Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-23 17:42

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/vi-har-alldeles-for-manga-valdsbejakande-extremister/

DN Debatt

DN Debatt. ”Vi har alldeles för många våldsbejakande extremister”

För Göteborgs del har problemen blivit så pass stora att skarpa åtgärder mot extremismen nu är en nyckelfaktor för att säkra en positiv utveckling i hela staden, skriver Ann-Sofie Hermansson. Bilden: poliser i terrorberedskap i Göteborg.
För Göteborgs del har problemen blivit så pass stora att skarpa åtgärder mot extremismen nu är en nyckelfaktor för att säkra en positiv utveckling i hela staden, skriver Ann-Sofie Hermansson. Bilden: poliser i terrorberedskap i Göteborg. Foto: Thomas Johansson/TT

DN DEBATT 9/1. Den passivitet med vilken många politiker har bevittnat extremistmiljöernas tillväxt är besvärande. Värst har det varit långt ute till vänster och höger – där extremisterna ibland aktivt försvarats. Men mitt eget parti är också medskyldigt. Nu krävs att nästa regering stärker insatserna genom ett resolut åtgärdspaket, skriver Ann-Sofie Hermansson (S), oppositionsråd i Göteborg.

Rätta artikel

Den våldsbejakande extremismen är på frammarsch i Sverige. De senaste åren har flera delar av landet – inklusive Göteborg – tvingats möta härjande nazister, högerextrema bombattentat, offensiva vänsterautonoma rörelser, grovt antisemitiskt våld samt hög aktivitet från islamistiska extremister – inte minst med koppling till terrorsekten IS. För Göteborgs del har problemen blivit så pass stora att skarpa åtgärder mot extremismen nu är en nyckelfaktor för att säkra en positiv utveckling i hela staden.

Två rapporter som publicerades i somras, från Expo/Sergerstedtinstitutet om vit makt-miljöer samt från Försvarshögskolan om radikala och våldsbejakande islamistiska miljöer, bekräftar den allt svårare hotbilden. Även Säpos statistik, från 2017, är oroande. Från att 2010 ha omfattat ett par hundra personer har de våldsbejakande extremistmiljöerna i Sverige vuxit till cirka 3 000 så kallade hotaktörer. Av dem är drygt 2 000 islamistiska extremister. Övriga finns i vit makt-miljön och autonoma miljöer. Efter attentatet på Drottninggatan i Stockholm 2017 informerade Säpo nyligen om att man under 2018 avvärjt minst två terrordåd.

Det är uppenbart att de våldsbejakande extremisterna blivit alldeles för många. När Säpo i sin årsbok summerade 2017 konstaterade man att Sverige landat i ett nytt normalläge där säkerheten är sämre och hoten större än på mycket länge. När Säpo snart ska summera 2018 talar nog ingenting för att situationen skulle ha förbättrats. Jag är övertygad om att Säpo gör ett bra jobb. Men det är mycket svårt att hantera så stora extremistmiljöer. Det finns nu hela tiden en reell risk för nya terror­attentat

Att minska denna risk är inte det enda motivet till att agera mer kraftfullt mot de våldsbejakande extremisterna. Med ökad extremism följer även andra samhällsproblem såsom mer kriminalitet, skärpta motsättningar, minskad trygghet samt frihetsinskränkningar och rättighetskränkningar inom och utanför de aktuella miljöerna. Men terrorrisken är en stark anledning att raskt trappa upp insatserna.

Från att 2010 ha omfattat ett par hundra personer har de våldsbejakande extremistmiljöerna i Sverige vuxit till cirka 3 000 så kallade hot­aktörer.

Den passivitet med vilken många politiker har bevittnat extremistmiljöernas tillväxt är besvärande. Värst har det varit långt ute till vänster och höger – där extremisterna ibland aktivt försvarats. Men även ett parti som mitt eget är medskyldigt. De åtgärder som vidtagits har som regel varit för svaga och kommit för sent. Andra länder ligger före oss.

Statskontoret säger i en utvärdering att regeringens satsning 2014–2017 mot våldsbejakande extremism bidrog till ökad kunskap och bättre samordning hos myndigheter och kommuner. Men detta blev knappast mer än ett slags nybörjarkurs. Många aktörer startade nästan från noll.

Vad som nu krävs är att nästa regering stärker insatserna genom ett resolut åtgärdspaket. En rimlig målbild bör vara att i ett första steg se till att de extremistiska miljöerna halveras. På lokal nivå har många kommuner en hemläxa att göra. I Göteborg har vi – med bland annat en handlingsplan, en samordningsfunktion samt ett intensifierat arbete inom skolan och socialtjänsten – kommit en bit på vägen. Men lokala aktiviteter räcker inte. Även den statliga nivån måste skärpa sig. Som jag ser det bör det nationella paketet byggas kring fem centrala punkter:

1. Styr upp lagstiftningen. Sverige har ännu inte, i kontrast till andra EU-länder, någon heltäckande terror­lagstiftning. En konsekvens är att nästan alla återvändande svenska IS-terrorister slipper påföljd. Det duger inte. Nya lagar om kriminalisering av deltagande i terrororganisation och om utökat utbyte av sekretessbelagd information mellan bland annat Säpo, polisen, socialtjänst och skola behöver komma på plats. Även andra luckor behöver fyllas. Mer långsiktigt behöver det skapas en samsyn om ett rejält utredningsarbete kring hur och i vilken utsträckning extremistiska organisationer, och/eller deltagande i dem, kan och bör kriminaliseras.

2. Vägra stöd till icke-demokrater. Under lång tid har det varit lätt för icke-demokratiska extremister att i offentliga stödsystem tillskansa sig bidrag, lokaler och legitimitet. Staten och många kommuner har varit dåliga på att granska och sätta stopp. På flera håll finns inte ens skarpa demokratikrav. I våras föreslog utredningen om statens stöd till trossamfund ett demokratikriterium för att lättare kunna skilja bort anti-demokratiska grupper. Det pågår även en utredning om demokrativillkor för statsbidrag till det civila samhället. Den nya regeringen behöver ta ett helhetsgrepp för att se till att spärrar mot extremism, och därmed anti-demokrati, skapas eller förstärks i alla offentliga stödsystem. Sannolikt krävs starkare kunskaps- och koordineringsstrukturer för att samtliga kommuner ska hitta rätt i frågan.

3. Demokratisäkra skolan. Skolan är avgörande för insatserna mot extremism. Ett förbättringsområde är att rektorer och lärare, i samspel mellan statlig och kommunal nivå, behöver förses med riktlinjer, metodstöd, fortbildning och andra verktyg för att stärka demokratiarbetet. De måste bland annat ha förmåga att stå emot när föräldrar och elever på fundamentalistisk/extremistisk grund ställer krav på att till exempel stryka känsliga ämnen, avvika från vetenskaplig grund eller separera flickor och pojkar. På ett annat förbättringsområde bör Skolinspektionen ges större muskler att, i reell samverkan med aktuell kommun, värdera den demokratiska helheten i skolmiljön. Om huvudmannen har bäddat, eller avser bädda, in en skola i en så starkt konfessionell miljö att eleverna i realiteten påverkas och pressas i fundamentalistisk/extremistisk riktning bör själva skolverksamheten på allvar ifrågasättas.

4. Ta tag i individen. På vissa håll i landet pågår en lovande uppbyggnad av avradikaliserings-, avhoppar- och återanpassningsverksamheter för extremister/terrorister. Men helhetsbilden är inte bra. Medierna har på sistone uppmärksammat bristerna i hanteringen av återvändande IS-terrorister och extremister/terrorister som sitter av långa fängelsestraff. Även här behöver den nya regeringen ta ett helhetsgrepp för att lyfta ambitionsnivån, säkra koordineringen mellan bland annat kriminalvård och kommuner samt värdera om kommunala verksamheter, för till exempel avhoppare, bör stärkas genom nationella program.

5. Öka resurserna till polisen och Säpo. Att hålla koll på de våldsbejakande extremistiska miljöerna är ett resurskrävande arbete. Att dessa miljöer inte sällan är länkade till gängkriminalitet gör inte saken lättare. Under mandatperioden startade regeringen en långsiktig uppbyggnad av polisen och Säpo med inriktning på bland annat ytterligare 10 000 polisanställda. För att arbetet gentemot extremister/terrorister ska kunna stärkas utan att övrig polisverksamhet drabbas är detta en helt nödvändig utveckling.

För att undvika nya terrorattentat och andra missförhållanden som den våldsbejakande extremismen för med sig gäller det nu att systematiskt börja pressa tillbaka extremistmiljöerna. Det är hög tid för det demokratiska samhället att sätta in en motoffensiv.