Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-19 23:41 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/vardvalet-har-inte-gynnat-rika-pa-fattigas-bekostnad/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Vårdvalet har inte gynnat rika på fattigas bekostnad”

En betydligt större del av hälso- och sjukvårdens totala resurser borde gå till att i tid förebygga kommande sjukdomar. Bara 20 procent av människors hälsa beror enligt forskningen på vårdens medicinska kvalitet, skriver artikelförfattarna.
En betydligt större del av hälso- och sjukvårdens totala resurser borde gå till att i tid förebygga kommande sjukdomar. Bara 20 procent av människors hälsa beror enligt forskningen på vårdens medicinska kvalitet, skriver artikelförfattarna. Foto: Erik G Svensson/TT

DN DEBATT 15/8. Nya siffror visar att vårdvalet inte missgynnat, utan i stället gynnat socioekonomiskt svaga grupper. Dessa går betydligt oftare till vårdcentralen än de socioekonomiskt starkare grupperna och har i väsentlig grad ökat sina besök sedan vårdvalets införande. De starkare grupperna har i stället minskat sina besök, skriver Johan Ingerö och Monica Renstig.

Sedan det obligatoriska vårdvalet infördes 2010 har det funnits en diskussion om huruvida vårdvalet gynnat de rika på bekostnad av de fattiga. Vad som avses är om grupper från gynnade områden med lätta åkommor trängt undan socioekonomiskt tyngre gruppers vårdbehov. Frågan är viktig och förtjänar en saklig och faktabaserad genomgång, inte minst eftersom den har blivit ett kraftfullt slagträ i debatten och kan komma att få stora konsekvenser för människors sjukvård framöver.

I en ny rapport för tankesmedjan Timbro, ”Vem går mest till husläkaren – fattiga eller rika?” har vi därför studerat frågan närmare. Innan vi går in på våra slutsatser kan det vara värt att redovisa några exempel på hur kritiken mot vårdvalet ser ut och på vad den baseras.

Den tyngsta kritiken mot vårdvalet kommer från Riksrevisionen, som dömde ut det redan 2014. På sin hemsida skriver Riksrevisionen att ”speciellt vårdvalsreformen fått stark styreffekt, det har blivit svårare att upprätthålla vårdens etiska principer om likvärdig vård och prioritering av de mest behövande. Granskningen visar att vårdcentraler företrädelsevis har etablerats i befolkningstäta områden och i områden där vårdbehoven är lägre. Samtidigt har nedläggningar i större utsträckning drabbat socioekonomiskt svagare områden. Läkartätheten på en vårdcentral är beroende av områdets socioekonomiska status vilket innebär att ett högt förväntat vårdbehov inte vägs upp av fler läkare.”

Att antalet besök i primärvården ökat, och särskilt ökat bland de mest utsatta grupperna är således en mycket välkommen utveckling och något som bör uppmuntras än mer.

Liknande kritik har framförts i Läkartidningen (nr 1–2 , 2013). Vår slutsats är emellertid att grunden för denna kritik är alldeles för trubbig och skakig för att tillmätas något större bevisvärde.

Riksrevisionens analys har sin grund i var de nya vårdcentralerna etablerat sig, och artikeln i Läkartidningen baseras på en enkät till verksamhetschefer där dessa befarar att ersättningssystemet leder till undanträngningseffekter.

Vi har i stället tagit fram färsk statistik på hur många besök som görs på varje enskild vårdcentral i förhållande till antalet listade på just den vårdcentralen i de tre största regionerna/landstingen (Stockholm, Västra Götaland, Skåne), utifrån deras egna uppgifter. Vi har därefter tagit fram varje enskild vårdcentrals socioekonomiska vikt, så kallad CNI-kod där vi fått data direkt från regionerna, baserat på dem som är listade just där. På så sätt har vi kunnat jämföra de socioekonomiskt allra tyngsta vårdcentralerna med de lättaste avseende hur många besök som görs per listad och även jämföra och se om det totala antalet besök har ökat eller minskat i olika områden sedan vårdvalet infördes 2010.

Sammanfattningsvis visar vår granskning att:

• I alla tre regionerna/landstingen gör de socioekonomiskt tyngre grupperna mellan 15 och 20 procent fler besök per listad än vad de mest gynnade grupperna gör.

• I alla tre regionerna/landstingen har besöken per listad hos de 25 ”fattigaste vårdcentralerna” ökat sedan Vårdvalets införande 2010, medan besöken per listad bland de 25 ”rikaste vårdcentralerna” i stället har minskat. Skillnaderna mellan landstingen/regionerna framgår nedan.

• I alla landsting/regionerna har det totala antalet besök sedan vårdvalet infördes ökat med mellan 17 procent och 27 procent bland de svagaste grupperna, medan besöken till och med minskat eller bara ökat relativt lite bland socioekonomiskt starkare vårdcentraler. I Västra Götaland har besöken minskat med 4 procent, medan de ökat med 4 respektive 5 procent i Stockholm respektive Skåne.

Resultaten visar en helt annan bild än den som ofta framställts. Slutsatsen är att vårdvalet inte missgynnat, utan i stället gynnat socioekonomiskt svaga grupper om vi granskar antalet besök per listad. Dessa går för det första betydligt oftare till vårdcentralen än de socioekonomiskt starkare grupperna, för det andra har gruppen i väsentlig grad ökat sina besök sedan vårdvalets införande, medan de starkare grupperna i stället till och med minskat sina besök.

När vi nu studerat vårdvalet och antalet besök som görs av olika grupper måste vi även föra en diskussion om huruvida det är bra eller dåligt att gå ofta till doktorn. Är läkarbesök över huvud taget någonsin onödiga, som vi ofta för diskussionen i Sverige, eller är de mestadels legitima? Går vi för mycket till doktorn – eller rentav för lite?

Sett ur ett internationellt perspektiv går vi nästan minst till läkaren bland alla länder; bara i snitt 2,9 besök per invånare och år. Snittet för OECD-länderna är 6,9. Samtidigt har vi bland de flesta läkarna per invånare i världen och en sjukvård som nästan kostar mest bland OECD-länderna och närmar sig 12 procent av BNP.

Ett av den svenska sjukvårdens organisatoriska problem är att bara runt 15 procent av läkarna jobbar i primärvården. Många andra länder har ofta mer än 40 procent av sina läkare där. Det leder till en onödigt dyr vård som ofta dessutom sker på fel plats (det dyra sjukhuset) i fel tid (när det ofta är för sent, då patienten redan är sjuk).

En betydligt större del av hälso- och sjukvårdens totala resurser borde i stället gå till prevention; att i tid förebygga kommande sjukdomar. Bara 20 procent av människors hälsa beror nämligen, enligt forskningen, på sjukvårdens medicinska kvalitet, medan 30 procent beror på livsstil och hela 40 procent på socioekonomiska faktorer som utbildningsnivå och andra socioekonomiska faktorer. Resterande 10 procent beror på x faktorer som trafiksäkerhet, bekämpning av halka.

I den ersättning som ges till vårdcentralerna i form av fast ersättning, kapitering, ligger nämligen ett folkhälsouppdrag. Det hör dock till ovanligheterna att den vårdcentral där en person är listad regelbundet kallar sina listade patienter till kontroll av indikatorer som senare kan utvecklas till kroniska sjukdomar. Primärvårdsläkaren är också den som kan upptäcka personer som far illa eller den som kan ge medicinsk order om att sluta röka, sänka alkoholkonsumtionen, börja motionera eller gå ned i vikt.

Nationalekonomerna Anders Anell, Carl Hampus Lyttkens och Nils Janlöw har i Ekonomisk Debatt pekat på att den mängd studier pekar på att en väl utbyggd primärvård har stor betydelse för både folkhälsa och god resurs­användning inom vården.

Att antalet besök i primärvården ökat, och särskilt ökat bland de mest utsatta grupperna, är således en mycket välkommen utveckling och något som bör uppmuntras än mer och inte betraktas kameralt som kanske ofta ökade kostnader. Förebyggande hälsa förhindrar uppkomsten av sjukdomar som senare kostar avsevärt mer att behandla och det på dyra sjukhus. Det heter ”hälsa- och sjukvård” som begrepp i offentliga sammanhang, men i verkligheten tycks Sverige ha tappat bort hälsan och enbart fokuserat sjukvård.

Hälso- och sjukvården måste ses som en helhet där hälsan i form av prevention måste ta en betydligt större plats och helst öka avsevärt mer. Den här rapporten har visat att vårdvalet haft stor betydelse då det ökat tillgängligheten och då särskilt för mer utsatta grupper.

DN Debatt.15 augusti 2018

Debattartikel

Johan Ingerö, ansvarig för välfärdsfrågor på Timbro och Monica Renstig, ekonomijournalist och författare:
”Vårdvalet har inte gynnat rika på fattigas bekostnad”

Bengt Järhult, distriktsläkare i Ryd:
”Felaktiga slutsatser av intetsägande sifferexercis”

Jonas F Ludvigsson, barnläkare och professor vid Örebro universitetssjukhus och Karolinska institutet:
”Inget stöd i forskningen för Timbros slutsats om vårdvalet”

Göran Dahlgren, gästprofessor vid University of Liverpool, fd chef för sjukvårdsenheten inom Socialdepartementet:
”Vårdval leder inte till jämlikare vård”

Slutreplik från Johan Ingerö och Monica Renstig:
”Våra kritiker kritiserar fel saker”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.