Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-09-29 12:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/vetenskapen-ar-markligt-franvarande-i-varddebatten/

DN DEBATT

DN Debatt. ”Vetenskapen är märkligt frånvarande i vårddebatten”

Oförmågan att hantera ett visst mått av rimlig osäkerhet kring den egna hälsan riskerar att växa oss över huvudet, skriver artikelförfattarna.
Foto: Magnus Hallgren

DN DEBATT 10/9.

I en tid av tilltagande medikalisering, faktaresistens och överkonsumtion präglas vårdens utveckling av otålighet. Krav ställs på att nymodigheter införs utan vetenskapligt belägg. Det är häpnadsväckande hur litet partierna har att säga om själva grundbulten i modern sjukvård, skriver Rolf Ahlzén och Louise Olsson, läkare som arbetar med evidensgranskning.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
VAL 22

Från alla håll upprepas att sjukvården är en av väljarnas viktigaste frågor i valet. Trots detta är sjukvårdsdebatten märkligt frånvarande. I den mån frågan förekommer handlar den om huvudmannaskap, vårdköer och personalbrist. Vi har saknat en mer djupgående diskussion om vårdens innehåll och mål i 2020-talets Sverige. Men sjukvården verkar inte i ett vakuum utan påverkas av aktuella samhällsfenomen.

Sjukvårdens utveckling från auktoritetstro till vetenskap är en framgångssaga vi alla åtnjuter fördelarna av. Dagens sjukvård ska vara evidensgrundad och med evidens menar vi aktuellt kunskapsläge baserat på forskning inom ett område.

Detta kan synas självklart. Men faktum är att vården är starkt exponerad för förhoppningar från såväl patienter som vårdpersonal, tjänstemän och politiker. Att invänta evidens innan nya metoder och arbetssätt införs kräver återhållsamhet och besinning. Vi ser nu en utveckling präglad av otålighet och krav på att nymodigheter införs utan att den nödvändiga utvärderingen kommer först. Trender och en febril önskan att hänga med på tåget har delvis kommit att prägla verksamheten. Många intressenter flockas kring de dryga 11 procent av bnp som sjukvården har till sitt förfogande.

Många intressenter flockas kring de dryga 11 procent av bnp som sjukvården har till sitt förfogande.

I sjukvårdslagens portalparagraf slås fast att den som har det största behovet ska ges företräde och att målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Mot den bakgrunden är det märkligt att det först i patientsäkerhetslagen slås fast att vården ska ske i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Än mer anmärkningsvärt är att evidenskravet enbart riktas till hälso- och sjukvårdspersonal. Vad gäller för andra grupper som också fattar beslut med avgörande inflytande på patienter?

Vi lever i en tid då kunskap i växande grad utmanas. Många associerar till faktaresistens och vaccinationsskepsis hos patienter men vårt intryck är att denna utveckling är på väg att äta sig in på många håll i sjukvården. Sär­intressen riskerar att gå före fakta och helhetssyn.

Vi har därför läst vad partiernas sjukvårdspolitiska program har att säga om vårdens vetenskapliga förankring. Tre partier hänvisar till vetenskap i olika sammanhang. Men inget parti, som vi har kunnat identifiera, för ett resonemang kring hur den vetenskapliga basen ska realiseras, vem som har huvudansvaret, vilka grupper som ska omfattas eller hur evidenskravet efterlevs. Vi hittade inget om vikten av opartiska vetenskapliga underlag eller för den delen hur statens myndigheter inom området levererar. Man kan inte dra annan slutsats än att det är häpnadsväckande hur litet partierna verkar ha att säga om själva grundbulten i modern sjukvård.

Vill man tolka bristen på evidensdiskussion välvilligt kanske det innebär att partierna menar att det rör sig om en professionsfråga. Så är givetvis fallet, men inte helt och fullt. Vi menar att en sjukvårdspolitik som inte tar evidensbegreppet på allvar är dömd att misslyckas. Utan vetenskaplig förankring med klargörande av effekter finns ingen möjlighet till vare sig säker eller effektiv vård. Vård som bidrar med liten eller framför allt ingen nytta för ökad hälsa stjäl resurser. Den är att beteckna som överkonsumtion som underminerar vårdens finanser. Desto märkligare att inte någon av dagens 5 000 sjukvårdspolitiker verkar driva denna fråga?

Sjukvården har också att hantera ett annat aktuellt samhällsfenomen i form av en tilltagande medikalisering. Det innebär att tillstånd och förhållanden förs in under en medicinsk tolkningsram och blir föremål för diagnostik och behandling. Ibland är det en värdefull utveckling men processen drivs nu på från olika håll. Det rör sig om höga förväntningar från allmänheten, kommersiella krafter, medier men också om professionsintressen. Risken är uppenbar att det som snarare borde betraktas som sociala och existentiella problem blir till medicinska.

Denna oförmåga att hantera ett visst mått av rimlig osäkerhet riskerar att växa oss över huvudet.

Samtidigt finns ett tryck att alla symtom omedelbart ska utredas extensivt. Men när det är gjort utan att något avvikande kunnat påvisas finns oron ändå ofta kvar. Denna oförmåga att hantera ett visst mått av rimlig osäkerhet riskerar att växa oss över huvudet. Det är en krävande uppgift för sjukvårdspersonal att undgå att ryckas med i detta.

Den svenska sjukvården befinner sig därför i en paradoxal situation: Totalt sett har den större resurser än någonsin, bättre medicinska möjligheter och det finns fler utbildade läkare och sjuksköterskor per capita än någonsin. Men att ständigt kräva mer och snabbare vård oavsett medicinska behov, nota bene, innebär också att försätta de med allvarlig sjukdom i en sämre situation.

Alla samhällen måste förhålla sig till människans ständiga följeslagare av sjukdom och död. Vårt samhälle har nått historiskt långt i att bota och lindra sjukdom och att uppskjuta döden. Medikalisering och överkonsumtion av sjukvård är svåra frågor att diskutera men vi menar att de måste upp på agendan. Prioriteringar i sjukvården ska enligt den etablerade modellen göras utifrån en sammanvägning av patientnytta, evidens och kostnad. Kännedom om nyttan eller effekten av olika åtgärder är nödvändig.

Alla samhällen måste förhålla sig till människans ständiga följeslagare av sjukdom och död.

Sjukvårdens metod bygger på veten­skap men uppdraget är av humanistisk natur. Mötet med den enskilde patienten, präglat av empati och god kommunikation, är vårdens kärna.

Därtill krävs gedigna kunskaper och ett gott omdöme. Vi vill också framhålla vikten av ett vaket och självständigt sinne. Svensk sjukvård plågas av en överdriven tilltro till standardisering och algoritmer. Utöver att dessa metoder ofta införs utan evidens, riskerar de att tränga bort läkekonsten som en central kraft för att bistå medborgarna.

Nu stundar en ny mandatperiod och partierna ges andrum att utveckla sin politik för en av väljarnas viktigaste frågor. Detaljstyrning bidrar inte till ett hållbart sjukvårdspolitiskt system, till skillnad från välgrundade och genomtänkta prioriteringar. Vi föreslår därför följande:

* Stärk evidenskravet i svensk sjukvård. Låt det omfatta fler än enbart vårdpersonal.

* Beakta risken för professionsjäv och säkerställ behovet av tvärdisciplinär granskning av evidens.

* Motverka skadlig medikalisering. Arbeta för en tydligare gränssättning av sjukvårdens uppgifter.

* Begränsa överkonsumtion av sjukvård. Se till att metoder omvärderas och utmönstras vid behov. När något väl är infört är det svårt att bli av med och säkra därför det avgörande kravet på att evidens måste komma först.

Ämnen i artikeln

Sjukvård
Val 2022

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt