Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Vad viskar makthavarens rådgivare i dag till Fursten?”

Journalisternas makt minskar. Medierna har utvecklats till ett ”moln” utan tydliga avgränsningar mellan nät, mobil, mellan redigerat och oredigerat, tryckta magasin, tv, radio och sociala medier. De flesta makthavare finner sig väl till rätta med detta och har lättare att bemöta mediernas granskning i dag än i går. Men ”transparensen” förskräcker och ”furstarna” – antingen de är ekonomiska eller politiska – får svårare att upprätthålla luftiga visioner utan koppling till verkligheten. Vilka råd skulle en nutida Machiavelli ha givit till Fursten? skriver Anders Lindberg.

Medielandskapet är som bekant under förändring. Denna utveckling är i sig inte ny, utan har pågått under lång tid. Dimensionerna i diskussionerna är många – och utvecklingen kan diskuteras utifrån många olika infallsvinklar. Allt för sällan diskuteras emellertid hur det föränderliga medielandskapet påverkar makthavarna och vilka långtgående konsekvenser som kan skönjas med anledning av detta. För att vara än mer tydlig – hur hade en nutida Machiavelli, som rådgivare till de politiska, ekonomiska och ämbetsmannamässiga ”furstarna”, förhållit sig till den samtida medieutvecklingen?

Jag tar upp tre trender.

Medierna har utvecklats till ett ”moln” utan tydliga avgränsningar mellan nät, mobil, mellan redigerat och oredigerat, tryckta magasin, tv, radio och sociala medier. Medievärlden får stora likheter med en annan ”amöba”: Den finansiella marknaden; snabb, ryktesdriven, oförutsägbar, självreglerad eller oreglerad och om den provoceras oerhört våldsam och stark likt en tropisk, ibland snabbt övergående, storm. Mediers logik innebär informationsmässig allemansrätt, moralisk offentlighetsprincip och meddelarfrihet. Den informationsmässiga allemansrätten ifrågasätts endast om den nationella säkerheten, den personliga integriteten och/eller äganderätten kränks mycket flagrant. Uppenbarligen passerade Wikileaks denna gräns.

De flesta Furstar bejakar och finner sig väl tillrätta i det ”moln” som drivs av den digitala utvecklingen. Varje makthavare får det inte bara lättare att navigera mellan allt fler konkurrerande medier utan har också tillgång till allt fler egna medier. Maktutövandet tar sig inte bara uttryck i hemsidor och väl förberedda anföranden utan även i personliga bloggar riktade till personalen eller egna interna rörliga medier. Sociala medier utgör a middle ground mellan det journalistiskt redigerade och den direkta reklamen. Mediala angrepp kan enklare mötas av egna offensiver. Snabbhet och resursstyrka är framgångsfaktorer som makthavare ofta behärskar. Inträdesbarriärerna för att ta till orda blir lägre.

Journalisternas makt minskar och deras ensamrätt på sändning och redigering försvinner. Makthavarna har bättre förutsättningar att bemöta mediernas granskning i dag än i går. Det finns i dag helt enkelt fler kanaler att tillgå och större möjligheter att själv etablera önskad bild. Värdet av att ställa upp när medierna kallar blir allt mindre, värdet av att kommunicera via egna kanaler blir allt större.

Makthavarens rådgivare viskar till Fursten: If you cannot convince the media – be one!

Populärkulturen blir övergripande narrativ. En allt hårdare konkurrens inom konventionella medier, där nationella kvalitetsmedier får allt svårare att överleva ekonomiskt, driver innehållet mot ett ”populärkulturellt berättarnarrativ”: relationer, emotioner, personliga varumärken och karaktärer, tävlingar, personliga uppgörelser och vittnesbörder. Med andra ord: Extrem personifiering. Det äger rum både på nätet, med sociala medier, som gör varje individ till kändis i sitt universum, och hela vägen till bekännelselitteraturen.

Populärkulturifieringen av medierna är besvärande och svår att förhålla sig till för makthavaren. Förvisso krävs i dag av nästan alla makthavare att de förmår att hantera medierna. Men steget är långt till det självutlämnande kändisskapet, som numera även innefattar respektive, barn och husdjur. Det blir allt svårare att få respekt för att det är den professionella rollen – och inte hela personligheten – som står till förfogande för den mediala scenen.

Fler makthavare, inte minst inom näringslivet, drar sig för medial närvaro och deltagande i en samhällsdebatt utanför det egna företagets finansiella agenda. Makthavarna blir skyggare. Samtidigt kan den makthavare som vågar släppa till och bli privat och personlig få en smekmånad. Men när den är över, och om någonting händer som är negativt, är det inte självklart att medierna tackar för förtroendet, snarare tvärtom. Värdighet och väl modererad distans kan paradoxalt nog bli ett framgångsrecept.

Makthavarens rådgivare viskar i Furstens öra: Var försiktig, låt dig inte lockas av sirenernas sång. Ger Du lillfingret, tar de allt från Dig en dag.

Transparensen har blivit till ett mantra. Det blir allt svårare att säga en sak och göra något annat. Drivande i denna utveckling har dock inte bara varit medierna, utan även finansmarknaderna. Det blir svårare att upprätthålla luftiga visioner utan koppling i verkligheten när NGO:s, whistle-blowers, analytiker och medier håller fokus på nuet hos de ekonomiska makthavarna. Denna utveckling är kanske det som förskräcker makthavarna mest. Att kunna måla upp en framtid som är ljusare än dagen är grunden för ett visionärt ledarskap, antingen det handlar om företag eller politik. Transparensen sätter en effektiv hämsko för detta och gör det svårare och mer riskfyllt att ta ut svängarna.

Livet internt, även i organisationer som inte lever under offentlighetsprincipens kalla stjärna, måste allt mer utgå från att dokument, e-post, styrelseunderlag eller annat kan läcka ut. Viktiga meddelanden utväxlas allt mer som på medeltiden; muntligt, ”i mörka skrymslen i borgen” – utan vittnen, mobiler eller papper och penna.

Makthavarens rådgivare viskar: Watch your paper trail, my Prince.

Varför tar jag upp dessa trender? Alla omdanande förändringar skapar samhälleliga motreaktioner. Varje trend föder fröet till en mottrend. Detta gäller även medielandskapet och dess huvudrollsinnehavare – nämligen makthavarna.

Efterfrågan på det genuint kvalitetsjournalistiska ökar. Frågan är bara om efterfrågan är global eller nationell, och om den är stark nog för andra än filantroper och de skattefinansierade att ägna sig åt. Economist, Financial Times, Guardian och New York Times kanske räcker för de globala makthavarna. Fokus och Filter är spännande tillskott och DN och SvD för en spännande kamp, där utgången inte är given.

Etiken: Går det att upprätthålla någon sådan? Ser vi en tillfällig ”medeltida ordning” av mediala häxbränningar, rykten och globalt sensationsnonsens av typen Tiger Woods äktenskapsbekymmer, eller den galna dansen kring den så kallade ”kungabilden”?

Är reaktionerna efter Anders Behring Breivik när det gäller det anonyma näthatet, de anonyma kommentarfälten eller avlyssningsskandalerna runt Murdoch ett tecken på att vi är på väg upp från ett bottenläge – eller är träskens krafter för stora?

Är vårt unika system med konstant tillgängliga politiker en ohållbar situation?

Kommer makthavarens legitimitet att gradvis öka som en konsekvens av att de dåliga, lögnaktiga, svindlande och dåraktiga makthavarna rensats ut i de mediala eldstormar som pågår?

Kommer medierna att anlägga ett annat perspektiv än att det finns två sorters makthavare – avsatta och ännu inte avsatta?

Fursten hoppas, men sover han bättre i dag än tidigare om natten när dessa trender vägs samman. Knappast.

Anders Lindberg, grundare av JKL

JKL

• Grunden för JKL Group lades 1985 när Bo Jansson, Anders Kempe och Anders Lindberg startade JKL i Stockholm. Ambitionen var att ge strategiska råd till företagsledningar.
• JKL Group är i dag en av Nordens ledande rådgivare inom strategisk kommunikation och arbetar med företag från de flesta branscher. Företaget anlitas som rådgivare kring bland annat finansiell kommunikation, börsintroduktioner, krishantering, medierelationer, opinionsbildning och lobbying.
• JKL har kontor i Stockholm, Oslo, Köpenhamn, Helsingfors, Göteborg och Bryssel.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.