Inga tvära kast. Ryckighet och snabba omslag lämpar sig särskilt illa i frågor som rör våra länders säkerhet. Finland och Sverige driver sin säkerhetspolitik långsiktigt, i gott samarbete och i allt närmare kontakt med varandra, skriver statsministrarna Juha Sipilä och Stefan Löfven.
Tydligare än någonsin står det klart hur beroende våra länder – Finland och Sverige – och våra medborgare är av utvecklingen i vår omvärld.
Flyktingkrisen är just nu det mest påtagliga. Kriget i Syrien, påfrestningarna i Irak, osäkerheten i Afghanistan samt i flera länder i Afrika har lett miljontals människor på flykt, många av dem till Europa. Och Sverige och Finland hör till de EU-länder som på sistone har tagit emot flest asylsökande per capita.
Dåden i Paris är upprörande belägg för att kampen mot den internationella terrorismen måste stärkas. Både i Finland och i Sverige har vi fått skärpa vår beredskap inför möjliga hot och händelser också i våra länder.
Assadregimens brutala bombningar av civila fortsätter att kräva otaliga människoliv, samtidigt som även Isils barbariska övergrepp fortgår.
Finlands president påpekade i sitt nyårstal att det vore logiskt, att vi vidareutvecklar också det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet.
I vårt eget närområde har säkerhetsläget försämrats, genom Rysslands oacceptabla handlingar mot Ukraina och den olagliga annekteringen av Krim. Den militära aktiviteten i och kring Östersjön har ökat.
Sammantaget ser vi genom alla dessa händelser den allvarligaste utmaningen mot europeisk säkerhet sedan kalla krigets slut.
Mot denna bakgrund vill vi båda markera betydelsen av att fullfölja en långsiktig strategi för fred och stabilitet i norra Europa och Östersjöområdet.
Finland och Sverige är båda utanför militära allianser. Vi anser att alliansfriheten tjänar oss väl och är en erfarenhet att beakta också då vi bedömer de aktuella utmaningarna. Den bidrar också till stabilitet och säkerhet i norra Europa som helhet.
Men vi har inte valt en isoleringslinje. Vi är aktiva medlemmar i den Europeiska unionen. Samarbete med de övriga nordiska och de baltiska länderna är av särskild vikt. Fastän vi inte är medlemmar i Nato har vi en nära samarbetslinje i förhållande till organisationen. Vi har också en stark transatlantisk länk.
Det finsk-svenska försvarssamarbetet har nyligen tagit ytterligare viktiga steg. Här ingår gemensamma övningar, ökat informationsutbyte, och användande av hamnar och flygplatser i varandras länder. Förutsatt politiska beslut i respektive land ska vi kunna agera tillsammans i händelse av kris och väpnad konflikt. Också Finlands president påpekade i sitt nyårstal att det vore logiskt, att vi vidareutvecklar också det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet.
Vi står enade i kampen för respekt för folkrätten, och för varje lands rätt att göra sitt eget säkerhetspolitiska val. Dialog, diplomati, förtroendeskapande och konfliktförebyggande är viktiga instrument för att tillsammans med andra stärka vår gemensamma säkerhet. Finland och Sverige är båda aktiva i FN och i OSSE. Vi blev medlemmar i EU vid samma tidpunkt, och driver ofta en gemensam linje där. Efter terroristattackerna i Paris ger vi, liksom övriga inom EU i enlighet med EU:s fördrag, verkningsfulla bidrag för att gemensamt bekämpa Isil.
Vi lever i en tid då den rådande världsordningen, våra grundläggande värderingar och våra öppna samhällen är utmanade från flera håll. Då är det nödvändigt att agera ansvarsfullt och på sikt.
Finlands och Sveriges militära alliansfrihet har hög trovärdighet. Vi tror inte på tvära kast i säkerhetspolitiken. Ryckighet och snabba omslag lämpar sig särskilt illa i frågor som rör våra länders säkerhet. Finland och Sverige driver sin säkerhetspolitik långsiktigt, i gott samarbete och i allt närmare kontakt med varandra.DN Debatt.10 januari 2016
