Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Vi måste lära oss att förstå klanens dragningskraft”

Klan är både en social och ekonomisk såväl som politisk och juridisk enhet. Inom och mellan klangrupperingar löser man konflikter enligt helt andra principer än de som gäller i ett land som Sverige, skriver artikelförfattarna.
Klan är både en social och ekonomisk såväl som politisk och juridisk enhet. Inom och mellan klangrupperingar löser man konflikter enligt helt andra principer än de som gäller i ett land som Sverige, skriver artikelförfattarna. Foto: Pontus Lundahl/TT

DN DEBATT 16/9. Forskning om klaner, både historiskt och i nuet, är en förutsättning för att man ska kunna komma till rätta med de parallella gemenskaper som har skapats. Det är inte förrän man förstår den lockelse som klanen utövar – liksom klanens många fördelar – som man inser vilka integrationspolitiska utmaningar vi står inför, skriver Per Brinkemo och Johan Lundberg.

VAL 2018

I efterdyningarna av årets val har det talats alltmer om klanröstning, inte minst efter Uppdrag Gransknings avslöjande om den miljöpartistiska kommunpolitiker som erbjöd Moderaterna flera tusen röster i lokalvalet i Botkyrka. Upplägget var följande: Om moderaterna lovade att underlätta för moskén att få tomtmark för en ny helgedom skulle partiet få upp till 3 000 röster genom att imamen kommenderade sina församlingsmedlemmar att rösta på dem. Det var ett erbjudande Moderaterna tackade nej till med motiveringen att ”röstköp” strider mot fundamentala principer i en demokrati.

Det är uppenbart att miljöpartisten agerade för ett syfte som han ansåg högre än det partipolitiska. Men det innebar samtidigt att ”en man – en röst-principen” sattes ur spel.

Det är nog många som frågar sig hur det ens kan vara möjligt att 3.000 personer skulle kunna kommenderas att inte rösta efter eget huvud. För att besvara den frågan måste man förstå att den relation mellan individ och kollektiv som man i Sverige har uppfattat som självklar under i alla fall mer än hundra år, inte är naturgiven.

I vår nyutgivna antologi ”Klanen” beskrivs hur många som kommer till Sverige som asylsökande, inte har några erfarenheter från sina hemländer av en sekulär, liberal och demokratisk rättstat. Många kommer från samhällen som är djupt fragmenterade. Olika etniska och religiösa grupperingar samsas om samma landyta. Dessa konkurrerande grupper är påfallande ofta organiserade i klanlinjer.

Klanen fungerar som ett försäkringsbolag. Kollektivet ställer alltid upp när en individ hamnar i trångmål. Det skapar trygghet, men sker till priset av lojalitet gentemot klanen.

Som samhällelig organisationsform har klaner uppstått i sammanhang utan en fungerande stat med skyddande myndigheter. Stora kollektiv, primärt baserade på blodsband, håller samman och erbjuder skydd, trygghet och säkerhet. Det är en form av organisation som kan betraktas som en prototyp till staten, även om den är fundamentalt annorlunda. Ty medan en liberal demokratisk rättstat ser till alla medborgares fri- och rättigheter, söker olika klangrupperingar detsamma, men inte som individer utan som grupp.

Klan är både en social och ekonomisk såväl som politisk och juridisk enhet. Inom och mellan klangrupperingar löser man konflikter enligt helt andra principer än de som gäller i ett land som Sverige. Som en konsekvens av västvärldens historiska utveckling har fokus i Sverige kommit att ligga på individen snarare än på kollektivet. Här hålls individen av tradition ensamt ansvarig för sina handlingar. Inom klankulturer är däremot gruppen gemensamt ansvarig för en enskild individs agerande. Klanen bygger på den devis som vi i dag kanske främst förknippar med De tre musketörerna: ”En för alla, alla för en”.

Ett exempel kan tydliggöra skillnaden mellan stat och klan. Om jag som cyklist i en modern rättsstat blir påkörd av en bilist, hålls bilisten ansvarig. I en klankultur däremot kan man lika gärna uppvakta bilistens syskon eller kusiner för att nå en förlikning. I Sverige anses släkten naturligtvis inte ha med saken att göra. Men i en klankultur går alltid kollektivet före individen.

Klanen fungerar som ett försäkringsbolag. Kollektivet ställer alltid upp när en individ hamnar i trångmål. Det skapar trygghet, men sker till priset av absolut lojalitet gentemot klanen. En klan är aldrig starkare än dess svagaste länk. Det är därför som hedersförtryck frodas inom klankulturer. Klanens anseende och heder är nämligen beroende av att alla medlemmar agerar i enlighet med klanens regelverk. Börjar några gå sina egna vägar, faller systemet ihop. I klanens själva väsen ligger inbyggt att varje individ måste prioritera kollektivet framför sig själv.

I Sverige har det varit svårt att tala om klaner i såväl den akademiska världen som bland journalister och politiker. Anledningen, menar vi, är att den svenska integrationsdebatten tidigt fastnade i två ståndpunkter:

Enligt den ena, som förvisso sällan kommer till uttryck i offentligheten, uppfattas kulturer som statiska. Personer från kulturer som drastiskt skiljer sig från den svenska anses aldrig kunna till fullo tillägna sig svenska värderingar och beteenden.

Som motvikt har det frodats en bild av människan generellt sett som helt flexibel i relation till sitt kulturella ursprung. Och eftersom man tydligen inte kan hålla fler än två tankar i huvudet samtidigt, framstår det som rasistiskt att påstå att människan inte är helt flexibel och töjbar. Detta då en sådan uppfattning tolkas som stöd för idén om att det är omöjligt att frigöra sig från ens (eller ens föräldrars) kulturella bakgrund.

Sanningen ligger dock mellan dessa extrempositioner. Man kan se den kulturella bakgrunden som ytterst betydelsefull och formativ utan att uppfatta den vare sig som omöjlig att frigöra sig från eller som helt töjbar och oväsentlig. Det finns i negligerandet av klankulturens betydelse ett stort mått av kulturchauvinism.

Att regering efter regering inte tagit initiativ till att forskning bedrivs och kunskap sprids om relationen mellan stat och klan är inte bara förbryllande. Det är också ytterst oansvarigt, ja, närmast skandalöst.

Den gängse uppfattningen, om än ofta underförstådd, har varit att alla invandrare i mötet med svenska värderingar automatiskt kommer att inse dessa värderingars obestridliga fördelar och därefter oproblematiskt anpassa sig till dem. På så vis har det blundats för klankulturens attraktivitet och varför många föredrar klanen framför staten.

Vad det handlar om är ytterst sett ett val mellan å ena sidan frihet och autonomi och å andra sidan obrottslig lojalitet och minimala möjligheter till självförverkligande. Ett sådant val kan kanske förefalla enkelt, men kompliceras av att valet samtidigt handlar om samhörighet kontra ensamhet; historisk kontinuitet kontra brist på sammanhang. Eller mellan att endast tillmätas värde på basis av prestation och att ha ett självklart värde som del av en grupp.

Det är inte förrän man förstår den lockelse som klanen utövar – liksom klanens många fördelar, vilka naturligtvis kan värderas helt olika av olika personer – som man inser vilka integrations­politiska utmaningar som vi står inför när det gäller att få folk att förstå fördelarna med den frihet som staten kan erbjuda. Om inte det senare sker, hotar samhället att falla sönder i enklaver med alternativa rättskipningssystem.

Forskning om klaner, både historiskt och i nuet, är, menar vi, en förutsättning för att man ska kunna komma till rätta med de parallella gemenskaper som redan har skapats i Sverige på klanbasis. De klanbaserade gemenskaperna må ha sina fördelar, men de rymmer också allvarliga problem med hedersförtryck och kan, som sagt, utmana hela systemet med fria val. Men klantänkandet kan också underminera andra fundamentala delar av den västerländska demokratin, som idén om likhet inför lagen. Att regering efter regering inte tagit initiativ till att forskning bedrivs och kunskap sprids om relationen mellan stat och klan är inte bara förbryllande. Det är också ytterst oansvarigt, ja, närmast skandalöst.

DN Debatt.16 september 2018

Debattartikel

Johan Lundberg och Per Brinkemo:
”Vi måste lära oss att förstå klanens dragningskraft”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.