Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Våldsamma män möjliga att påverka om de får rätt hjälp”

Många av de behandlingsprogram som Kriminalvården erbjuder skulle kunna vara till gagn även för den som vänder sig till vården eller sin kommun. Värdet av att behandling som påbörjas i kriminalvården kan fortsätta i till exempel öppenvården går knappast att överskatta, skriver artikelförfattarna.
Många av de behandlingsprogram som Kriminalvården erbjuder skulle kunna vara till gagn även för den som vänder sig till vården eller sin kommun. Värdet av att behandling som påbörjas i kriminalvården kan fortsätta i till exempel öppenvården går knappast att överskatta, skriver artikelförfattarna. Foto: Björn Wanhatalo/TT

DN DEBATT 29/5. Den som i dag frivilligt söker hjälp för sitt våldsamma beteende får sällan stöd, trots att behandling inom Kriminalvården visar att det kan ge goda resultat. Vi föreslår en rad åtgärder för att få stopp på mäns våld mot kvinnor, skriver Nils Öberg, regeringens utredare och Kriminalvårdens generaldirektör samt Charlotte Eklund Rimsten, utredningssekreterare.

Utgångspunkten för att bekämpa mäns våld mot kvinnor ska givetvis vara att den som begår brott lagförs och straffas. Den som slår gör ett val och får ta konsekvenserna av det. En dom förändrar dock inga beteenden. För det krävs andra insatser. Kriminalvården arbetar sedan länge med att genom behandling påverka intagna och klienter, också de med en allvarlig våldsproblematik. Resultaten är goda. 

För våldsutövande män som varken är brottsmisstänkta eller avtjänar ett straff är emellertid tillgången till påverkansinsatser begränsad. Det som erbjuds är av varierande kvalitet och ojämnt fördelat över landet. Området är i princip oreglerat och de metoder som används är inte utvärderade i önskvärd utsträckning. En förklaring är att blotta tanken på att ge våldsamma män offentligt finansierande stödinsatser kan framstå som främmande och, ur ett brottsofferperspektiv, rent av stötande. Av uppenbara skäl har samhällets stödinsatser i första hand riktats mot de våldsutsatta.

Våldsutövande män är en starkt heterogen grupp. Några slår därför att de tror att de konsekvensfritt kan göra det. Andra tar sig den rätten med stöd av vanföreställningar om mäns makt över kvinnor, eller så följer våldet djupt rotade normer om heder. Alkohol- eller drogmissbruk, psykisk ohälsa, posttraumatisk stress, inte sällan i kombination med svag impulskontroll, kan vara såväl bidragande som utlösande faktorer.

Ett system av rikstäckande specialiserade mottagningar behöver byggas upp. Kommunerna bör åläggas en uttrycklig skyldighet att erbjuda kvalificerade påverkansinsatser riktade till våldsutövare. I socialtjänstlagen bör en bestämmelse om socialnämndens ansvar för våldsutövare införas.

Oavsett orsakerna till våldet vet vi att det nästan alltid finns både individuella och påverkansbara faktorer som utlöser det. Utredningsarbetet visar dessutom att ett betydande antal våldsutövande män går att nå och är motiverade till förändring.

Utredningen om återfallsförebyggande insatser för män som utsätter närstående för våld föreslår en rad åtgärder för att på både kort och lång sikt stärka arbetet med att förebygga våld mot närstående:

1

Ett system av rikstäckande specialiserade mottagningar behöver byggas upp. Kommunerna bör åläggas en uttrycklig skyldighet att erbjuda kvalificerade påverkansinsatser riktade till våldsutövare. I socialtjänstlagen bör en bestämmelse om socialnämndens ansvar för våldsutövare införas, jämte den som redan finns för våldsutsatta. Om våldet ska minska måste den som frivilligt söker hjälp för sitt våldsbeteende också kunna få det.

2

Vården måste ta större ansvar för att förebygga våld. Både våldsutsatta och våldsutövare söker ofta vård, det visar inte minst Socialstyrelsens dödsfallsutredningar. Genom dessa vårdkontakter kan våldsutövande män tidigt identifieras och erbjudas kvalificerade insatser, såväl i som utanför sjukvården. Trots att vi vet att våld mot närstående nästan alltid leder till omfattande fysisk och psykisk ohälsa sker detta inte i dag. 

Utredningens uppfattning är att med mindre än att hälso- och sjukvården tar ett betydligt större helhetsansvar kommer få framsteg att kunna göras när det gäller att förebygga våld mot närstående. Statens möjlighet att genom regelstyrning åstadkomma en sådan utveckling bedömer vi som liten. Kommuner och landsting är dock politiskt styrda organisationer och frågan om samarbete kring våldsutövare både kan och bör prioriteras högre. För att underlätta en sådan utveckling föreslår vi att Socialstyrelsen får i uppdrag att ta fram kunskapsstöd, vägledningar och rekommendationer för insatser riktade mot våldsutövare inom både socialtjänst, hälso- och sjukvård.

3

Centrum för samordning och kunskapsutveckling. Det finns ett stort behov av nationell samordning, kvalitetssäkring och kunskapsutveckling när det gäller arbetet med män som utövar våld mot närstående. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att inrätta ett centrum för samordning och kunskapsutveckling. I centrets uppgifter ska ingå att ta fram riktlinjer för riskbedömning och behandling, stå för utvärdering och kvalitetssäkring samt i samarbete med Kriminalvården utveckla och godkänna behandlingsprogram. 

Många av de behandlingsprogram som Kriminalvården erbjuder skulle kunna vara till gagn även för den som vänder sig till vården eller sin kommun. Värdet av att behandling som påbörjas i kriminalvård kan fortsätta i till exempel öppenvården går knappast att överskatta. Centret bör också ta fram en verksamhetsmodell för specialiserade mottagningar och utreda förutsättningarna för en nationell telefonlinje dit män kan vända sig akut.

4

Samlade insatser kring våldsamma individer. Myndigheter på statlig, kommunal och landstingskommunal nivå behöver samla sina resurser kring varje enskild våldsutövare som identifieras. För personer med behov av samordnande insatser från socialtjänsten och hälso- och sjukvården finns i dag möjlighet att upprätta en så kallad SIP, samordnad individuell plan. 

Utredningen har funnit att exempelvis Kriminalvårdens klienter med våldsproblematik ofta är i behov av samordnade insatser. Men myndigheten har i dag varken rätt eller skyldighet att, tillsammans med socialtjänst eller vården, upprätta en SIP. Det behöver ändras. Vi lägger också förslag om en ny sekretessbrytande bestämmelse för att förebygga brott. Polismyndigheten bör också få en mer aktiv roll när det gäller att underrätta socialtjänsten vid misstanke om våld.

Utredningens förslag riktar sig i första hand mot den grupp våldsamma män som själva söker hjälp eller som bedöms vara motiverade till ett förändringsarbete. Det är ett viktigt och nödvändigt första steg. Samtidigt är det uppenbart att många som utgör akuta hot mot sina närstående saknar insikt och motivation till förändring. För dem krävs helt andra insatser. 

Här kan vi konstatera att andra länder har kommit avsevärt mycket längre. Svenska myndigheter behöver få fler rättsliga verktyg för att på bred front kunna arbeta förebyggande med en kombination av stöd- och tvångsåtgärder. Den frågan ligger utanför utredningens uppdrag, men behöver skyndsamt genomlysas. I avvaktan på det har Kriminalvården föreslagit att ett operativt utvecklingssamarbete inleds mellan Kriminalvården, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten. Det finns förbättringsmöjligheter i våra nuvarande arbetssätt.

Rättsväsendet som helhet behöver bli bättre på att identifiera, kontrollera, övervaka, lagföra och rehabilitera män som utövar våld mot närstående. Men för att få stopp på våldet krävs också fler stödformer och påverkansinsatser riktade till de många män som förblir bortom rättsväsendets räckvidd. Något motsatsförhållande mellan stöd- och påverkansinsatser å ena sidan, och lagföring å den andra finns inte. 

Brott ska alltid straffa sig. Brottsliga handlingar som ännu inte har skett bör förebyggas.

Bakgrund.Utredningen

I dag torsdag överlämnar regeringens särskilde utredare, generaldirektör Nils Öberg, utredningen "Att bryta ett våldsamt beteende – återfallsförebyggande insatser för män som utsätter närstående för våld", till jämställdhetsminister Lena Hallengren. 

Den tillsattes i mars 2017 av dåvarande jämställdhetsminister Åsa Regnér. Fokus för uppdraget är enligt direktiven att föreslå insatser riktade mot våldsutövarna. 

DN Debatt.29 maj 2018

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.