Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-30 02:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/utredningen-om-den-falske-officeren-maste-goras-om/

DN Debatt

DN Debatt. ”Utredningen om den falske officeren måste göras om”

DN avslöjade tidigare i år att en falsk officer i årtionden arbetat inom Försvarsmakten. Han har arbetat i Kosovo, Afghanistan och på Must utan att någon upptäckt lögnerna och fått tillgång till hemliga uppgifter om rikets säkerhet.
DN avslöjade tidigare i år att en falsk officer i årtionden arbetat inom Försvarsmakten. Han har arbetat i Kosovo, Afghanistan och på Must utan att någon upptäckt lögnerna och fått tillgång till hemliga uppgifter om rikets säkerhet. Foto: Alexander Mahmoud

DN DEBATT 18/5.

Förre överstelöjtnanten vid Must Lennart Ohlsson: Ett antal chefer anses ha agerat felaktigt men ändå utkrävs inget ansvar.

Försvarsmaktens utredning om fallet med den falske officeren är ofullständig och i vissa avseenden direkt missvisande. Både de övergripande slutsatserna och analyserna kan missleda allmänheten att tro att några större fel eller lagbrott inte har skett.

Försvarsmakten har redovisat utredningen om ”den falske officeren” (NN). Tyvärr är den ofullständig och i vissa avseenden direkt missvisande för allmänheten. NN har bland annat vid flera tillfällen anställts som reservofficer utan rätt bakgrund eller utbildning. De lagstadgade säkerhetsprövningarna har i vissa fall inte genomförts och när så skett, kan de ha varit bristfälliga. Både de övergripande slutsatserna och analyserna kan missleda allmänheten att tro att några större fel eller lagbrott inte har skett. Ett antal chefer anses ha agerat felaktigt men inget ansvar utkrävs.

När NN antas till en Natokurs sker det utan att hans bakgrund kontrolleras och trots att en säkerhetsrapport om NN har inkommit. Ingen görs ansvarig för att NN utan säkerhetsprövning, anställs vid insatsen i Mali (Mali 12). Att anställningen till Malistyrkan görs utan säkerhetsprövning är särskilt allvarligt, eftersom Försvarsmakten har bedömt Maliinsatsen som kanske det farligaste och mest riskfyllda uppdrag som Försvarsmakten har genomfört på många år. En opålitlig illojal person med felaktig kompetens på en ledande befattning hade kunnat för­orsaka stor skada för svenska soldater.

Om försvarsmakten själv inte har för avsikt att göra en ny utredning, uppmanar jag våra försvarspolitiker att agera.

NN utses även till svensk samverkans­officer vid Natohögkvarteret (Shape) i Mons Belgien. Det är inte redovisat vem som felaktigt konstituerar honom till överstelöjtnant. Nato har förmodligen avkrävt Försvarsmakten ett så kallat ”personal security clearance”. Det är ett intyg som garanterar att innehavaren är pålitlig. Vem som undertecknat beslutet vill inte Försvarsmakten uppge.

Det är ett känt faktum att Bryssel är ett av världens spioncentrum. Vilka personer som NN fraterniserat med i Bryssel är inte känt. På grund av arbetsuppgifterna vid Nato och med svensk kryptohantering, kan NN ha kännedom om mycket sekretessbelagd verksamhet. Han hävdar själv att han ”varit med om att utveckla de funktioner som skyddar de mest skyddsvärda uppgifter som staten har, samt testat de mest skyddsvärda systemen i Sverige ur säkerhetssynpunkt”.

Det är en väl känd omständighet, att en sådan erfarenhetsbakgrund, är skäl för en främmande underrättelseorganisation att närma sig personen i fråga. Vilken information han omedvetet, vid så kallad dold utfrågning, har lämnat, vet vi ingenting om.

I medier har överbefälhavaren och Försvarsmaktens säkerhetsskyddschef (C Must) framfört att Försvarsmakten inte lidit någon skada. Om yttrandena inte är aningslösa, så är de olycksaliga för den just då startade utredningen. Det krävs stor integritet, kunskap och mod, för utredaren att komma fram till ett annat resultat än vad Försvarsmaktsledningen implementerat hos medierna. Följaktningen blir bedömningen att ingen sekretessbelagd information har röjts. Försvarsmaktsledningens påståenden blir verklighet, utan att någon närmare fackmässig prövning och analys redovisas.

Vad NN kan göra med den hemliga information som han erhållit vet vi inte. Därför måste Försvarsmakten göra en skade- alternativt menbedömning på den sekretessbelagda information som han tagit del av. Kanske borde det även juridiskt prövas om han gjort sig skyldig till obehörig befattning med hemlig uppgift, då vi inte vet vilket syfte han har haft med sin ”karriär”. Ett syfte kan ha varit att samla information för så kallade ”rainy days”. Det var vad spionen Stig Bergling gjorde med kvalificerat hemliga uppgifter, som senare mot betalning överlämnades till Sovjetunionen.

Ett syfte kan ha varit att samla information för så kallade ”rainy days”. Det var vad spionen Stig Bergling gjorde med kvalificerat hemliga uppgifter, som senare mot betalning överlämnades till Sovjetunionen.

Det är anmärkningsvärt att samtalsuppteckningarna med NN inte finns bevarade, eftersom det där kan ha framkommit pinsamheter och klargöranden om felaktigheter som chefer har begått, som Försvarsmakten kan misstänkas för att inte vilja offentliggöra.

Trots att ärendet inkommer som ett säkerhetsärende är det inte Försvarsmaktens säkerhetsskyddschef (C Must) som får uppdraget att hantera ärendet utan kommunikationsdirektören. Det är ett märkligt beslut. En kommunikationsdirektör ska enligt min uppfattning kommunicera en färdig utredning och inte leda verksamheten. Ärendet borde handlagts av C Must med hjälp av Musts säkerhetskontor.

Den som deltar i säkerhetsklassad verksamhet ska säkerhetsprövas. Utredaren hävdar att registerkontroller har genomförts. Någon detaljredovisning finns inte. Vilken kvalitet och hur de viktiga personbedömningarna har genomförts, eller om de alls har genomförts, framgår inte av utredningen. De chefer som inte fullgjort sina skyldigheter med säkerhetsprövningen bryter mot säkerhetsskyddslagen, vilket kan äventyra personalens säkerhet. Att Försvarsmakten väljer att inte utkräva ansvar stärker inte allmänhetens förtroende för Försvarsmakten.

Försvarsmakten är enligt säkerhetsskyddslagen en tillsyningsmyndighet för ett stort antal myndigheter. Försvarsmakten ska vara en förbild för andra myndigheter i avseendet att följa säkerhetskyddslagen och säkerhetsskyddsförordningen, samt att utreda säkerhetsincidenter och kunna utkräva ansvar om någon chef utsätter personal för risk genom att inte följa regelverket. Försvarsmakten klarar i detta fall, vare sig av det ena eller det andra, vilket är beklagligt.

Jag förutsätter att Försvarsmaktens säkerhetsskyddschef (C Must) har tagit del av utredningen innan den fastställdes. Det innebär att C Must har ett stort ansvar för de brister som finns i utredningen samt för de åtgärder och det utkrävande av ansvar som inte skett. För att öka säkerhetsmedvetandet inom Försvarsmakten krävs en tydlig signaleffekt, bland annat genom att utkräva ansvar för de som gjort fel.

C Must har, trots erhållen information om NN, inte tagit sitt ansvar och agerat med tillräcklig kraft och snabbhet för att säkerställa att utredningen genomfördes på ett grannlaga sätt. Det är ödets ironi att ”den falske officeren” har varit anställd på det kontor inom Must, det militära säkerhetskontoret, som har till uppgift att avvärja säkerhetshot och infiltrationsförsök gent­emot Försvarsmakten. Beror det kanske på ovilja att agera mot en kamrat som alla tycker om och har förtroende för? Försvarsmakten verkar ha glömt bort ett gammalt valspråk: ”Förtroende är bra – kontroll är bättre.”

Försvarsmaktens värdegrund poängterar att myndighetens agerande ska präglas av en stark vilja till handling, öppenhet och uppriktighet samt tydlighet i sitt sätt att kommunicera. Vidare ska man säga som det är, utan att försköna och dölja verkligheten. Försvarsmakten ska ha ett högt säkerhetsmedvetande och ingripa mot missförhållanden.

Allmänheten har rätt att få reda på om Försvarsmakten i detta fall har levt upp till sin värdegrund. Vi har rätt att få reda på vad som hänt, vem som har gjort fel och vilket ansvar som utkrävs. Utredningen bör därför kompletteras alternativt göras om och redovisas för allmänheten med största möjliga öppenhet. Undertecknad har ställt 23 frågor till utredaren, som skulle kunna klarlägga brister i utredningen samt beskriva hur ärendet handlagts. Ingen av frågorna har besvarats.

Om Försvarsmakten själv inte har för avsikt att göra en ny utredning, uppmanar jag våra försvarspolitiker att agera så att ett klargörande sker.

 

Ämnen i artikeln

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt