Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-06-26 07:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/utan-bocker-lar-barnen-inte-lasa-pa-sommarlovet/

BÖCKER

DN Debatt. ”Utan böcker lär barnen inte läsa på sommarlovet”

Färre än hälften av Sveriges elever har möjlighet att nyttja ett riktigt skolbibliotek med en utbildad bibliotekarie, skriver artikelförfattarna.
Färre än hälften av Sveriges elever har möjlighet att nyttja ett riktigt skolbibliotek med en utbildad bibliotekarie, skriver artikelförfattarna. Foto: Vilhelm Stokstad/TT

DN DEBATT 10/6.

Representanter för författare och bibliotek: En stor andel elever tycker att läsning är slöseri med tid. Samtidigt ­lägger Sverige minst pengar i Norden på läromedel. Regeringen älskar för sin del att presentera tillfälliga ”lässatsningar”, men verkar inte förstå att tillgång till böcker är viktigare för barnens läslust än alla andra tänkbara verktyg.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Just nu sjunger elever ”Den blomstertid nu kommer” över hela landet, redo att försvinna i väg på sommarlov i tio veckor. Vad kommer att hända med de elever vars läsförmåga vi har misslyckats att öva upp under läsåret? De vars läslust vi har misslyckats att väcka? Vad händer med de barn och unga som inte öppnar en bok på hela sommaren?

”Summer slide” och ”reading loss” är två amerikanska begrepp som är väl vedertagna i USA. De syftar på det tapp i kunskap och läsförmåga som sker hos barn och unga över sommaren. När elever återgår till skolan efter lovet har de halkat efter, och detta drabbar främst barn i familjer med låga inkoms­ter. De kommer inte i kontakt med böcker hemma.

För att minska klyftorna i samhället, och förhindra att all den värdefulla kunskap eleverna samlar på sig under läsåret tappas bort, måste vi göra allt i vår makt för att få barnen att läsa på sommarlovet.

Enligt Pisa 2018 är andelen elever som menar att läsning är slöseri med tid 38–40 procent, vilket är en ökning med 10–11 procentenheter jämfört med 2009. Vi vet även att de nordiska länderna har en lägre andel elever som tycker om att läsa än genomsnittet i EU- och OECD-länderna, och allra lägst andel i Norden har Sverige.

Dessutom visar statistik från Läro­medelsföretagen att Sverige lägger minst pengar i Norden på läromedel. Detta kan inte vara en slump. Hur kan vi förvänta oss att elever ska lära sig läsa om de inte har läromedel? Hur ska de hitta läsglädje om de inte utvecklar sin läsförmåga?

Frågorna är utredda, pengar finns, eleverna väntar. Men ingenting händer. Situationen är en skamfläck för svensk skolpolitik.

Redan från svenska skolans begynnelse har läromedel varit den viktigaste introduktionen till läsning och kunskap. En litteratur framtagen av kunniga pedagoger, i syfte att lära elever läsa och ta till sig kunskap. Det hörs på namnet: det är medel för att lära. Även skolbibliotek har länge varit viktiga. Redan 1949 skrev man i en skolbiblioteksutredning: ”Utan skolbibliotek kan vår tids skola ej på bästa sätt sköta sin uppgift; rätt utnyttjat bör biblioteket bli centrum i skolans arbetsliv.”

Vi har inte mött någon som inte vill ha stärkta skolbibliotek och läromedel till samtliga elever i Sverige. Alla är överens. Trots det har färre än hälften av Sveriges elever möjlighet att nyttja ett riktigt skolbibliotek med en utbildad bibliotekarie. Och Läromedels­författarnas rapport ”Rätten till kunskap” visar att bara 14 procent av Sveriges lärare har möjlighet att köpa in de läromedel de behöver. Det är statistik som borde få ansvariga politiker att vilja sjunka genom marken. Hur kan det se ut så här i ett rikt land som Sverige?

Förra året presenterade två viktiga utredningar sina förslag och vi och många andra jublade. ”Skolbibliotek för bildning och utbildning” (SOU 2021:3) föreslår bland annat att det ska framgå av skollagen att skolbibliotek ska vara bemannade och att skolbibliotekets syfte ska vara att främja elevernas läsande och medie- och informationskunnighet. Fantastiskt! ”Läromedelsutredningen” (SOU 2021:70) föreslår att elevers rätt till läromedel ska skrivas in i skollagen, och att det ska framgå i läroplanerna att rektorer har ansvar för att ge lärare goda förutsättningar att välja läromedel till sin undervisning. Det låter suveränt. Så vad väntar vi på?

Men i stället för permanenta lösningar har vi fått tillfälliga ”lässatsningar”. Det finns nog ingenting regeringen älskar så mycket som att initiera nya lässatsningar. I Sverige har vi nu ett läslov, en läsambassadör och ett läsråd. På regeringens Instagramkonto kunde vi förra höstlovet/läslovet läsa att ”om du inte har något att läsa för tillfället eller om du har barn och unga i din närhet som behöver lite inspiration, får du lite boktips här”, följt av dåvarande statsministerns, utbildningsministerns och kulturministerns boktips.

Inlägget avslutades med de fina orden: ”Regeringen har gjort flera satsningar för att stimulera läsintresset hos barn och unga och väcka nyfikenheten för olika sorters litteratur, men också för att ge personal i förskolan och skolan verktyg och kompetens att stärka barns och elevers språkutveckling.”

Låt oss se om vi förstår det här rätt. Regeringen har alltså gett skolans personal kompetens, i stället för att sätta in den personal som redan har exakt den kompetens som krävs (läs: utbildade skolbibliotekarier). De har även satt in ”verktyg” för att stärka barns och elevers språkutveckling, men inga extra pengar till läromedel. Vi undrar vilka verktyg som anses vara viktigare för elevers språkutveckling än böcker och digitala motsvarigheter framtagna för att ge barn och unga daglig läsning i klassrummet.

Riksdagen riktade i våras en uppmaning till regeringen: Varje skola har skyldighet att se till att det finns god tillgång till kvalitetssäkrade läromedel och regeringen bör vidta åtgärder i enlighet med detta. Men hur ser vi till att det blir verklighet? Det är en lång väg mellan ord och resultat. Och när det gäller skolbiblioteken står det helt still, ingen verkar vilja ta ansvar för frågan. Detta trots att alla tycker att det är viktigt med barns och ungas läsning.

Det är märkligt att vi behöver argumentera för något som de personer vi riktar oss till redan håller med om, men det måste vi. För trots att riksdag och regering gång på gång nämner hur viktigt det är, står elever utan både läromedel och skolbibliotek. Frågorna är utredda, pengar finns, eleverna väntar. Men ingenting händer. Situationen är en skamfläck för svensk skolpolitik.

Elever behöver inte en lässatsning till. De behöver läromedel som hjälper dem in i läsandet. De behöver skolbibliotek där de kan utforska litteraturens värld, och de behöver skolbibliotekarier som hjälper dem att hitta rätt. De behöver böcker att ta med hem, för att fortsätta skolans läsning på egen hand. De behöver en litterär grund att stå på, men de kan inte bygga den själva. Medan Sveriges politiker pratar om läsfrämjande och klappar sig själva på axeln, minskar läsningen bland våra barn och unga.

Det är dags att ta ansvar och göra det självklara:

Ge alla elever tillgång till ett skol­bibliotek med utbildad personal.

Ge alla elever tillgång till ändamålsenliga läromedel.

Låt detta bli det sista sommarlov vi skickar hem barnen utan läslust och böcker.

Ämnen i artikeln

Böcker
Skolan

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt