konsekvenserna av den vetenskapliga kunskap de själva producerar och finansierar och gå före i den omställning av hela samhället som måste börja omgående. På samma gång demonstrerar universiteten i praktiken vad det innebär att ta vetenskaplig kunskap på allvar.

I klimatfrågan är vetenskapen ovanligt entydig: situationen är akut och utsläppen av växthusgaser måste börja minska omgående och i snabb takt. För att kunna nå Parisavtalets mål måste den globala utsläppskurvan vändas nedåt inom bara ett par år, utsläppen måste sedan halveras varje decennium, för att hamna nära noll i mitten av seklet. Det behövs alltså stora och konkreta åtgärder för att minska utsläppen. 

Om detta inte görs är våra samhällen i förlängningen hotade till själva sin existens. Ändå har Sverige hittills väntat med att leva upp ens till de otillräckliga löften som givits tillsammans med EU för att nå Parisavtalets mål. Lösningarna finns, liksom viljan – det är initiativ, styrning och samordning som saknas.

Om inte universitet och högskolor tar den kunskap de producerar på allvar – hur kan vi då förvänta oss att någon annan ska göra det? Om inte universiteten, såsom kunskapsdrivande snarare än vinstdrivande samhälleliga institutioner, kan uppfylla löftena i Parisavtalet – vem kan då göra det?

Svenska forskare deltar i det globala arbetet med att kartlägga, förstå och förutsäga de hot klimatförändringarna utgör mot våra samhällen. Våra universitet är med och finansierar klimatforskningen. Samtidigt är universiteten själva stora samhällsaktörer med betydande klimatpåverkan. Trots kunskapen om att det är vårt samhälles framtid som står på spel är deras egna mål otillräckliga för att gå i linje med Parisavtalet. På detta sätt bidrar universitet och högskolor till att underminera den vetenskapliga kunskap om klimatförändringen och dess effekter som de själva producerar.

En av universitetens viktigaste uppgifter i samhället är att förvalta och skapa ny vetenskaplig kunskap. Om inte universitet och högskolor tar den kunskap de producerar på allvar – hur kan vi då förvänta oss att någon annan ska göra det? Om inte universiteten, såsom kunskapsdrivande snarare än vinstdrivande samhälleliga institutioner, kan uppfylla löftena i Parisavtalet – vem kan då göra det?

Det är därför en trovärdighetsfråga för universiteten själva och den vetenskapliga kunskapens status i samhället, liksom för hela klimatomställningen, att universiteten själva gör sin del av Parisavtalet.

En omställning av den storlek som krävs är oprövad mark. Alla framtida svårigheter och effekter kan omöjligt förutses. Enbart genom att sätta igång med att sänka utsläppen kan vi skaffa kunskap om dessa svårigheter och på så sätt röja vägen framåt och göra den nödvändiga omställningen möjlig. Det är genom att börja ställa om som vi lär oss hur omställningen ska gå till.

Tiden är central i klimatkrisen. Ju längre vi väntar desto radikalare åtgärder kommer det att krävas, både för att minska utsläppen och för att anpassa samhället till en varmare och mer instabil värld. Valet står inte mellan att fortsätta som vanligt och att göra stora utsläppsminskningar; valet handlar om under vilka former samhället ska förändras. Att vänta innebär att skjuta över problemet på nästa generation, ett problem som då hunnit bli oöver­skådligt mycket värre. En ordnad omställning måste börja nu.

Som ett första steg uppmanar vi Sveriges universitet och högskolor att inom fem år halvera sina egna utsläpp. Detta behöver ske genom aktiv utsläppsminskning, och inte genom klimatkompensation. Exakt hur denna halvering ska gå till blir det upp till varje universitet att slå fast. Minskningen behöver dock innebära en översyn av följande områden:

1.

Resorna. Internationella kontakter är avgörande för att svensk forskning ska hålla hög kvalitet. Samtidigt står flygresorna för en mycket stor andel av lärosätenas utsläpp. På många sträckor kan flyget enkelt bytas mot resor med tåg. Men framför allt behöver rutiner och akademiska arbetsformer utvecklas så att internationaliseringen kan bli fossilfri och så att möten, konferenser och undervisning på ett bra sätt kan genomföras på distans. Universiteten kan också driva på för att forskningsfinansiärer på både nationell och EU-nivå ställer krav på att forskningen ska genomföras med minimerade utsläpp.

2.

Maten. Matproduktion är en betydande källa till utsläpp av växthusgaser, och i första hand kommer dessa från produktionen av kött och mejeriprodukter. Universiteten kan minska konsumtionen av högutsläppande livsmedel vid exempelvis personalrestauranger, catering och representation.

3.

Bilpendlingen. Universiteten kan på olika sätt stimulera sin personal att välja klimatsmartare pendlingsalternativ till arbetet, som cykel och buss.

4.

Energianvändningen. Genom att använda lokaler maximalt och på så vis undvika onödigt svinn kan universiteten minska utsläppen ytterligare. Enbart energi från förnybara källor bör användas.

5.

Kapitalplaceringarna. Det kapital universiteten förvaltar ska inte bidra till fossilekonomins fortlevnad utan investeras i hållbara branscher.

Vi bjuder nu in alla verksamma vid svenska universitet och högskolor att ansluta sig till detta upprop.

Ämnen i den här artikeln:

Högskolan
Klimatet
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Mats Alvesson, professor i företags­ekonomi, Lunds universitet Åsa Arping, professor i litteraturvetenskap, Göteborgs universitet Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet Jonna Bornemark, docent i filosofi, Södertörns högskola Anja Hirdman, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, Stockholms universitet Yvonne Hirdman, professor emeritus i historia, Stockholms universitet Arne Jarrick, professor i historia, Stockholms universitet Staffan Laestadius, professor emeritus i industriell utveckling, Kungliga tekniska högskolan Andreas Malm, forskare i humanekologi, Lunds universitet Julia Nordblad, forskare i idé- och lärdomshistoria, Uppsala universitet Lennart Olsson, professor i geografi, Lunds universitet Roland Paulsen, docent i sociologi, Lunds universitet Elin Röös, forskare i miljösystemanalys, Sveriges lantbruksuniversitet Josefin Wangel, forskare och föreståndare för Center for Environment and Development Studies, Sveriges lantbruksuniversitet och Uppsala universitet Erik Westholm, professor emeritus vid Sveriges Lantbruksuniversitet Åsa Wikforss, professor i filosofi, Stockholms universitet Fredrik Wikström, docent i miljö- och energisystem, Karlstads universitet Helén Williams, docent i miljö- och energisystem, Karlstads universitet

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt