Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Världsnaturfonden svartmålar ett miljövänligt Sverige”

Världsnaturfonden publicerar ett index som ger intrycket att de mest hållbara länderna också är de fattigaste och för människan mest miserabla länderna. Det är smaklöst och ett hån mot de fattiga som ännu inte gjort resan till en trygg tillvaro, skriver Lydiah Wålsten, projektledare på Timbro.

Företrädare för Världsnaturfonden skriver på DN Debatt att svenskarnas konsumtion pressar jorden allt hårdare. Intrycket är att Sveriges miljöhänsyn kraftigt försämrats. Sverige har sedan 2012 gått från plats 13 till plats 10 på WWF:s ”värstinglista” i ekologiskt fotavtryck. Men WWF:s slutsatser dras med allvarliga problem. Det förstår man snabbt om man tittar på de länder som placerar sig som bäst i WWF:s kategori, det vill säga de länder som har minst ekologiskt fotavtryck. Här hittar vi i ordning Östtimor, Palestina, Eritrea, Mali, Afghanistan, Pakistan och Bangladesh, några av världens fattigaste och mest utsatta länder.

I Bangladesh lever 32 procent under fattigdomsgränsen. BNP per capita är 2.560 dollar. I Sverige är motsvarande siffra 43.530 dollar. Trots Bangladesh mycket hårda tillvaro för människan blir landet enligt WWF:s metod ett föredöme: vi skulle bara behöva 0,3 jordklot om alla hade samma genomsnittliga konsumtion som man har i Bangladesh. Svenskarna däremot, lever enligt WWF för 3,7 jordklot per person.

Så här fel blir det om man bara tittar på en dimension av världen och ställer människan utanför miljön.

Tittar man sedan på de orsaker som har gjort att Sveriges placering försämrats på WWF:s lista kan man notera att det huvudsakliga skälet är att vi klarat oss väl ur finanskrisen. Svenska medborgare har haft utrymme att konsumera, medan andra befolkningar har behövt vrida och vända på slantarna. WWF och Global Footprint Network som producerar rankningen straffar alltså Sverige för att vi haft stabilitet i finanserna och sluppit den arbetslöshet och den sociala oro som vi sett i länder som Grekland och Cypern. En fattigare befolkning i Grekland, och med ens har svensken fått en relativt sett tyngre ekologiskt fotavtryck. 

Sverige straffas också för att vi i ökad utsträckning handlar varor av Kina. Handel är det enskilt viktigaste verktyget för att få en mer effektiv produktion i världen, och att Kina till 80 procent energiförsörjs med kol är ingenting som Sverige policymässigt kan rå över, precis som Kina inte kan styra över svensk industriproduktion. Detta belyser ett problem med begreppet ekologiskt fotavtryck som bland annat van den Bergh och Grazi (2013) belyst: När WWF använder det på nationsnivå utgår de ifrån att länder ska konsumera i motsvarande utsträckning som deras nation är geografiskt stor. Det går emot all ekonomisk logik. Naturligtvis kommer vissa länder i en global ekonomi att producera olika typer av varor, med olika fotavtryck som följd men till världens totala nytta. Forskarna konstaterar krasst att begreppet ekologiskt fotavtryck “inte erbjuder någon värdefull information när det kommer till utformandet av politiska åtgärder”.

Forskarna Hua Liao och Huai-Shu Cao (2013) visar dessutom hur koldioxidutsläppen ökar snabbt när BNP växer från väldigt låga nivåer men planar ut när BNP når Greklands nuvarande nivå. De mest avgörande ekonomierna i världen i dag, däribland Kina, Indien och Brasilien, befinner sig fortfarande under den nivån. Genom att driva igenom reformer som hämmar dessa länders tillväxt, såsom minskad import av deras varor, kan länderna hållas fast i en onödigt utsläppsstinn fas av sin utvecklingskurva men där de fortfarande har en relativt låg grad mänskligt välstånd. Det är sannolikt inte WWF:s ambition.

WWF:s generaldirektör Marco Lambertini skriver i introduktionen till årets Living Planet-rapport att ”det kan verka som om naturen är en lyx i en värld där så många lever i fattigdom”. I detta slår han huvudet på spiken: Miljö är de facto en lyx om man inte har mat och skolgång till sina barn. Nu producerar WWF ett index som ger intrycket av att de mest hållbara länderna också är de fattigaste och för människan mest miserabla länderna: Afghanistan, Bangladesh, Mali. Man kallar rapporten för ”Living Planet”. Det är smaklöst och ett hån mot de fattiga som ännu inte gjort resan till en trygg tillvaro. En rapport som vill tala om en levande planet måste rimligen också tala om människans levnadsvillkor.

Och om man är intresserad av att följa Sveriges miljöutveckling gör man bättre i att följa EPI, Environmental Performance Index, som tas fram av Yale University och Columbia University. Där är Sverige inte världens tionde ”miljövärsting” utan det nionde bästa miljölandet i världen och ett land som dessutom har haft en positiv utveckling de senaste 10 åren.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.