Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Varför ska allmänheten tro på Lundingruppens version?”

Upp till bevis, Ian och Lukas Lundin! Den bild som bröderna Lundin presenterar (DN Debatt 18/3) stämmer inte överens med den bild jag skaffat mig efter att ha forskat om Sudan de senaste sju åren. De hävdar att anklagelserna mot Lundingruppen är ”ogrundade och orättvisa”. Men de framför inga bevis för detta påstående. Varför ska jag och allmänheten tro på deras version i stället för att tro på Amnesty, FN, Human Rights Watch, ICG och världsledande Sudanexperter, skriver Johan Brosché.

DN Debatt 18/3 inbjuder Ian och Lukas Lundin till debatt om situationen i Sudan och Lundingruppens roll i detta. Som freds- och konfliktforskare med fokus på Sudan välkomnar jag en sådan diskussion. Men startpunkten i en sådan debatt måste vara en korrekt kartläggning av den information som finns tillgänglig för närvarande. Den bild som Ian och Lukas Lundin presenterar stämmer inte överens med den bild jag skaffat mig efter att ha forskat om Sudan de senaste sju åren, besökt landet sex gånger och totalt vistas närmare fem månader i Sudan och Sydsudan. Den bild som bröderna påvisar stämmer inte heller med den bild som FN, Amnesty, Human Rights Watch, och International Crisis Group (ICG) målar upp.

I Ian och Lukas Lundins debattartikel påstår de att Aftonbladet i sin rapportering om företaget saknar konkreta sakuppgifter. Dessutom skriver bröderna Lundin att: ”Vi är övertygade om att vi – genom att vara en ansvarsfull och aktiv investerare – är en del av en utvecklingsprocess som bidrar till att göra livet lättare för människorna i Etiopien, Sudan och Demokratiska Republiken Kongo. Det finns mängder av praktiska exempel på detta, men i stället för att redovisa dem i detalj tror vi att det är mer meningsfullt att ta en närmare titt på den anmärkningsvärde man som skapade företagsgruppen som bär vår familjs namn.”

I och med detta val av fokus gör Ian och Lukas precis det de anklagar Aftonbladet för att göra – framför inga konkreta sakuppgifter. På vilket sätt bidrar detta till den debatt som bröderna Lundin säger att de vill initiera? Vad menas med att göra livet lättare för människor? Det är en vag formulering och därmed svår att diskutera. Fredsforskningen ger dock inget stöd för att livet är lättare i länder med olje- eller mineraltillgångar. Tvärtom, att ha sådana tillgångar ökar risken för konflikt och en icke-demokratisk utveckling.

I artikeln skriver bröderna Lundin även att freden sprider sig över den afrikanska kontinenten. Detta är ett korrekt konstaterande – antalet konflikter i Afrika har minskat från slutet av 1990-talet fram till i dag. Men det är inte i de länder där Lundin är, eller har, varit verksamma som den afrikanska freden sprider sig i. Afrikas positiva utveckling inkluderar inte Etiopien, Sudan, eller Demokratiska Republiken Kongo utan länder som Mocambique, Angola och Liberia. Argumentet om spridning av fred i Afrika är därmed inte applicerbart på de länder där Lundin Petroleum är verksamma.

Så hur ser det nuvarande kunskapsläget ut rörande Lundingruppen och deras verksamhet i Sudan?

I juni 2010 presenterade European Coalition on Oil in Sudan (ECOS) – ett nätverk bestående av mer än 50 olika frivilligorganisationer – en rapport vid namn ”Unpaid Debt”. I denna rapport hävdar ECOS att tusentals människor dödades och närmare 200 000 människor fördrevs som del av den sudanesiska regeringens försök att ta kontroll över oljefält Block 5 a, där Lundin Oil ägde prospekteringsrätterna. Uppgifterna stöds av satellitbilder över odlingsmark som visar hur civilbefolkningen fördrevs från sina områden. Rapporten menar också att det finns tydliga kopplingar mellan regeringen och Lundin Oil. Bland annat beskriver rapporten att regeringssoldater var anställda av Lundin Oil.

Som svar på denna rapport hävdade Lundin Petroleum – i ett brev till sina aktieägare – att denna bild var felaktig samt att andra rapporter påvisade en helt annan bild. I brevet hänvisade Lundingruppen till två rapporter. Båda dessa kortfattade rapporter var framtagna av Lundingruppen själv. Mig veterligen är de här de enda rapporterna som påvisar en bild som liknar den som Ian och Lukas Lundin framför i sin artikel. Möjligen finns det fler källor som stödjer deras beskrivning och i så fall uppmuntrar jag företrädare för Lundingruppen att visa upp dem för allmänheten så att vi kan bedöma deras trovärdighet. Rapporter framtagna av Lundin Petroleum för att frånsäga Lundin Petroleum ett ansvar kan knappast sägas väga lika tungt som fristående organisationers arbete.

För Sudankännare var inte informationen i rapporten ”Unpaid Debt” överraskande. Rapporten tar fram en del ny intressant information, såsom de ovan nämnda satellitbilderna, men den generella informationen har funnits i omlopp under lång tid. Det finns en mängd andra rapporter som påvisar oljans och oljebolagens negativa inverkan på konflikten i Sydsudan.

Den mest noggranna genomgången om oljans roll för kriget i Sydsudan är Human Rights Watchs (HRW) rapport ”Oil, Sudan and Human Rights”. I denna 657-sidiga rapport använder författaren sig av över 1 600 fotnoter och Lundin Oil nämns 513 gånger. Den bild som framgår i rapporten är diametralt motsatt den som Ian och Lukas Lundin beskriver i sin debattartikel. Givetvis säger inte sidantal och fotnoter allt, men rapporten anses bland Sudankännare vara resultatet av mycket gedigen forskning. En likartad bild framkommer i flera rapporter från ICG och Amnesty.

En av de mest problematiska bitarna inom freds- och konfliktforskningen är tillförlitligheten hos olika källor. HRW, Amnesty, och ICG anses vara bland de mest tillförlitliga källorna som finns tillgängliga inom detta forskningsfält.

I linje med den bild som presenteras i ovan nämnda rapporter anser FN:s rapportör för mänskliga rättigheter att oljeexploatering intensifierar konflikten med allvarliga konsekvenser för civilbefolkningen, samt anser det oroande att oljeindustrins flygfält används för militära syften. Professor Douglas Johnsson, som anses vara världens ledande expert på konflikterna i Sydsudan, skriver i sin bok ”The Root Causes of Sudan’s Civil War” om oljans roll för kriget. Han menar att oljebolagen – för att undvika kritik – påstår att deras inblandning är positiv för civilbefolkningen. Men han anser att det finns övertygande bevis för kränkningar av de mänskliga rättigheterna i oljefälten och att oljeintäkterna intensifierat regeringens krigföring.

Ian och Lukas Lundin hävdar i DN Debatt-artikeln att de anklagelser som riktats mot Lundingruppen är ”ogrundade, orättvisa och i några fall till och med absurda”. Men de framför inga bevis för detta påstående. Varför ska jag och allmänheten välja att tro på deras version i stället för att tro på Amnesty, FN, Human Rights Watch, ICG och världsledande Sudanexperter? Varför ska vi avfärda noggranna forskningsrapporter till förmån för egenförfattade rapporter?

Ian och Lukas Lundin hävdar att de har en mängd bevis på Lundin Petroleums positiva påverkan i länder som till exempel Sydsudan. Om så är fallet så är det hög tid att allmänheten får ta del av denna information. Ett personporträtt av Adolf H. Lundin kan knappast sägas vara speciellt informativt.

Johan Brosché, freds- och konfliktforskare, Uppsala universitet, för närvarande gästforskare vid New York University

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.