Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Vi lobbyister får betala partierna för att få påverka”

Om alla lobbyister betalade lika mycket för sitt deltagande som Vårdföretagarna, så tog Socialdemokraterna vid sin senaste partikongress emot cirka fyra miljoner kronor. Jag gissar att vi lobbyister därmed finansierade därmed stora delar av – kanske hela – S-kongressen, skriver Håkan Tenelius. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT
Om alla lobbyister betalade lika mycket för sitt deltagande som Vårdföretagarna, så tog Socialdemokraterna vid sin senaste partikongress emot cirka fyra miljoner kronor. Jag gissar att vi lobbyister därmed finansierade därmed stora delar av – kanske hela – S-kongressen, skriver Håkan Tenelius. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Civilminister Ardalan Shekarabi har beskyllt oss för att ha saboterat den demokratiska processen. Visst försöker vi påverka de politiska besluten. Men vi arbetar transparent och öppet. Därför börjar vi nu redovisa vad vi får betala de politiska partierna för att få tala med deras förtroendevalda, skriver Håkan Tenelius, Vårdföretagarna.

Debatten om vinster i välfärden har ändrat karaktär. Vi som har invändningar mot vinstbegränsning i allmänhet och Reepalu-utredningen i synnerhet möts inte i första hand med sakargument. I stället misstänkliggörs vi som avsändare. Vi är aggressiva ”lobbyister” med uppdrag att dra in så mycket pengar som möjligt åt de företag vi företräder. Underförstått bluffar vi när vi säger till exempel att vi vill bidra till en bättre vård.

Civilminister Ardalan Shekarabi har på detta sätt i mycket tydliga ordalag avfärdat vår sakkritik mot förslaget till vinsttak för välfärdsföretag. Folkvalda som invänder mot förslaget anklagas för att hellre lyssna på ”vinstlobbyn” än på svenska folket. Shekarabi har till och med beskyllt oss för att ha saboterat den demokratiska processen genom att ”tysta frågeställningar” och tvinga fram ”tankeförbud”.

Det är en mycket allvarlig anklagelse. Dessutom är det mycket allvarligt för vårt debattklimat om folkvalda börjar avfärda fakta genom att misstänkliggöra budbäraren. När vi ser fenomenet breda ut sig i andra länder brukar vi gemensamt förfasa oss. När samma sak händer här passerar det utan fördömanden.

Jag är lobbyist, det vill säga jag försöker påverka politiska beslut. Ordet lobbyism har i Sverige en dålig klang. Många ser framför sig företrädare för tobaksindustrin eller oljeproducenter som i det fördolda försöker få till beslut som gynnar dem själva på folkhälsans eller klimatets bekostnad. Därför kallar vi oss sällan lobbyister, utan hellre medlemsorganisationer, fackförbund eller intresseföreningar.

Och när lobbyister uppträder som företrädare för medlemsgrupper tycker nog de flesta att de har en självklar roll i den demokratiska processen. Står vi inför beslut om klimatpolitiken är det självklart att till exempel Naturskyddsföreningen och LRF ska få ge sin syn. Diskuterar vi bostadsfrågor måste förstås både Hyresgästföreningen och Villaägarna bjudas in. Intresseorganisationerna betraktas som experter på sina respektive områden. De kan bidra till att komplettera beslutsunderlaget genom att beskriva konsekvenser för de medlemmar de representerar. Säger Hyresgästföreningen att en viss åtgärd skulle öka tillgången till hyresrätter är det få som utgår ifrån att de bluffar.

Står vi inför beslut om klimatpolitiken är det självklart att till exempel Naturskyddsföreningen och LRF ska få ge sin syn. Diskuterar vi bostadsfrågor måste förstås både Hyresgästföreningen och Villaägarna bjudas in.

Men i vinstdebatten tycks både den statliga utredaren och regeringens företrädare ha en annan uppfattning. Vi som branschföreträdare ses inte längre som experter på vår egen bransch. Säger vi att åtta av tio berörda välfärdsföretag riskerar undergång om Reepalus vinsttak införs enligt regeringens planer tas det för skrämselpropaganda. Även om uttalandet bygger på en offentliggjord analys från en av landets mest ansedda revisionsbyråer. Att experter, fack och myndigheter också gör tummen ner för förslaget spelar ingen roll.

Vårdföretagen är i en förtroendebransch. Patienter och brukare, men också politiker och skattebetalare, måste kunna lita på att de levererar en bra vård och omsorg. Vi är fullt medvetna om att förtroendet hos allmänheten sviktar. Uppfattningen att aktiebolagen i vården sätter vinsten före kvaliteten är fel, men likväl utbredd.

Därför arbetar Vårdföretagarna som organisation enligt fyra principer:

  1. Transparens. Våra medlemsföretag måste vara transparenta. Det ska vara lätt att på webben se hur företaget arbetar med kvalitet, dess ekonomi, ägarförhållanden och medarbetarvillkor.
  2. Fakta. All vår argumentation måste bygga på fakta med tydliga källor. Vi tar ansvar för att varje år samla relevanta fakta för branschen (skriften ”Privat Vårdfakta”)
  3. Mytbekämpning. Så fort vi ser myter eller ”alternativa fakta”, dyka upp i debatten påpekar vi detta via verktyget ”Mytpolisen”, vars enda uppgift är att rätta till sakfelen. Mytpolisen kom till när vi såg spridningen av det absurda missförståndet att privata vårdföretag väger och återanvänder blöjor för att spara pengar. Enligt Novus 2016 trodde 31 procent av röd-gröna vårdpolitiker att så var fallet. Mytpolisens senaste tillslag skedde i torsdags, då statsministern i en intervju i SVT visade att han totalt missförstått det egna förslaget till vinsttak.
  4. Öppet lobbyarbete. Vi redovisar på vår webb de möten vi har med politiker och vad vi diskuterat. Ingen ska kunna påstå att vi har hemliga överläggningar (eller champagnemiddagar, som någon påstått) med något visst parti. Inte ens om partiet själv skulle föredra att mötet gick under radarn.

Till detta lägger vi nu ytterligare en princip: De pengar vi betalar till politiska partier för att få möjlighet att tala med deras förtroendevalda kommer från nu att redovisas på vår webb. Alla riksdagspartier erbjuder sedan flera år intresseorganisationer att mot betalning ställa ut i samband med kongresser och andra nationella samlingar. Mig veterligt redovisar partierna inte dessa inkomster separat, men eftersom de tar emot pengarna mot att vi får chans att påverka borde dessa bidrag ges med full insyn.

Så här ser Vårdföretagarnas ersättning till partierna ut den senaste mandatperioden (alltså betalning för möjligheten att ställa ut):

  • Socialdemokraterna: 104 000 kronor (tre tillfällen)
  • Moderaterna: 110 495 kronor (tre tillfällen)
  • Miljöpartiet: 20 000 kronor (ett tillfälle)

Om alla lobbyister betalade lika mycket för sitt deltagande som Vårdföretagarna, så tog Socialdemokraterna vid sin senaste partikongress emot cirka fyra miljoner kronor. Jag gissar att vi lobbyister därmed finansierade därmed stora delar av – kanske hela – S-kongressen.

Vår förhoppning är att vår öppenhet och tydlighet ska få de politiker som tvivlar på vårt ärliga uppsåt att tänka om. Vårdföretagarna är en seriös branschorganisation som arbetar för kvalitetsjämförelser och valfrihet, konkurrensneutralitet mellan olika typer av utförare samt förutsägbara villkor för företagen. Och visst, det är mål som gynnar seriösa och duktiga vårdföretag. Helt enkelt för att dessa mål gynnar vården och omsorgen i Sverige.

DN Debatt. 18 september 2017

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.