Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Vad vinner vi på att införa en lag mot hedersbrott?”

Det räcker inte att vissa vinster görs med dessa straffskärpningar, det måste vara klart att vinsterna överväger kostnaderna, skriver Torbjörn Tännsjö.
Det räcker inte att vissa vinster görs med dessa straffskärpningar, det måste vara klart att vinsterna överväger kostnaderna, skriver Torbjörn Tännsjö. Foto: Claudio Bresciani/TT

DN DEBATT 13/5. Många uttalar sig tvärsäkert om förslaget om lagstiftning kring hedersbrott, men frågan är i själva verket svår. Hur ska vi se på ärekränkning – som försvarar en form av hedersmoral? Eller mord inom kriminella gäng? Ska sådana mord straffas hårdare än andra? Det handlar ju också om heders­kultur, skriver Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi.

Justitieutskottet har föreslagit riksdagen att ge regeringen i uppdrag (2017/18:JuU14) att utreda och förslå lagstiftning kring hedersbrott. Det handlar dels om en särskild brottsrubricering, dels om att brott med hedersmotiv ska straffas hårdare (än motsvarande brott utförda med andra motiv).

Är detta en god idé? Många har starka uppfattningar i frågan, för eller emot. Jag förvånas över tvärsäkerheten då jag personligen finner frågan svår. Här ska jag förklara varför.

Ett centralt begrepp i den nya lagen skulle vara det om heder (eller ära). Vad man vill komma åt är särskilda kulturer och moraluppfattningar, som vilar på denna begreppsbildning. Hur ser dessa kulturer och moraluppfattningar ut?

Det är dyrt att ha folk i fängelse. I synnerhet kan den kostnaden framstå som hög om det handlar om människor som efter att de avtjänat sitt straff kommer att utvisas ur landet. Vart extra år i svenskt fängelse blir då till en extra börda på de svenska skattebetalarna.

Centralt för hedersmoralen är en tanke om att vi alla förtjänar respekt. Denna respekt bottnar i att vi bär på just heder och ära. Denna heder och ära kan utmanas. När så sker, då någon behandlar oss respektlöst, och vi inte kan försvara oss, är den adekvata reaktionen skam. Vi vill sjunka genom jorden, kanske dö då vi berövats heder och ära. Eller, om möjligt, återupprätta vår heder och ära. Det kan bara ske på ett sätt: den som tagit vår heder och ära ifrån oss attackeras och fråntas sin heder och ära.

I många sammanhang missbrukas tanken om sociala konstruktioner. Här är den på sin plats. Föreställningarna om heder och ära, skam och upprättelse, är just sociala konstruktioner. De upprätthålls av våra ömsesidiga förväntningar. Detta är hoppingivande. Det innebär att vi kan göra oss av med dem genom att vi beter oss annorlunda och bygger upp andra förväntningar på varandra.

Notera att skam, som alltså är något socialt konstruerat, är något annat än skuld (som är en naturlig moralisk kategori). Skuld känner man lämpligen då man inser att man handlat fel. Man önskar att man hade handlat annorlunda. Man måste i så fall ha haft ett bättre alternativ att tillgå. Känner man skuld vill man bättra sig och göra bättre val i framtiden.

Skam känner man då misslyckats med att försvara sin heder och ära. Detta kan vara, och är ofta, något helt oförskyllt. Man blev kanske våldtagen. Ändå vill man sjunka genom jorden.

Vissa former av hedersmoral är inbäddade i ett socialt sammanhang. Det kan handla om familjen, klanen eller det kriminella gänget. Då blir individens förlust av heder och ära ett problem för den sociala gruppen. För att rädda heder och ära måste familjen, klanen eller gänget slå tillbaka mot den som skadat gruppens anseende. Man kräver på så vis kollektivt upprättelse av hedern. Man kräver respekt.

Andra former av hedersmoral har en mer individuell utformning. Ta till exempel frågan om ärekränkning. En individ kan känna sig kränkt av olika påhopp i medier från andra. Det fanns en tid när sådana påhopp möttes med ett krav på duell. I dag sköter rättsväsendet saken åt oss. Denna form av hedersmoral försvaras av gällande straffrätt med bestämmelser om straff för ärekränkning.

Här har vi alltså ett exempel på en särskild brottsrubricering med utgångspunkt i hederskulturen. Men här är alltså inte brottet att man lever enligt denna kultur. Tvärtom. Här skyddar lagen i stället hederskulturen genom en särskild brottsrubricering.

Det är väl inte vad justitieutskottet velat ha mer av? Ändå är det förstås en möjlighet. Man kunde tänka sig att den som dödar en släkting i ett försök att försvara släktens heder skulle straffas mildare än en vanlig mördare. Denna individ var ju när allt kom omkring utsatt för ett särskilt tryck att utföra mordet.

På liknande sätt har ”Crime passionnel” bestraffats mildare (eller inte alls) i det förflutna, då det ansetts vara en förmildrande omständighet då en man dödar sin hustru sedan han beslagit henne med otrohet. Mordet syftade i så fall till att återupprätta hans heder.

Men inte heller detta kan justitieutskottet ha varit ute efter.

Vad har de då velat uppnå? Jag förmodar att de särskilt tänkt på hederskulturer där kvinnor dödas eller straffas för ett sexuellt utspel, som ansetts skada familjens eller klanens heder. Eller då man rent av dödar en kvinna för att hon blivit våldtagen.

Hur ser man på motsvarande mord inom ett kriminellt gäng? Samma slags hederskultur gör sig gällande. Ska det också straffas hårdare?

Och hur ser man för övrigt på mannen som, utan avseende på familj eller klan, dödar sin hustru för att hon varit ”otrogen”? Ska han straffas hårdare?

Allt detta måste förstås utredas och rimliga gränser dras upp, om man alls vill ha en sådan lagstiftning. Men vill man det? Vad kan det kosta att införa den? Vad kan man vinna på den?

Alla lagar som kriminaliserar nya beteenden eller, som i det här fallet, skärper påföljderna för brott som redan bestraffas, är behäftade med två slags kostnader:

De vållar ökat lidande för dem som får de längre straffen, liksom för deras närstående, särskilt om de har barn.

De vållar kostnader för skattebetalarna. Det är dyrt att ha folk i fängelse. I synnerhet kan den kostnaden framstå som hög om det handlar om människor som efter att de avtjänat sitt straff kommer att utvisas ur landet. Vart extra år i svenskt fängelse blir då till en extra börda på de svenska skattebetalarna. Vad säger motionärerna inom SD om den saken?

Någon tänker kanske att kostnaderna är ovidkommande. Det viktiga är att de personer som blivit offer för hedersrelaterat våld får upprättelse. Det får de om förövarna sätts åt extra hårt. Men tänker man så har man anammat just den hedersmoral man vill bekämpa. Så bör man därmed akta sig för att resonera, om man är för lagförslaget.

Frågan blir därmed vad man få för dessa kostnader. De som är entusiastiska för lagförslaget och som gärna vill betala med andras lidande och egna skattepengar måste vara övertygande att en sådan lag reducerar den typ av brottslighet den riktar sig mot. Är det realistiskt att tro att så blir fallet?

Om det fungerar som de önskar är förstås mycket vunnet. Om man tar i betraktande sådana brott, som utförs med dessa särskilda slags motiv, så ser man att de bottnar i kulturer och sedvänjor och föreställningar vi gärna vill slippa. Om strängare straff innebär att de kulturer det handlar om, allt ifrån den enskilde mannen som känner sig kränkt av hustruns otrohet, över gänget som känner sig hotat av att en gängmedlem visat sig svag i ett kritiskt ögonblick, till familjen/klanen som tar åt sig då en medlem visat prov på fritt sexuellt beteende, försvagas, så kunde man tycka att allt var fritt fram för straffskärpningar som dessa. Men så enkelt är det inte.

Det räcker inte att vissa vinster görs med dessa straffskärpningar, det måste vara klart att vinsterna överväger kostnaderna. Dessutom måste vi vara förvissade om att det inte finns bättre, mer humana och kostnadseffektiva sätt, att bekämpa dessa kulturer.

Min gissning är att det finns sådana bättre sätt, men det får bli ett ämne för en annan betraktelse.

DN Debatt.13 maj 2018

Debattartikel

Torbjörn Tännsjö, professor emeritus i praktisk filosofi vid Stockholms universitet:
”Vad vinner vi på att införa en lag mot hedersbrott?”

Repliker

Sten Levander, professor, Kriminologiska institutionen, Malmö universitet:
”Hedersbrott är svårhanterliga i den svenska kontexten”

Sven-Erik Fernaeus, forskare inom neuropsykologi och fd lärare:
”Rätt slutsats men tveksam argumentation”


Läs fler artiklar på DN Debatt. 

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.