Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-18 05:29 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/vi-lagger-om-var-ekonomiska-politik/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Vi lägger om vår ekonomiska politik”

Moderaternas tidigare budgetalternativ medförde orättvisa skattesänkningar och försvagade statsfinanser. 50 procent av skattesänkningarna tillföll den tiondel av befolkningen som har de högsta inkomsterna. Det visar utvärderingar som moderaterna låtit göra av sina egna förslag. För att ge partiets ekonomiska politik en högre trovärdighet sker nu en kursomläggning. Skattesänkningar utlovas till de lägst avlönade. Statsfinanserna skall stärkas bland annat genom att ersättningen sänks för arbetslösa - till 70 procent - och förtidspensionärer. Det skriver partiledaren Fredrik Reinfeldt, ekonomiske talesmannen Mikael Odenberg och chefsekonomen Anders Borg.

Bilden av Sveriges ekonomiska problem har förändrats. Medan budgetsanering och IT-bubblan präglade 1990-talet har 2000-talet inletts med en lågkonjunktur där människors frånvaro från jobbet exploderat och arbetslösheten bitit sig fast på nytt. Den utvecklingen har satt fokus på arbetsutbudet och arbetsmarknaden.

Situationen är allvarlig, eftersom utbudsproblemen inte är övergående. Konjunkturinstitutet, OECD, Riksbanken och SNS varnar alla för att en åldrande befolkning riskerar att pressa ner tillväxten de kommande decennierna till 1970-talsnivåer. Då hotas både uthålligheten i statsfinanserna och välfärdssystemen. Den utmaningen har regeringen hittills inte antagit.

Socialdemokraterna kommer inte att ha kraften att ompröva skatte- och bidragssystemen förrän problemen blir akuta. Detta framgår med all tydlighet av de riktlinjer som socialdemokraterna i förra veckan presenterade inför sin extrakongress. Vi är djupt bekymrade över att socialdemokraternas handlingsförlamning kan leda till en allvarlig kris för välfärden, tryggheten och stabiliteten i Sverige.

En förutsättning för att de borgerliga partierna skall kunna utmana socialdemokraterna om regeringsmakten i valet 2006 är en hög trovärdighet för vår förmåga att hantera den ekonomiska politiken. Här finns anledning också för moderaterna att vara självkritiska. Att många tvivlade på om moderaternas skattesänkningsförslag var förenliga med sunda statsfinanser var en orsak till att vi förlorade väljare i valet 2002.

Moderaterna är beredda att ta ansvar. Vi har därför inlett ett arbete för att bättre möta de problem som Sverige står inför de kommande decennierna. Vi har bland annat låtit riksdagens utredningstjänst (RUT) granska konsekvenserna för de offentliga finanserna och de fördelningspolitiska effekterna av våra egna budgetalternativ. RUT har jämfört effekterna av moderaternas budgetmotion med Konjunkturinstitutets basscenario (den så kallade Fimo-modellen) för svensk ekonomi de närmaste åren.

Våra förslag skulle enligt RUT kunna riskera att försvaga den offentliga sektorns finanser med cirka 20 miljarder kronor för 2006.

Av granskningen framgår att budgetförsvagningen har flera orsaker. Vi antar att sänkt sjukpenning medför beteendeeffekter som minskar utgifterna för sjukfrånvaro och förtidspensioner med 10 miljarder kronor mer än vad Fimo ger vid handen. Delar av budgetförstärkningarna inom arbetsmarknadspolitiken är otydliga i sin utformning, vilket gör att de inte beaktas i modellen. Kommunernas sparande försämras också med över 10 miljarder kronor mer än beräknat.

Moderaterna har som mål att minska den offentliga sektorns skuldsättning till 40 procent av BNP. Budgetmålen för de kommande åren bör vara att upprätthålla ett överskott i det finansiella sparandet som motsvarar cirka 2 procent av BNP.

Vi accepterar inte att regeringens politik urholkar statsfinanserna, utan förordar alltså ett starkare finansiellt sparande än regeringen. Så måste det vara både i ord och handling. Följaktligen kan vi inte lägga budgetmotioner som medför en försvagning av statsfinanserna.

Efter valet 2002 har vi tagit flera steg för att förstärka vårt budgetalternativ. Det gäller till exempel vissa skattesänkningar som takten i förbättringen av grundavdraget. Förslagen om att till exempel avskaffa reklamskatten, sänka bensinskatten och höja avdragsrätten för pensionssparande har skalats ner eller utgått. I stället har vi prioriterat slopad arvs- och gåvoskatt och borttagande av de så kallade 3:12-reglerna. Netto har skattesänkningarna minskats med 20 miljarder kronor men tillväxtprofilen har stärkts.

I moderaternas vårmotion 2003 tillkom förslag om att ersättningen i a-kassan, sjukersättningen och föräldraförsäkringen bör sänkas till 75 procent. I den senaste budgetmotionen föreslogs dessutom att ersättningen efter ett års sjukskrivning bör sänkas ytterligare för att förhindra att frånvaro permanentas i förtidspension. Förslag om anslagsökningar till försvaret och infrastrukturen har skalats ner med 1 respektive 3 miljarder kronor för 2006. Sammantaget har dessa nya förslag om stramare bidrag och minskade utgifter förstärkt vårt budgetalternativ med ytterligare 15 miljarder kronor för 2006.

En del av den samlade budgetförstärkningen har vi utnyttjat för att reducera våra tidigare förslag om neddragningar på kommunerna med 15 miljarder kronor. Ett skäl är att kommunernas ekonomi inte tål en kraftig minskning av anslagen utan att detta direkt påverkar kvaliteten i bland annat skola och vård. Våra förslag om ökade inslag av konkurrens och avgiftsfinansiering kommer att minska kostnaderna på sikt men det är inte en god, konservativ budgetpolitik att omedelbart tillgodoräkna sig dessa effekter i statsbudgeten.

Vi fortsätter nu arbetet i syfte att återkomma med förslag om hur den offentliga sektorns sparande ska kunna förstärkas med ytterligare cirka 20 miljarder kronor i samband med att vårt budgetalternativ presenteras i april.

Ett viktigt steg blir åtgärder för att minska kostnaderna för förtidspensionerna. De befaras stiga med 25 miljarder kronor de kommande åren. För att dämpa denna ökning kan det bland annat bli nödvändigt att sänka ersättningsnivån och att sänka samordningsåldern med garantipensionen från dagens 65 till 61 år.

Ospecificerade besparingar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör ersättas med en sänkning av kontantstödet vid arbetslöshet.

Aktiva åtgärder och utbildning bör prioriteras framför passivt bidragsberoende. En hög ersättning i a-kassan försvagar drivkrafterna att aktivt söka arbete och beredskapen att acceptera anställningar som kräver omställningar. En generös ersättning i a-kassan tenderar att försvåra löneförhandlingarna och driva upp den långsiktiga arbetslösheten.

Sverige har, enligt OECD:s senaste landrapport, den högsta ersättningen i arbetslöshetsersättningen av alla industriländer, med undantag för Schweiz. Om ersättningen sänks till 70 procent av den tidigare inkomsten kommer stödet i paritet med länder som Norge, Finland och Storbritannien. Även efter denna justering kommer ersättningsnivån att vara mer än dubbelt så hög som i USA.

Skattesänkningar på riksnivå får inte finansieras på ett sätt som får negativa konsekvenser i kommuner och landsting. Moderaternas politik i kommuner och landsting skall inte toppstyras från Stockholm. Därför kommer vi att ta bort den kvarstående kommunbesparingen i vår kommande budgetmotion. Moderaternas lokala företrädare agerar kraftfullt mot onödiga utgifter, slöseri och byråkrati. Det arbetet skall rimligen komma deras kommuninvånare till godo genom sänkt kommunalskatt och bättre service.

Att ersätta neddragningarna i kommunerna med stramare bidrag ligger i linje med den övergripande prioriteringen i moderaternas ekonomiskapolitik att sänkta skatter och satsningar på skola, sjukvård och brottsbekämpning är viktigare än generösa bidragssystem. En omvänd strategi i förhållande till den politik riksdagens tre vänsterpartier i praktiken för.

Vi har även låtit RUT granska de fördelningspolitiska effekterna av vår skattepolitik. Det visade sig då att 50 procent av skattesänkningarna tillföll den tiondel av befolkningen som har de högsta inkomsterna. De fick en årlig förbättring med 24 000 kronor medan den tiondel som hade lägst inkomst tillfördes 1 600 kronor per år.

Att moderat politik får sådana fördelningseffekter är varken önskvärt eller nödvändigt. En omläggning har därför inletts och kommer att vara genomförd i god tid före valet 2006.

Vi vill sänka skatten för att öka människors möjligheter att styra över sina liv. Därför bör skatterna sänkas i ungefär lika stor omfattning för alla medborgare. Den enes frihet och självbestämmande är lika mycket värd som den andres. Vissa skatter är dock så uppenbart skadliga för tillväxt och företagande att de under alla omständigheter måste tas bort. Dit hör både förmögenhetsskatten och de diskriminerande 3:12-reglerna.

Den tillväxtgrupp som moderaternas partistyrelse nyligen tillsatte kommer i höst att presentera förslag för att minska marginaleffekterna på de lägsta inkomsterna. I dag belastas de sämst ställda i många fall med de högsta marginaleffekterna. Det är inte rimligt att en ensamstående mamma som försöker arbeta extra för att ordna pengar till semestern förlorar 60-70 procent av pengarna i skatter, höjda dagisavgifter och sänkta bostadsbidrag. Vårdbiträden, förskollärare, brandmän, poliser, sjuksköterskor och lärare måste kunna leva på sin lön och kunna påverka sin levnadsstandard genom att arbeta.

Att förskjuta en större del av skattesänkningarna till de löntagare som tjänar minst innebär inte en mindre tillväxtstimulans. En rad studier visar att löntagare med lägre inkomster tenderar att reagera mera på förändringar av skatter och bidrag än höginkomsttagare. De många kvinnor som arbetar deltid har helt enkelt lättare att gå upp i arbetstid än de många högavlönade män som redan arbetar fulltid.

Vi ser det som nödvändigt att öka arbetsutbudet, inte minst mot bakgrund av de senaste årens stigande frånvaro och de utmaningar som en åldrande befolkning ger för de kommande åren. En sådan skattesänkning är naturlig också mot bakgrund av de åtstramningar av bidragen vid sjukdom, arbetslöshet eller förtidspension som vi förordar. Erfarenheterna av Blairs och Clintons åtgärder för att sänka skatterna och bidragsberoendet stärker vår övertygelse att en sådan politik leder till högre tillväxt.

Moderaterna skall stå för en ekonomisk politik som präglas av stabilitet, tillväxt och trygghet. I valet 2006 ska väljarna veta att en röst på moderaterna är ett stöd för ekonomisk stabilitet och för ordning och reda i de offentliga finanserna. Väljarna ska veta att vi har en politik, inte minst genom att skatterna sänks, bidragen stramas åt och arbetsmarknaden blir mer flexibel, som leder till att den gemensamma kakan blir större. Men väljarna ska också veta att moderaterna prioriterar trygghet genom en skola för kunskap, god sjukvård och en kraftfull brottsbekämpning. Stabilitet, tillväxt och trygghet är våra ledord.

Rättelse 2014-11-14 13:26
Artikeln har tidigare saknats på DN.se och återpublicerades 2014-11-14.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.