Skolverket har föreslagit att antikens historia stryks ur grundskolans kursplan. Förslaget innebär att fokus i stället flyttas till efterkrigstiden för att historieundervisningen ska komma närmre samtiden. Myndigheten säger sig vilja öka elevernas historiemed­vetenhet och hävdar att händelser som inte inträffat för så länge sedan ger ett större förklaringsvärde avseende samtidens problem. Förslaget motiveras med att lärarna inte ska utsättas för ”stress och press” eftersom det ofta har varit svårt att hinna med efterkrigstiden. Undervisningstiden sägs inte räcka till och därför anser sig Skolverket ta sitt ansvar genom att helt sonika stryka antiken ur kursplanen.

Förslaget innebär de facto en förkortning av de långa historiska utvecklingslinjerna i undervisningen. När antiken plockas bort ska historieundervisningen i högstadiet i stället börja vid 1500-talet.

Ett förslag som detta leder till att svenska elever bland annat kommer att sakna en historiskt förankrad förståelse för varför vårt juridiska system ser ut som det gör, hur samhällen kan organiseras, hur ledarskap praktiserats över tid, och hur demokrati struktureras och utövas. De kommer att sakna djupen i vår tids genus- och migrationsdebatter om de inte tagit till sig att demokrati ursprungligen var ett idépaket avsett för män av en viss bakgrund.

Utan en inblick i antikens drama kommer de få svårt att förstå sådant som Shakespeares pjäser och dramaturgi, se lager i Woody Allens filmer, identifiera inspirationen i den svenska arkitekturen eller förstå att ”Game of thrones” har djupa kulturella rötter. De vetenskapliga fundamenten, estetiska idealen och filosofins grundvalar rycks helt ur sina sammanhang.

Det framtida arbetslivet kräver något som den artificiella intelligensen ännu inte klarar av: nämligen att kombinera fakta, vetenskap, analys, reflektion, självmedvetenhet, empati, kulturell känslighet, nytänkande och ansvarstagande.

Därmed kommer de att få svårare att verka i internationella sammanhang och deras innovationsförmåga kan komma att påverkas. De kommer att förnekas möjligheten att studera det som skett under avlägsna tider för att på så vis få perspektiv på samtidens liv och livsmiljöer.

Förslaget har kritiserats häftigt av historiker, litteratur-, språk- och kulturvetare. Det är också nödvändigt att flagga för de arbetsmarknadsmässiga och ekonomiska konsekvenserna av förslaget. Om förslaget går igenom kommer våra ungas attraktivitet på arbetsmarknaden att försvagas, matchningen på arbetsmarknaden försvåras och Sveriges konkurrenskraft försämras. Anledningarna är följande:

1 Skolan måste förbereda elever för högre utbildning. För att den högre utbildningen ska kunna utexaminera studenter som är redo för ett kunskapsintensivt yrkesliv måste de studenter som antas ha grundläggande kunskaper om samhället, förståelse för hur de samband som skapat den sociala ordning som råder i dag är sammanlänkade, samt en analytisk förmåga som är sprungen ur fakta.

Har man svaga och friflytande faktakunskaper har man ingenting att bryta förutfattade meningar, nya uppslag eller aldrig så nytänkande idéer mot. Fakta är basen. Och fakta måste länkas ihop för att bli meningsfulla. Den som inte har kunskaper om centrala skeenden i vårt förflutna kommer att ha svårt att se övergripande sociala samband. Utan förståelse av tidigare centrala civilisationer och epoker avkontextualiseras samtiden med dess möjligheter och problem.

2 Skolan gör avkall på sitt kompensatoriska uppdrag. Den svenska skolan har till uppgift att se till att alla elever, oavsett social bakgrund och föräldrarnas utbildningsnivå, ges samma möjligheter att uppnå skolans mål. Uppgiften borde sträcka sig bortom skolans mål.

I stället för att göra avkall på uppdraget borde skolan sträva efter att familjefaktorn inte vore den viktigaste framgångsfaktorn för en individs livschanser, vilket är fallet i Sverige i dag. Om antiken tas bort ur kursplanen kommer den kunskapsmässiga lakunen att raskt fyllas i av föräldrar med högre utbildning och studievana. Att detsamma skulle ske med elever från studieovana hemförhållanden är inte lika säkert.

3 Skolverket gör våra unga en björntjänst eftersom de kommer att tappa i attraktivitet på arbetsmarknaden. Kvalificerat arbetsliv av i dag kräver en bred förståelse av världen. Att minska elevers förståelse av historiska samband och centrala utvecklingslinjer minskar inte bara deras möjligheter till kunskapsladdade och reflekterande liv, utan också deras chanser till meningsfull sysselsättning. De blir helt enkelt mindre anställningsbara, och kommer att stå sig sämre i den internationella konkurrensen som ökar varje dag.

Det verkar som att Skolverket inte insett vikten av bredare bildning i vårt tidevarv. Kunskaps- och kompetenskraven ser mycket annorlunda ut i dag jämfört med för bara några få år sedan. Världen digitaliseras, robotiseras, och präglas av artificiell intelligens och maskininlärning. Maskinerna kommer att ta över en ansenlig del av de yrken som vi förbereder våra unga för i dag, och vår kunskaps- och utbildningssyn måste tas in i samtiden.

I en värld där alternativa fakta och falska nyheter florerar som aldrig förr, och när företag som Cambridge Analytica och algoritmer formar våra världsbilder blir ett vetenskapligt, kritiskt och fast förankrat förhållningssätt centralt. Vi måste helt enkelt faktabaserat öka vår sunda skepticism. Det framtida arbetslivet kräver något som den artificiella intelligensen ännu inte klarar av: nämligen att kombinera fakta, vetenskap, analys, reflektion, självmedvetenhet, empati, kulturell känslighet, nytänkande och ansvarstagande.

När Skolverket, genom sitt förslag, uttrycker att klassisk humaniora inte är tillräckligt relevant för att finnas med på läroplanen är det svårt att föreställa sig en mer otidsenlig hållning. Grupper som förvägrats rättvisande kartor över vårt gemensamma förflutna kommer att försvaga Sverige som kunskaps-, vetenskaps-, innovations- och kulturnation. Att undervisningstiden inte räcker till är ett alltför lättvindigt argument för att motivera en innehållsmässig amputation av den kaliber som nu föreslås.

En examen från en samhällsvetenskaplig institution som Handelshögskolan har i decennier fungerat som en garant för ett meningsfullt yrkesliv. Så är fallet än i dag. Än så länge har antiken inte behövt stå som obligatorium på våra kursplaner. Men om Skolverkets förslag går igenom och vi ska fortsätta att arbeta med uppdraget att stärka svensk konkurrenskraft kanske vi måste tänka om.