Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-24 01:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/vi-foreslar-breda-sociala-reformer-for-eget-agt-boende/

DN Debatt

DN Debatt. ”Vi föreslår breda sociala reformer för eget ägt boende”

Drygt hundra år efter starten av egnahemsrörelsen i Sverige bör det åter vara dags för breda sociala reformer för eget ägt boende, skriver Ebba Busch Thor och Jakob Forssmed. Foto: Magnus Hallgren

DN DEBATT 26/4. Januarikonstellationens hyresrättsfixering är svårbegriplig när de allra flesta vill bo i eget ägt boende. I vår budgetmotion presenterar vi ett brett reformprogram som på ett ansvarsfullt sätt främjar eget ägt boende. Där finns bland annat startlån till förstagångsköpare där staten står för en del av kapitalinsatsen, skriver Ebba Busch Thor (KD) och Jakob Forssmed (KD).

Rätta artikel

Hur kan fler få möjlighet att rå sig själva i en egen bostad och kanske njuta av äpplen från den egna trädgården? Det är frågor som politiken i dag tyvärr ägnar sig för lite åt.

I internationell jämförelse har Sverige låga ambitioner för social bostadspolitik. Det gäller inte minst egenägt boende, som gradvis tycks bli allt mer reserverat för de som själva, eller via föräldrar, har god tillgång till kapital. Kapitalsvaga hushåll med lägre, men stabila, inkomster får däremot allt svårare att ta sig in på ägd bostadsmarknad. Det är djupt problematiskt.

Vänstern har länge ensidigt drivit på för hyresrätten. Det är obegripligt givet att det är en boendeform med dyrare boendekostnader över tid, där hushållet betalar fastighetsägarens avkastningskrav. Hyresrätten riskerar bli en fattigdomsfälla som driver ekonomisk ojämlikhet.

Borgerliga partier, som gärna talat om ägandets fördelar, har å sin sida haft en aversion mot att ta statens muskler i anspråk för att fler ska få tillgång till eget ägt boende. Sådana reformförslag har kritiserats med argument om marknadens primat eller med svepande hänvisningar till sub-prime-lån, även om förslagen varit väsensskilda och haft välfungerande europeiska förebilder.

I internationell jämförelse har Sverige låga ambitioner för social bostads­politik.

När höger och vänster nu (försöker) samsas i januarikonstellationen blir resultatet närmast en hyresrättsfixering. De snedvridande byggsubventionerna till byggherrar som bygger ”billiga” hyresrätter blir kvar, marknadshyror ska införas och lagstiftning läggs fram där den som köper ett hyreskontrakt kan fängslas.

Hyresrättsfokuset är svårbegripligt när cirka 70 procent i dag bor i eget ägda bostäder och än fler vill äga. Enligt en Novusundersökning i mars så vill 93 procent av de mellan 18–25 år bo i villa, radhus eller bostadsrätt inom 10 år.

Samtidigt tror många att de inte kommer att ha möjligheten. Det är inte konstigt: ekonomiprofessorer som John Hassler menar att kreditrestriktionerna sammantaget försvårar för eget ägande på ett orimligt sätt. Enligt beräkningar från Veidekke prövas hushåll som vill köpa en bostad för 3 miljoner kronor för en boendekostnad på över 18 000 kronor per månad, även om den faktiska kostnaden bara är drygt 4 000 kronor. Därtill ska hushållet ha en egeninsats på nästan en halv miljon.

Detta tvingar hushåll in i långt dyrare nyproducerade hyresrätter eller andrahandslösningar.

Hyresrätten behövs på en välfungerande bostadsmarknad, men för den som etablerat sig på arbetsmarknaden och har stabila inkomster har eget ägt boende stora fördelar: Det ökar möjligheten att rå sig själv, främjar eget ansvarstagande och det ger lägre kostnader att själv förvalta sitt boende.

De lägre boendekostnaderna möjliggör högre sparande, och den som äger kan få del av ett stigande fastighetsvärde. Det spelar roll: OECD:s Sverigegranskning pekade i år på att den ökande ekonomiska ojämlikheten i hög utsträckning drivs av skillnader i kapitalinkomster, inte minst via ägande i fastigheter.

Eget ägt boende kan dessutom ge mer aktiva medborgare via engagemang i bostadsrättsföreningar eller samfälligheter. Därtill finns studier som visar att egenägt boende minskar ensamhet.

Mer av eget ägande stärker också det lokala ägarskap som visat sig vara en nyckelfaktor för att vända utvecklingen i utsatta områden. I stället har vi en situation där den som jobbar och vill äga sin bostad tvingas flytta från områden som nästan uteslutande består av hyresrätter. Om möjligheten i stället ges att investera i det egna boendet kan det bidra till att öka den sociala stabiliteten och framtidstron.

Nu behövs en politik som på ett ansvarsfullt sätt främjar eget ägt boende. I Kristdemokraternas vårmotion presenterar vi ett brett reformprogram:

1 Ge startlån till förstagångsköpare där staten bistår med en del av kapital­insatsen (egeninsats/topplån) mot marknadsmässig ränta, förutsatt att hushållet klarar bankens kreditprövning för bottenlån. Det ökar möjligheten att köpa och minskar användningen av blancolån.

2 Inför subventionerat bosparande till en kontantinsats. Vi föreslår en konkret modell för unga, där en avsättning från lön kompenseras med en fast skattereduktion. Att reduktionen blir relativt mer värd vid lägre inkomster och bygger på den enskildes egen inkomst, och inte insättningar från exempelvis föräldrar, ökar träffsäkerheten i reformen.

3 Se över kreditrestriktionerna och mildra dem på ett sätt så att rena generella prisuppgångar på bostadsmarknaden (kapitaliseringseffekter) undviks och att en amorteringskultur värnas.

4 Sänk samtidigt taket för fullt ränteavdrag och trappa av ränteavdraget långsamt med förslagsvis en procentenhet per år växlat mot inkomstskattelättnader. Det dämpar skulduppbyggnaden och gör att fler hushåll får bära kostnaden för skuldsättningen. Avtrappningens effekt på nya hushålls möjligheter att äga begränsas genom att prisökningstakten kan förväntas bli lägre.

5 Avskaffa byggsubventionerna och höj bostadsbidraget. Det är bättre att stödja behövande hushålls efterfrågan än att subventionera byggande som ändå inte kommer utsatta grupper till del. Bostadsbidraget har länge legat still, vilket enligt Riksrevisionen ökat beroendet av ekonomiskt bistånd och minskat drivkrafterna till arbete.

6 Förnya tomträtten. Genom att betala en löpande tomträttsavgift, i stället för att köpa loss tomten, kan fler få möjlighet att äga och bo i ett småhus. Lagstiftningen bör ändras så att en fast ränta, som gäller i hela landet, betalas och successiva uppräkningar av avgäldsunderlaget införs. Då kan den oförutsägbarhet som gjort att tomträtten hamnat i vanrykte minimeras. Förslag finns i tomträttsutredningen.

7 Utred hur kommunerna kan fås att ”överplanera” för bostäder och diversifiera så en viss andel av planen är egna hem. Det ger valfrihet och den byggbara marken ökar, vilket sänker priset då konkurrensen om varje byggbar tomt minskar.

8 Ge länsstyrelserna ett nytt tydligt uppdrag att peka ut möjlig byggbar mark. Och inte bara värna riksintressen.

9 Underlätta för ägarlägenheter genom att ta bort skattemässiga och andra hinder. Då kan mindre delar i ett hyreslägenhetsbestånd omvandlas till ägt boende. Förslag finns i utredningen ”Från hyresrätt till äganderätt.”

10 Inför hyrköp. Hushåll i utsatta områden bör erbjudas att stegvis få köpa sina lägenheter, där en del av hyran går till köp av bostaden. Staten bör samtidigt avsätta medel för att sluta långsiktiga avtal mellan stat, kommun, boende och bostadsbolag om förbättringar av fastigheter och närmiljö i utsatta områden.

11 Öka byggtakten och tillgången på byggbar mark med reformerat riksintressesystem, höjd skatt på obebyggd tomtmark och uppföljning av reformen om kommunala särkrav.

Drygt hundra år efter starten av egnahemsrörelsen i Sverige och reformer för ägarspridning i Europa (åt var och en ”three acres and a cow”, som den brittiska parollen från denna tid löd) bör det åter vara dags för breda sociala reformer för eget ägt boende. Det skulle minska ojämlikheter, främja ekonomin och förbättra möjligheterna att bygga ett gott samhälle tillsammans.