Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

"Utanförskapet växer dramatiskt i Sverige"

Kvinnorna hårdast drabbade av arbetslösheten i utsatta områden visar folkpartiets nya undersökning. Kraftig försämring av skolresultaten i 49 utanförskapsområden klarade inte hälften av eleverna utbildningsmålen. Fortsatt negativ utveckling i storstadsområden, men också i kommuner som Borås, Trollhättan, Landskrona och Norrköping. Vi ser ett land som sargas allt mer, skriver Lars Leijonborg, Tina Acketoft och Mauricio Rojas.

Socialdemokratins långa regeringsinnehav har varit förödande för de mest utsatta i vårt land. Partiet fick förvalta den längsta högkonjunkturen i modern historia och misskötte uppgiften kapitalt. På slutet av den långa uppgången fanns det fler människor i utanförskap än någonsin tidigare vid en liknande period. Det kunde vi konstatera förra året i rapporten "Utanförskapets karta", den första kartläggningen av utanförskapets utbredning som gjorts i Sverige.

De resultat som redovisades där var skakande. År 1990 kunde bara tre bostadsområden klassas som utanförskapsområden, det vill säga områden med en sysselsättning under 60 procent samt undermåliga skolresultat och lågt valdeltagande. 2002 var det mer än 130 områden som kunde definieras på det viset. Det som 1990 var ett undantag hade 2002 omvandlats till en verklighet som präglade ett stort antal svenska städer och regioner.

Bakom utanförskapets explosiva utbredning låg ett dramatiskt sysselsättningssammanbrott. 1990 fanns det bara 9 områden där sysselsättningen låg under 50 procent för befolkningen mellan 20 och 64 år. 2002 fanns det 91 områden i en sådan belägenhet. Områdena där sysselsättningen låg under 70 procent ökade i sin tur från 93 år 1990 till 746 år 2002!

Efter konjunkturomsvängningen 2001-2002 har denna process accelererat. Det kan vi konstatera i en ny version av "Utanförskapets karta" som presenteras i dag, baserad på nytt statistiskt material som SCB har tagit fram för folkpartiets räkning. Med dess hjälp har vi studerat sysselsättningsförändringarna 2002-2003 och analyserat effekterna av konjunkturnedgången i våra mest utsatta bostadsområden. En viktig nyhet i "Utanförskapets karta" 2005 är att vi kan redovisa separat sysselsättningsstatistik för kvinnor och män och därmed belysa utslagningens könsrelaterade aspekter. Vi har också aktualiserat informationen om skolresultaten och kan jämföra resultaten för skolåret 2002/03 med dem för 2003/04. På samma sätt har vi gjort med siffrorna för brottsligheten, där vi tittar på perioden 2002-2004.

Den bild som den nya "Utanförskapets karta" ger är tyvärr ännu mer bekymmersam än föregående. 26 nya områden kan nu klassas som utanförskapsområden, medan bara tre lämnade denna kategori. Utanförskapsområdenas antal ökade på detta sätt från 131 till 154 mellan 2002 och 2003. Utanförskapet blev dessutom allt djupare i dessa områden.

De viktigaste resultaten i "Utanförskapets karta" 2005 kan sammanfattas på följande sätt:

1. Antalet områden med en sysselsättningsgrad under 70 procent ökade från 746 till 843 stycken mellan 2002 och 2003. Antalet områden med mycket låg sysselsättning - under 60 procent - gick upp från 252 till 277 stycken och de med extremt låg sysselsättning - under 50 procent - från 91 till 103 stycken.

2. Sysselsättningen krympte 2,5 gånger fortare i utsatta områden än i övriga landet mellan 2002 och 2003. Antalet utanförskapsområden med en sysselsättningsgrad under 50 procent ökade med 27 procent eller från 48 till 61 stycken mellan 2002 och 2003.

3. Den låga sysselsättningen i utsatta områden drabbar kvinnorna särskilt hårt. Utanförskapsfrågan är i allra högsta grad en jämställdhetsfråga. I 24 utanförskapsområden låg kvinnornas sysselsättning under 40 procent år 2003. En så låg sysselsättningsnivå kunde konstateras i bara två fall för männen.
Kvinnornas genomsnittliga sysselsättning i utanförskapsområdena låg 2003 på 47,8 procent kontra männens 54,7 procent, att jämföras med 75,1 respektive 78,8 procent för hela Sverige (november 2003). Det ger ett sysselsättningsgap mellan kvinnor och män i utsatta områden som är 3,6 gånger större än i landet i allmänhet.

4. Kvinnornas sysselsättning i utanförskapsområdena måste öka med 14,4 procent för att nå upp till männens. Denna "ojämställdhetskvot" är nästan tre gånger större än för landet i allmänhet, där det ligger på 4,9 procent. I 28 utanförskapsområden kunde vi konstatera ojämställdhetskvoter på över 25 procent och det finns också exempel i vilka kvinnornas sysselsättning skulle behöva öka med mer än 40 procent för att nå upp till männens.

5. Skolresultaten visar en mycket påtaglig försämring i majoriteten av utanförskapsområdena. I termer av andel elever som uppnådde utbildningsmålen (att få godkänd i alla ämnen) vid avslutad nionde klass konstateras en genomsnittlig minskning från 59,4 till 56,7 procent. Det gör att gapet gentemot riksgenomsnittet (på 75 respektive 76 procent) ökade från 15,6 till 19,3 procentenheter mellan skolåret 2002/03 och 2003/04.

6. Skolåret 2002/03 fanns det 32 områden med skolor där inte ens hälften av barnen klarade utbildningsmålen. Den siffran ökade med 53 procent 2003/04, då 49 utanförskapsområden hamnade i den situationen. Försämringen av skolresultaten i dessa områden var dessutom dramatisk. Bara 39,6 procent av niondeklassare klarade utbildningsmålen 2003/04, en minskning med 9,2 procentenheter i jämförelse med ett år innan då 48,8 procent klarade dessa mål.

7. Antalet anmälda våldsbrott i de sex mest brottsbelastade utsatta stadsdelarna - Rinkeby och Skärholmen i Stockholm, Rosengård och Södra Innerstaden i Malmö samt Bergsjön och Gunnared i Göteborg - ligger stabilt på 19,4 anmälningar per tusen invånare och är dubbelt så högt som i landet i stort. Skadegörelsebrott visar den mest negativa utvecklingen i jämförelse med läget 2002 och har ökat med 18 procent sedan dess. Sannolikheten att bli rånad i vissa av våra mest utsatta förorter var 2004 fyra gånger större än i Sverige i allmänhet. Detta bekräftar på ett sorgligt sätt att utanförskapets Sverige är också otrygghetens Sverige.

8. Regionalt finns det betydande skillnader i utanförskapets utveckling. Stockholmsregionen visar den mest negativa utvecklingen. Där visar alla utsatta områden en krympande sysselsättning och antalet utanförskapsområden har ökat från 10 till 16 stycken. Utvecklingen i bland annat Malmö, Borås, Trollhättan, Norrköping och Landskrona är också klart nedslående.

Jönköping och Göteborg är däremot exempel på en viss sysselsättningsförbättring och en stabilisering av antalet utanförskapsområden.

9. Göteborgs utsatta områden visar fortfarande det allra djupaste utanförskapet, med sex av landets tio mest utsatta områden och lägsta genomsnittliga värdet på vårt utanförskapsindex. Landskrona, Botkyrka och Malmö visar å sin sida den högsta andelen utanförskapsområden. I dessa kommuner kan mer än vart fjärde bostadsområde klassas på det viset. Skåne fortsätter att vara landets mest utsatta region, med 40 av landets 154 utanförskapsområden.

Tre år har gått sedan folkpartiet lanserade det integrationsprogram som förändrade valrörelsen 2002 och bidrog till att partiet blev Sveriges tredje största. Programmet var en krigsförklaring mot utanförskapet och grundade sig på en konsekvent arbetslinje. Folkpartiets traditionella generositet mot flyktingar och öppenhet mot invandrare kombinerades på det viset med tydliga krav på oss alla att bidra till en gemensam integrationskamp.

Tre år har gått, och vi önskar att vi kunde blicka ut över ett Sverige som håller på att vända trenden och ge alla sina invånare en värdig plats i gemenskapen. Men det kan vi inte.
Vi ser i stället ett land som sargas allt mer, som delas allt djupare mellan dem som bidrar med sitt arbete och dem som tvingas leva på andras arbete, mellan dem som deltar i samhällslivet olika arenor och dem som står utanför och i desperation vänder ryggen mot samhället.

Utsattheten växer i Sverige men regeringen bara tittar på. Aldrig i modern tid har vi haft en regering som bryr sig så lite om dem som borde få vår största uppmärksamhet. Aldrig har solidaritetsidealen svikits på ett så flagrant sätt av dem som tror sig ha monopol på ordet solidaritet. För oss liberaler står det klart att Sverige inte har råd med en sådan regering. Därför kommer vårt budskap fram till valdagen att sammanfattas i en enda mening: Bryt utanförskapet, byt regering!

Lars Leijonborg, partiledare (fp)

Tina Acketoft, jämställdhetstalesman (fp)

Mauricio Rojas, integrationstalesman (fp)

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.