Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-13 11:38

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/vi-sager-nej-till-kd-styrelsens-forslag-om-familjeaterforening/

DN Debatt

DN Debatt. ”Vi säger nej till KD-styrelsens förslag om familjeåterförening”

För många kommer försörjningskravet att ändra förutsättningarna men inte stoppa flykten – alternativet är ändå så mycket värre, skriver artikelförfattarna. Bilden från flyktinglägret Moria på grekiska ön Lesbos. Foto: Urban Andersson/TT

DN DEBATT 6/11. Majoriteten i KD:s partistyrelse vill införa försörjningskrav för familjeåterförening för att avskräcka föräldrar från att skicka sina barn ensamma hit. Vi blundar inte för att det kan förekomma men stöd saknas för att det skulle vara det vanligaste motivet. Vi säger därför nej och vill behålla rätten till familjeåterförening, skriver elva ledande KD-politiker.

Har du någon gång tappat bort ditt barn i en folksamling? Då kan du förnimma känslan av skräck som växer för varje minut, alla tankarna som målar upp skräckinjagande scenarier över vad som kan ha hänt. Det går inte att i en sådan situation fokusera på något annat än att hitta barnet. Få drivkrafter är så starka som en förälders försök att skydda sitt barn och säkra barnets framtid. Den urkraften har inget språk, ingen etnicitet, religion eller inkomstnivå. Den är universell, precis som barnens rättigheter till trygghet och deras rätt till sina föräldrar.

Rätt till familjeåterförening har varit ett kristdemokratiskt krav under lång tid och är så alltjämt, för att det står i överensstämmelse med principerna om barnets rätt att bli omvårdat av sina föräldrar och föräldrars rätt att hålla samman familjen. Vi är övertygade om att familjens gemenskap är grundläggande för att skapa ett gott samhälle.

Till rikstinget föreslår dock parti­styrelsens majoritet en förändring av detta genom införandet av försörjningskrav för familjeåterförening. Tanken är att det ska leda till att föräldrar avskräcks från att skicka sina barn ensamma till Sverige och att hela familjer ska stanna i det flyktingläger eller den plats de är på i stället för att söka asyl i Sverige. Det är möjligt att den effekten till viss del kan uppnås. Men för många kommer försörjningskravet att ändra förutsättningarna men inte stoppa flykten – alternativet är ändå så mycket värre.

Det är för oss främmande att Kristdemokraterna skulle företräda en politik som medvetet skiljer små barn från sina föräldrar.

Vi säger nej till partistyrelsens förslag att ensamkommande barn och unga under 18 år ska vara ansvariga för att försörja sina föräldrar som villkor för att få återförenas med dem här. Det kan förvisso vara avskräckande om barnet enbart skickades för att fungera som ett så kallat ankarbarn, det vill säga vara utsänd för att föräldrarna och eventuella minderåriga syskon ska få komma efter. Vi blundar inte för att det kan förekomma men det finns inget stöd för att det skulle vara det vanligaste motivet. Även om framtida försörjning är en delorsak kan det lika väl handla om att barnet som skickades i väg förväntas skicka hem pengar till dem som är kvar. Och oavsett så gäller att barnet ska bedömas utefter skyddsbehov.

I de fall barnets flykt handlar om förföljelse, direkta hot, trafficking eller risk att bli barnsoldat och det minderåriga barnet har föräldrar som de kan återförenas med så prövas först om den återföreningen kan ske i ursprungslandet. Om det inte bedöms möjligt på grund av barnets skyddsbehov så blir det aktuellt att pröva återförening här. Att barnet då ska avkrävas att kunna försörja sina föräldrar för att få återförenas, kommer sannolikt nästan uteslutande att innebära att de inte kan återförenas. En del barn kommer säkert försöka eftersom de kommer att känna tyngden av ansvaret för hela familjen på sina axlar, med konsekvensen att de inte kan fullfölja sina studier.

Vi ställer oss inte heller bakom partistyrelsens förslag att bara en förälder ska få återförenas utan försörjningskrav, i de fall föräldrarna skiljts åt i samband med flykten. Tvärt om för oss är det självklart att barnen har rätt till båda sina föräldrar. När möjligheterna till familje­återförening på olika sätt har skärpts i vissa europeiska länder ledde det till att andelen kvinnor och barn som sökte familjeåterförening minskade, men dödligheten på Medelhavet ökade när fler kvinnor och barn i stället gjorde den farliga resan. Vetskapen om de stora riskerna, inte minst för kvinnor och barn, är stor bland de som flyr men för många inte så stor att den överskuggar drivkraften att försöka hålla samman familjen.

Effekten av partistyrelsens förslag skulle bli att barn hålls åtskilda från en förälder – det strider mot barnkonventionen, flera andra konventioner och dessutom mot den grundläggande kristdemokratiska principen om familjen som en naturlig gemenskap där barnens trygghet och värderingar etableras.

Det är för oss främmande att Krist­demokraterna skulle företräda en politik som medvetet skiljer små barn från sina föräldrar. Sverige har integrationsproblem som behöver mötas med reformer som främjar språk, utbildning och arbete samt bryter med passivitet och utanförskap så att samhällsgemenskapen kan växa och samhällets grundläggande värden kan komma alla till del och bäras av alla. Det finns mycket som talar för att familjesplittring fungerar hämmande för integrationen – det är svårare att koncentrera sig på utbildning och jobbsökande när familjemedlemmar hålls åtskilda.

Vi vet att oro för familjen och den osäkra framtiden kan lamslå möjligheten att lära och vi vet att djupa trauman kan blockera förmågor och ta lång tid att läka. Försörjningskrav gynnar de som av olika skäl har lättare att snabbt hitta försörjning – som då kan få återförenas – medan de mest utsatta missgynnas. Att minderåriga barn ska förväntas försörja sina föräldrar för att få återförenas med dem i Sverige framstår också som orimligt.

När Kristdemokraterna gjort olika förändringar av partiets migrations­politik för att inom ramen för en human, ordnad och rättssäker migrationspolitik upprätthålla en reglerad invandring så har alltid familjeåterförening värnats, inte minst på grund av dess djupt principiella karaktär. Det har också varit en viktig del i en helhet som har kunnat samla brett stöd.

När krig, förtryck, hot eller förföljelse utplånat hoppet om en framtid blir flykten det sista valet. Asylrätten är den universella överenskommelsen som finns för att manifestera vårt mellanmänskliga ansvar. Varje stat ska pröva behovet av skydd och erbjuda det till den som inte med trygghet kan återvända till sitt hemland.

Kristdemokraterna har en stolt tradition av att vara en röst för alla de vars röster är för svaga för att höras. När rösterna blir svagare – eller bruset runt omkring så starkt att det överröstar – då är det vårt ansvar att ropa ännu högre. När vi på vårt riksting tar beslut om motioner och propositioner är det så vi ska vägledas av vårt principprogram.

Som kristdemokrater ska vi stå upp för varje enskild person för dennes inneboende värde – inte för vad den presterar. Det är lika viktigt oavsett om det gäller en patient i vårdkö, en person i behov av stöd inom LSS eller en medmänniska som sökt och behöver vårt skydd. Den kristdemokratiska rösten behövs i politiken och vi är övertygade om att partiets befintliga linje när det gäller rätten till familjeåterförening bäst värnar en god framtid för barn och unga.

Ämnen i artikeln:

Integration
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Rätta artikel

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt