Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-10 09:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/v-tar-ansvar-och-lagger-ingen-egen-budgetmotion/

DN Debatt

DN Debatt. ”V tar ansvar och lägger ingen egen budgetmotion”

Moderaternas maktspel riskerar att skapa kaos i en redan osäker situation, skriver Ulla Andersson (V) och Mia Sydow Mölleby (V).
Moderaternas maktspel riskerar att skapa kaos i en redan osäker situation, skriver Ulla Andersson (V) och Mia Sydow Mölleby (V). Foto: Jonas Ekströmer/TT, Maja Suslin/TT

DN DEBATT 29/11. Moderaternas budgetmotion ser ut att leda till att övergångsregeringens budget faller. Vilket medför att den tillfälliga regeringen tvingas styra ­landet med en M-budget eftersom den inte kan avgå. Vänsterpartiet kommer ­däremot att agera ansvarsfullt och lägger inte någon egen ­budgetmotion, skriver Ulla Andersson (V) och Mia Sydow Mölleby (V).

Rätta artikel

När valresultatet stod klart var de rödgröna det största blocket i riksdagen. Men Alliansen med Moderaterna i spetsen, tillsammans med Sverigedemokraterna, avsatte ändå statministern. Detta trots att de inte hade någon egen regeringsbildare att tillsätta. Sedan dess befinner sig Sverige i ett politiskt vakuum.

Det är tydligt att Alliansen inte hade någon gemensam plan för hur Sverige skulle styras. Nu har 80 dagar gått sedan valnatten och de har fortfarande inte enats. Avståndet mellan de borgerliga partierna är i dag lika långt som vårt avlånga land. Alliansen existerar i praktiken inte längre som ett politiskt projekt.

I centrum av kaoset inom den före detta Alliansen har Moderaterna stått. Under valrörelsen sa Ulf Kristersson att det behövs fler vuxna i rummet i svensk politik. Men han och hans partis agerande efter valet har lämnat mycket i övrigt att önska i fråga om att vara den vuxna i rummet. Ibland har vi undrat om de vuxna gått hem.

I dag styrs Sverige av en övergångsregering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. För första gången i vårt lands historia ska en övergångsbudget hanteras. Det beror på att vi riksdagspartier ännu inte lyckats hitta en lösning på regeringsfrågan och då måste Sveriges alla olika delar ändå kunna fortsätta att fungera.

Det är inte rimligt att en nyvald regering, med en egen budget, ska behöva inse att Moderaterna tog det reformutrymme som fanns innan den nya regeringen ens tillträtt.

På grund av situationen måste vi tills vidare leva med en övergångsregering och en övergångsbudget. Den finns i väntan på att en ny regering tillträder och kan lämna de förslag till ändringar i statens budget som följer av dess politiska inriktning. Det här är ingen permanent lösning. Den övergångsbudget som presenteras löser inte de stora samhällsproblemen. Det är den inte heller avsedd att göra.

Den finns för att viktiga samhällsfunktioner, välfärden och myndigheter ska fungera ungefär som tidigare. Den behövs för att skapa stabilitet. Men ingen vill egentligen ha en övergångsbudget, den är inte någons favorit, utan just en övergångsbudget som nu ska prövas. Vad som händer nu kommer att bilda praxis för liknande situationer i framtiden.

I det läget meddelar Moderaterna att de vill motionera på övergångsbudgeten. Moderaternas agerande har pressat de övriga borgerliga partierna att agera på samma sätt och detta trots att de vet att det inte är en rimlig ordning.

Om Moderaternas egen budget går igenom innebär det att övergångsbudgeten fälls och övergångsregeringen får styra med Moderaternas ekonomiska politik. I nuläget ser det ut som att det kan bli verklighet eftersom Centerpartiet och Liberalerna kommer att rösta på sina egna budgetförslag i förberedande omröstningar och sedan lägga ner sina röster i slutvoteringen.

I den här situationen är det inte heller helt rimligt att hänvisa till praxis, eftersom en övergångsbudget aldrig tidigare har lagts fram. En M-budget väntas i slutvoteringen även få stöd av Krist­demokraterna och Sverigedemokraterna. Då faller övergångsregeringens budget och den tillfälliga regeringen måste styra landet med en M-budget eftersom en övergångsregering inte kan avgå.

En budgetmotion som, särskilt i ett läge med tidsbrist och osäkerhet, blir svår att styra statsapparaten med på ett ordnat och stabilt sätt. Det innebär att alla de här partierna, med Moderaterna i spetsen, bidrar till att skapa kaos. Detta trots att Moderaterna tillsammans med den före detta Alliansen är mindre än de rödgröna i riksdagen. Detta trots att Moderaterna och den före detta Alliansen inte levererat ett seriöst regeringsalternativ. Detta trots att den före detta Alliansens statsministerkandidat Ulf Kristersson nyligen röstades ner när han prövades i riksdagen. Detta trots att Moderaterna backade i valet och får anses som valets stora förlorare. Detta trots att Moderaterna har godkänt den process och de principer som övergångsregeringen har arbetat efter i samband med övergångsbudgeten.

Moderaternas beteende sätter det parlamentariska förhållningssättet ur spel, den att statsbudgeten och regeringen hänger samman. Det är inte rimligt att en övergångsregering, som inte kan avgå om den inte får igenom sin budget, ska sättas att hantera en situation som Moderaterna skapar med stöd av SD, ett rasistiskt parti. Det är inte heller rimligt att en nyvald regering, med en egen budget, ska behöva inse att Moderaterna tog det reformutrymme som fanns innan den nya regeringen ens tillträtt.

Svensk parlamentarism genomgår en historiskt svår process. Moderaternas maktspel riskerar att skapa kaos i en redan osäker situation. Moderaterna har barrikaderat sig bakom sin talepunkt om att Sverige har en övergångsregering men ”inte en övergångsriksdag”. Det döljer det faktum att förhållandet mellan riksdag och regering är en delikat kombination av konstitutionella regler och upparbetad praxis. Det är fullt rimligt att vilja ändra på den relationen. Men det är knappast vad Moderaterna har givit uttryck för vare sig nu eller i andra sammanhang.

Men det finns de som vill att arbetet med övergångsbudgeten ska gå till på ett ansvarsfullt sätt.

Vänsterpartiet har under den senaste mandatperioden förhandlat med regeringen om budgeten. Vi har även varit med och slutit flera blocköverskridande överenskommelser. Det har varit ett givande och tagande. Ibland har vi fått som vi vill, ibland inte. Men vi har utifrån det mandat vi fick av väljarna försökt att få igenom så mycket som möjligt av vår politik. Det resulterade i över 90 jämlikhetsreformer, bland annat 10 välfärdsmiljarder per år till kommuner och landsting, rätt att dra av skatten för fackföreningsavgiften och gratis mediciner till barn. Samtidigt har vi hållit statsfinanserna robusta.

Vänsterpartiet vill fortsätta att ta ansvar. Vi förväntar oss en ordnad och ansvarsfull process med övergångsbudgeten. Vi anser att den bör passera genom riksdagen som det var tänkt när lagstiftningen antogs och som de principer den är byggd på avser att säkerställa. Vänsterpartiet kommer av de skälen inte att lägga någon egen budgetmotion i detta läge. Vi har tillräckligt stark tilltro till vår ekonomiska politik – med konkreta lösningar på problem och utmaningar i vår samtid – för att presentera den samlat för svenska folket och i riksdagen, så snart förutsättningarna i regeringsfrågan är klargjorda.

Sedan SD kom in i riksdagen har deras mål varit att försöka skapa kaos. Jimmie Åkesson har avslöjat att han skickade ett sms till sin partisekreterare där han skrev ”Give them hell” när partiet valde att fälla regeringens budget efter valet 2014. Det beslutet skapade just kaos och ledde nästan till ett extra val.

Moderaterna har allt mer tagit efter SD:s politik och retorik. Vi hoppas att de inte ska ta efter SD:s agerande i övrigt. Det vore skadligt för Sveriges demokrati och ekonomi. Ulf Kristersson påstår att han vill vara den vuxne i rummet. Det är då dags att han inser att tids nog, när en ny regering kommit på plats, får partierna i riksdagen lägga fram sin egna ekonomiska politik: antingen som regeringsbildare, förhandlingspart eller opposition. Låt oss upprätthålla en sådan ordning, en ansvarsfull ordning. Det förväntar sig väljarna av sina förtroendevalda.