Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

"Varför ignorerar Lambertz sju åklagare och åtta domare?"

När vår förre Justitiekansler Göran Lambertz i måndags fattade pennan på DN Debatt listade han fem uppgifter som talade för Thomas Quicks skuld i tre av de åtta mord han dömdes för. Det märkliga är att samtliga dessa uppgifter redan är granskade – och avfärdade – inte bara av Hannes Råstam och Sture Bergwalls advokat Thomas Olsson, utan även av de åklagare vid enheten för polismål som handlagt Bergwalls resningsansökningar. Quick är även friad för två av dessa mord, vilket innebär att även hovrätten delar deras bedömning. Det skriver Mattias Göransson och Jenny Küttim.

Varför Göran Lambertz tycks ovetande om detta är oklart, men låt oss ändå, för hans skull, ta det hela ett varv till:

1. Thomas Quick förklarade att en låst vägbom på väg in till Örjeskogen, där han påstod sig ha styckat Therese Johannesen, var öppen vid tillfället.

Detta fäste utredarna stor vikt vid, eftersom ett kraftföretag meddelade att så kan ha varit fallet.

Till att börja med utsattes ovannämnda skog för den största brottsplatsundersökningen i Skandinaviens historia, utan att man fann några likrester. Inget tyder alltså ens på att skogen är en brottsplats, så varför en vägbom dit fortfarande tillskrivs betydelse är obegripligt. Sant är att Quick vid ett vallningsförhör 960426 uppmärksammades på den låsta bom som utredarnas bilkaravan måste passera, och att han då sade att han kom ihåg denna bom från tiden med Therese, men ”det var inga problem att passera den”. Ett naturligt yttrande, eftersom alternativet var att redan då erkänna att han hittat på alltihop.

2. Thomas Quick berättade om en liten såg han använt för att stycka Therese, en såg som utredarna sedan fann.

Sant är att Thomas Quick i ett förhör den 11 maj 1996 uppgav att han använt en kniv, en såg och en hammare, som han tog med sig från platsen. Ett drygt år senare, den 20 maj 1997, ändrade Quick sina uppgifter till att något verktyg kunde finnas kvar. När polisen den 21 maj lyckades finna ett bågfilsblad i skogen förhördes Quick på nytt, och den 11 juni 1997 ändrade han sina uppgifter till att det funnits två sågar med vid tillfället – men ”ingen av de han beskriver är ett bågfilsblad”, för att citera åklagarmyndighetens resningsutredare Kjell Åke Wendt. Återigen är det dessutom värt att påpeka att inga fakta tyder på att skogen ens är en brottsplats – den ”benbit” man fann visade sig ju sedermera vara av masonit.

3. När Sture Bergwall ombads ge detaljer som kunde styrka att han hade varit på plats när en elvaårig pojke försvann, berättade han att han hade sett en annan pojke vid ett grannhus med en stickad tröja i ett karakteristiskt mönster.

För att citera chefsåklagare Jonas Almström: ”Redan omständigheten att Quick just vid det aktuella tillfället med sin försvarare skulle ha återkallat ett detaljrikt minne (…) stämmer till eftertanke, inte minst med hänsyn till att Quick några få dagar dessförinnan av åklagaren fått besked att det inte blir något åtal för att detaljerna var för få. Varför fanns inte Quicks minne kring alla dessa detaljer vid tidpunkten då han började erkänna, och varför hade de inte kommit tillbaka till honom tidigare under den nära sju år långa utredning pågått?” Enligt det ursprungliga förhöret om pojkens klädsel, som pojken lämnade i direkt anslutning till Johans försvinnande, bar han dessutom andra kläder.

4. Vid polisförhör beskrev Sture Bergwall ett märke på Johan Asplunds kropp, en uppgift som två dagar senare bekräftades av hans mamma.

Fakta är att Thomas Quick gissade att Johan Asplund hade ett operationsärr på magen. Förhörsledaren Seppo Penttinen vände sig då till mamman, som sa att Johan hade ett födelsemärke högt upp på höger skinka. Överåklagare Björn Ericson: ”Det framgick av förhöret att förhörsledaren var tveksam till uppgiften om ärret och förhörsledaren gav också ett förslag till Quick vad det annars kunde vara, nämligen ett födelsemärke. (…) Genom ledande frågor förflyttade Quick nu hudåkomman till ryggsidan.”

5. I samband med vallning i Norge angående mordet på en 17-årig flicka pekade Bergwall till utredarnas överraskning ut fyndplatsen för ett annat mord. Utpekandet medförde att utredningen om mordet på en ung norsk kvinna kom igång och så småningom ledde till att Bergwall fälldes.

I verkligheten hade såväl de norska som de svenska utredarna sedan länge kopplat samman dessa båda mord; den ”unga norska kvinnan” var till och med namngiven som ett potentiellt Quickoffer i dagspressen tio månader före den omtalade resan. Dessutom visar den oredigerade vallningsvideon att Quick inte alls pekar ut hennes mordplats – det är det endast polisutredaren Seppo Penttinen som gör, i en voice-over på den ihopklippta film som visades för rätten.

Allt sammantaget väcker Göran Lambertz debattartikel en rad nya frågor. Till att börja med vad det är som får honom, i dag justitieråd vid Högsta domstolen, att ignorera de sammanlagt sju olika åklagare och åtta domare som hittills har varit involverade i Sture Bergwalls resningsprocess. Hur dessa företrädare för rättsapparaten, som uppenbarligen gjort sitt bästa för att reda ut denna soppa, stillatigande kan åse Lambertz härdsmälta är nästa mysterium. Sist men inte minst måste man ställa frågan om det är förenligt med svensk lag att en man som precis har friats för två mord, lik förbannat nu anklagas för att ha utfört desamma.

Vi uppmanar vår nuvarande Justitiekansler Anna Skarhed att snarast undersöka om det inte är frågan om förtal.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.