Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Våldsbejakande extremism är inget ungdomsfenomen”

De 25 terrorister som utfört de uppmärksammade attentaten i Storbritannien under 2017, Paris (januari och november 2015), Bryssel (2016), Köpenhamn och Stockholm var mellan 20 och 52 år gamla. Hela 18 av dessa var 25 år eller äldre, skriver artikelförfattarna. Bilden är från Drottninggatan i Stockholm nio dagar efter terrorattacken.
De 25 terrorister som utfört de uppmärksammade attentaten i Storbritannien under 2017, Paris (januari och november 2015), Bryssel (2016), Köpenhamn och Stockholm var mellan 20 och 52 år gamla. Hela 18 av dessa var 25 år eller äldre, skriver artikelförfattarna. Bilden är från Drottninggatan i Stockholm nio dagar efter terrorattacken. Foto: IBL

Myten att våldsbejakande extremism är ett fenomen bland ungdomar är seglivad och reproduceras sedan årtionden i olika handlingsplaner. Anmärkningsvärt lite av det förebyggande arbetet riktas mot vuxna trots att de flesta förövare sedan flera år lämnat skolbänken, skriver Robin Andersson och Christer Mattsson, Segerstedtinstitutet.

Föreställningen om våldsbejakande extremism som ett ungdomsfenomen är en seglivad myt. Trots upprepade exempel på att anhängarna sedan länge upphört att vara ungdomar, reproduceras denna föreställning sedan årtionden. En konsekvens är att samhällets ansträngningar i det förebyggande arbetet riskerar att bli ineffektiva.

I kommunala handlingsplaner återkommer ofta uppgifter som porträtterar den högerextrema miljön som en ungdomsrörelse, bestående är unga män som lämnar rörelsen innan de har fyllt 25 år. Denna missvisande uppgift är resultatet av historiska stereotyper och en feltolkning av rapporten ”Våldsam politisk extremism” från Brottsförebyggande rådet och Säkerhetspolisen. Rapporten visar tydligt att antalet brott bland medlemmar i den högerextrema miljön minskar kraftigt efter 25 års ålder.

Denna värdefulla uppgift, som bygger på en undersökning av den minoritet som då (2009) varit brottsaktiva i rörelsen, har sedan förändrats till att i exempelvis Kriminalvårdens kunskapsöversikt om våldsbejakande extremism från 2016 göra gällande att: ”De flesta aktivister lämnar vit makt-rörelsen innan de fyllt 25 år” (sidan 9).

Brottsaktiva ungdomar existerar i rörelsen, men det gör också äldre medlemmar som inte begår, är dömda eller misstänkta för brott. I Expos senaste granskning av nazistiska Nordiska Motståndsrörelsens aktivister, en undersökning som inte heller den är representativ för hela miljön, framkommer att den genomsnittliga nazistiska aktivisten är en man i trettioårsåldern.

Det som kan framstå som handlingskraftigt, att tidigt försöka upptäcka varningstecken bland tonåringar och därefter försöka avradikalisera dem, riskerar i stället att bidra till de problem som de säger sig vilja lösa.

Bilden av den högerextrema miljön som en ungdomsrörelse får sig ytterligare en törn om man granskar ett antal aktuella rättsfall. I efterspelet till Kärrtorpattacken dömdes 31 nazister till brott, varav tolv var 25 år eller äldre. Endast fem var under 20 år. De tre män som sitter anhållna för tre bombattentat i Göteborg är 50, 23 och 20 år. På 90-talet fanns en utbredd uppfattning om den genomsnittlige aktivisten som en ideologilös ung skinnskalle med en problematisk social bakgrund. Denna bild har sedan utan vidare aktualisering eller problematisering reproducerats i statliga utredningar, kunskapsöversikter och handlingsplaner på olika nivåer.

2013 avslutades en statlig utredning om ”Ett effektivare förebyggande av våldsbejakande extremism”. Denna kritiserades av bland andra experterna på högerextremism Helene Lööw (docent i historia vid Uppsala universitet), Daniel Poohl (vd för Stiftelsen Expo) och Christer Mattsson (Segerstedtinstitutet) med orden ”slutligen har utredningen obegripligt nog valt att rikta insatserna enbart mot ungdomar” (DN-debatt, 15/12, 2013).

Samma entydiga ungdomsfokus återfinns i det arbete som växt fram som en respons på hotet från det som brukar benämnas som våldsbejakande islamistisk extremism. I drygt hälften av de kommunala handlingsplanerna mot våldsbejakande extremism finns uppmaningar och instruktioner till den så kallade första linjens personal (exempelvis lärare, socialarbetare eller fritidspersonal) som kommer i kontakt med ungdomar att vara uppmärksamma på specifika tidiga ”signaler”, ”tecken” eller ”beteenden” som indikerar att en individ förefaller befinna sig i en radikaliseringsprocess, alternativt vara i riskzon för att på sikt bli radikaliserad.

Det finns goda skäl att ifrågasätta forskningsstödet, rättsäkerheten och effektiviteten i sådana instruktioner. Förra veckan presenterade Försvarshögskolan en rapport innehållandes viktig information om de 267 individer som rest från Sverige till Syrien och Irak för att ansluta sig till terrororganisationer, vilken visade att medelåldern bland dessa var 26 år och att 82 procent var 20 år eller äldre. Den norska säkerhetspolisen presenterade förra året en liknande rapport vilken gjorde gällande att snittåldern bland de norska krigsresenärerna var 27,5 år och enligt International Center for Counter-terrorism (ICCT) i Nederländerna verkar den genomsnittlige krigsresenären vara någonstans mellan 18–30 år i de flesta EU-medlemsländer.

Vidare har de flesta av förövarna till al Qaida-inspirerade terrorbrott på europeisk mark varit allt annat än ungdomar. ICCT har analyserat 65 individer som varit inblandade i 51 terrorattentat i Europa och Nordamerika de senaste tre åren och funnit att medelåldern bland dessa är 27,3 år. De 25 terrorister som utfört de uppmärksammade attentaten i Storbritannien under 2017, Paris (januari och november 2015), Bryssel (2016), Köpenhamn och Stockholm var mellan 20 och 52 år gamla. Hela 18 av dessa var 25 år eller äldre.

Då det ofta framhålls att den ideologiska radikaliseringen av individer i denna miljö kan gå väldigt snabbt, är det anmärkningsvärt att så lite fokus riktats mot vuxna när det är uppenbart att de flesta förövare sedan flera år lämnat både skolbänk och fritidsgården.

Sammantaget finns det goda skäl att starkt ifrågasätta uppfattningen om extremism som ett ungdomsfenomen och detta bör tas i beaktning när man skriver fram handlingsplaner och policys på olika nivåer. Detta innebär inte att ungdomar inte är en angelägen målgrupp då många attraheras av extremistiska ideologier under ungdomstiden, utan snarare att insatsernas syfte och balans i förhållande till ansträngningar gentemot unga vuxna och vuxna behöver förändras.

Främjande- och förebyggande arbete gentemot ungdomar bör koncentreras mot de bostadsområden och orter med störst behov och vara av generell karaktär, inte riktade mot att specifikt förebygga radikalisering. Ett övervakande och kontrollerande fokus på att upptäcka diverse risksignaler, tecken och beteenden bland ungdomar saknar grundläggande stöd i forskning. Att ge exempelvis lärare, socialarbetare och fritidsledare i uppdrag att med hjälp av trubbiga och rättsosäkra instrument försöka profilera presumtiva terrorister i ungdomsåren, ett decennium innan de begår brottsliga handlingar, och rapportera dem till lokala samordnare, polis eller säkerhetspolis, kommer föra det förebyggande arbetet i en riktning där unga människors grundläggande mänskliga rättigheter riskerar att kränkas och grundprinciperna för traditionellt socialt- och pedagogiskt arbete att raseras.

Det som kan framstå som handlingskraftigt, att tidigt försöka upptäcka varningstecken bland tonåringar och därefter försöka avradikalisera dem, riskerar i stället att bidra till de problem som de säger sig vilja lösa.

Men framförallt är vårt huvudargument att det entydiga ungdomsfokus som i dag råder behöver balanseras med mer uppmärksamhet gentemot vuxna, vilket kräver andra typer av resurser och insatser än de som idag främst fokuseras. Detta bör också medföra en mer nyanserad diskussion om vad skolans- och socialtjänstens roll i arbetet mot våldsbejakande extremism ska vara.

DN Debatt. 22 juni 2017

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.