Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Utvecklad blandekonomi är svaret på den globala krisen”

Nordiska Modellen förebild. En påtaglig stabilisering av världsekonomin kräver en radikal nedskärning av mängden ”spekulationskapital”. Det kräver i sin tur en vidare­utveckling av blandekonomin som idé och reformagenda i ett globalt perspektiv. Blandekonomi utesluter kommunismens och kapitalismens auktoritära och totalitära drag och är i praktiken en skattekvot på 50 procent av BNP. Hälften marknad, hälften demokrati! Med en sådan skattekvot i de tongivande länderna skulle dagens statsskulder avvecklas. Det skulle också kunna ge svensk socialdemokrati ny legitimitet, skriver Bror Perjus.

Drygt 20 år efter Murens fall är det många som dömer ut kommunismen och utropar kapitalismens seger som om det ingenting fanns däremellan. Men det finns ett alternativ. Blandekonomi! Därför har socialdemokratin, som den främsta bäraren av blandekonomin, alla förutsättningar att komma igen som det främsta politiska alternativet i Europa men också globalt.

Corporate Social Responsibility är ingen utväg, alltså att enskilda företag självmant ska ta ett tillräckligt ansvar för människor och miljö. Dagens helt globaliserade ekonomi har skapat enorma ekonomiska klyftor och en spekulationsekonomi som övergått i en permanent, ekonomisk kris som ständigt vandrar jorden runt.

Latinamerika drabbades på 1980-talet. Det europeiska valutasamarbetet spekulerades sönder åren runt 1990. Sverige drabbades svårt 1992. Sent 1990-tal var det Sydostasiens och Rysslands tur. Den globala IT-marknaden var nära att krascha 2000–2001 och 2007–2008 var hela världens kreditmarknad nära att gå i baklås.

Nu är det åter Europas tur. Euron hotas av upplösning. Kanske drabbas snart USA, kapitalismens kärnland och världsvalutan dollarn, med oöverskådliga följder för världsekonomin. Redan nu varnar Världsbanken för en ”hårdlandning” i Kina, Indien och Brasilien.

Det är i det perspektivet som socialdemokratin måste söka sin förnyelse och legitimitet, som en stark och oberoende demokratisk motmakt till kapitalismens konkurrens och vinstmaximering.

Sex vänsterledare i Norden med Jonas Sjöstedt i spetsen (DN Debatt 17/1) är eniga med ekonomen Klas Eklund (DN Debatt 14/1) om krav på större kapitalbuffertar i bankerna, en penningpolitik som tar större ansvar för den finansiella stabiliteten, belöningssystem som gör miljövänlig produktion lönsam och ett BNP-begrepp som tar hänsyn till humankapital och naturkapital. Statsskulder måster skrivas av och banker förhindras från att ägna sig åt spekulation.

Men det räcker inte! En påtaglig stabilisering av världsekonomin kräver en radikal nedskärning av mängden spekulationskapital. Annars kommer nya regleringar att kringgås eller köras sönder så som skett redan, gång på gång. Vad som krävs är en vidareutveckling av blandekonomin som idé och reformagenda i ett globalt perspektiv.

Dagens kapitalism står närmare kommunismen än blandekonomin. Lägg märke till det intima samarbetet mellan det kinesiska kommunistpartiets politbyrå och den ekonomiska elit som behärskar dagens mäktiga koncerner i kapitalismens oligopolistiska, globala stadium. Blandekonomi utesluter kommunismens och kapitalismens auktoritära, totalitära, diktatoriska drag.

Den avgörande frågan är:
1). Kommer en ny global kommunistisk/kapitalistisk diktatur att leda till de nationella demokratiernas undergång via allt värre krisutbrott, massarbetslöshet, växande sociala konflikter och xenofobi (typ; Tage Erlanders berömda tes om ”de växande förväntningarnas missnöje” i global skala)?
eller
2). Kommer den demokratiseringsvåg som samtidigt går över världen att lyckas etablera en global blandekonomi och stabilitet?

I praktiken är blandekonomi, enklast uttryckt, en skattekvot på 50 procent av BNP. Hälften marknad, hälften demokrati! Hälften till de enskilda medborgarna att använda efter eget godtycke och hälften i skatt för gemensamma ändamål; vägar, järnvägar, skolor, sjukhus, äldreomsorg, sociala försäkringar, pensioner.

De nordiska länderna befinner sig ganska nära. Danmark med en skattekvot på cirka 48 procent och Sverige med cirka 46. Så det är långt ifrån orealistiskt. Även det nu tongivande regeringspartiet i Sverige, Moderaterna, bekänner sig till den skattenivån. Men USA exempelvis tar bara in 24 procent. Flertalet övriga länder ligger någonstans däremellan.

Med en skattekvot på 45–50 procent i de tongivande länderna kan dagens statsskulder, som pekas ut som en orsak till den ekonomiska krisen, gradvis avvecklas. Varför ska vi skattebetalare ta upp gigantiska lån till ockerräntor från den superrika ekonomiska eliten, när vi i stället kan ta pengarna räntefritt? Därmed skulle också mängden spekulationskapital – den ekonomiska krisens verkliga drivkraft – reduceras i stället för att ständigt öka i katastrofens riktning.

Flertalet inom den ekonomiska eliten hatar fortfarande skatter, fortsätter vinstmaximera, spekulera och placera sina tillgångar i skatteparadis utan hänsyn till människor och miljö. Men en insikt växer bland världens rikaste i Frankrike, Tyskland, Schweiz och USA (Warren Buffet bland andra) om att skatterna måste höjas mest för de rikaste, för att dämpa den ekonomiska krisen och de sociala konflikterna. EU-kommissionen och Frankrikes president Nicolas Sarkozy agiterar för skatt på finansiella transaktioner.

En rapport till ”världskapitalismens årsmöte”, World Economic Forum i Davos 2011 hette ”The Nordic Way”. Den bekänner sig reservationslöst till blandekonomin och är signerad Jacob Wallenberg, Investor och Kristina Persson, från den vänsterorienterade tankesmedjan Global Utmaning. Där skriver historikerna Henrik Berggren och Lars Trägårdh att den nordiska modellen fungerar så väl inte minst därför att de fackliga organisationerna tar ett makroekonomiskt ansvar. De slår fast att jämlikhet skapar social tillit, lycka och ekonomisk utveckling, vilket allt fler forskare internationellt inser.

Men skatter kan bara höjas genom politiska beslut, starkt förankrade i en folkmajoritet. Därför måste demokratin förstärkas lokalt, nationellt, globalt och via effektiva fackliga organisationer, inte minst inom de globala koncernerna.

Tillsätt en partiövergripande svensk kommission med uppdrag att utarbeta en strategi eller en provisorisk utopi; en konkret och tydlig bild av hur en global demokrati med blandekonomi kan fungera, vilka beslut som ska fattas lokalt, respektive nationellt, regionalt (EU) och globalt inom ett demokratiserat FN; kort sagt, globalisera Den Nordiska Modellen.

Anlita Warren Buffet och George Soros, en annan expert på spekulationsekonomin, som i sin bok ”Den globala kapitalismens kris” efterlyser just detta; ”Var finns det globala samhället som är jämbördigt med den globala ekonomin?” Engagera Ingvar Carlsson, som redan föreslagit ett ”globalt ekonomiskt säkerhetsråd” inom FN. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg kan övertyga partivänner inom högern internationellt om värdet av en skattekvot på 45–50 procent. Klas Eklund kan bli en bra sekreterare.

Bror Perjus, fri skribent

Bror Perjus har jobbat som typograf

Bror Perjus har jobbat som typograf och som journalist och redaktör på socialdemokratiska dagstidningar och inom fackförbundspressen – bland annat NSD, Västgötademokraten, Byggnadsarbetaren och – som chefredaktör – Livmedelsarbetareförbundets tidning Mål och Medel. Han har också skrivit flera böcker – senast ”Ett annat ord för mord – om Coca Cola, demokrati och global ekonomi” (Premiss förlag).

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.