Efter Ukrainakrisen. Alliansregeringen vill nu stärka försvarsförmågan på kort och lång sikt. På sikt uppgår de ökade resurserna till 5,5 miljarder årligen. Vi vill se en ökad möjlighet till svensk närvaro i Östersjön och på Gotland. Och vi vill satsa på fler Jasplan och fler ubåtar, skriver de fyra allianspartiledarna.
Den senaste tiden har präglats av en djupt oroande utveckling i och omkring Ukraina. Ryssland har ockuperat delar av en suverän stats territorium. Med regisserade demonstrationer, hot om strypta gasleveranser och ett kraftfullt propagandamaskineri agerar man för att medvetet destabilisera Ukraina. Allt uppbackat av förstärkt truppnärvaro.
Alliansregeringen konstaterade i det försvarspolitiska inriktningsbeslutet 2009 att utvecklingen i Ryssland var oroande. Samtidigt såg vi ett Ryssland som även sökte samarbete med omvärlden. Som ett svar på den negativa utvecklingen slog regeringen samma år fast att ett ökat fokus på närområdet, jämfört med tidigare, var påkallat. Det vi nu ser är att Rysslands agerande bekräftar och överträffar de farhågor som vi då hade. I en tid av oro i omvärlden är det viktigt med stabilitet och långsiktighet i den svenska försvarspolitiken, samtidigt som det måste finnas utrymme för flexibilitet när händelseutvecklingen så kräver.
Vår utgångspunkt är att Försvarsmakten ska fortsätta att bygga tillgängliga och användbara förband som kan användas där behov uppstår. Försvarsmakten har redan konstaterat att denna utgångspunkt är den rätta och att inriktningen bör fullföljas. Arbetet med att förverkliga den nya inriktningen och att effektivisera verksamheten har fortsatt hög prioritet.
Alliansregeringen vill därtill kraftigt stärka försvarsförmågan, både på kort och på lång sikt. I budgetpropositionen för 2015 vill vi föreslå en väsentlig förstärkning av försvaret, utöver de tillskott som redan har beslutats.
Det svenska försvarets utgifter måste alltid vägas mot andra statsfinansiella åtaganden. Att göra en väsentlig ökning av satsningarna på försvaret är därför en fråga som inte enbart kan avgöras av försvarsberedningen utan kräver en samlad avvägning. Allianspartierna är nu överens om att det är önskvärt och nödvändigt att väsentligen öka resurserna till försvaret både under kommande mandatperiod och på längre sikt. På sikt uppgår de ökade resurserna till 5,5 miljarder kronor årligen.
Mot bakgrund av utvecklingen i vårt närområde kan det vara särskilt motiverat att markera svensk närvaro i Östersjön och på Gotland. Vi vill se en utökad övningsverksamhet i och över Östersjön för samtliga stridskrafter, till exempel genom större markstridsövningar och en ökad möjlighet till tillfällig basering på Gotland för marin och flyg. Vi kommer också att tillföra medel för att öka incidentberedskapen. Dessa tillskott bör fortsätta i nivå även efter 2018. Sammantaget kommer Försvarsmakten att kunna ha en högre närvaro i Östersjön och på Gotland vilket ger en förstärkt tröskeleffekt och därmed än bättre förutsättningar att tidigt upptäcka och avvisa eventuella hot. Hemvärnet ges ökade möjligheter att öva.
Alliansregeringen vill också investera i försvarets materielsystem. Antalet stridsflygplan av typen Jas 39 E föreslås öka från 60 till 70 plan. En satsning på logistikstöd ger ett ökat antal flygtimmar. Därtill tidigarelägger vi den planerade anskaffningen av luftvärn med medellång räckvidd, och ökar volymen betydligt, vilket möjliggör att luftvärnsförbandens tillgång till markbaserat luftvärn fullföljs och att båda luftvärnsbataljonerna på sikt blir fullt utrustade.
Vi tillför också medel för att förstärka Sveriges ubåtsförmåga. Tillskottet möjliggör en anskaffning av två nya ubåtar och en modernisering av tre ubåtar av Gotlandsklass. Därmed kommer insatsorganisationen bestå av totalt fem ubåtar. Vi vill också modifiera två korvetter i Göteborgsklass, för att förlänga deras livslängd. Därtill vill vi tillföra medel redan nästa år för att öka bemanningen.
Den överenskommelse som presenteras i dag syftar till att väsentligt öka förmågan inom försvaret under de kommande mandatperioderna. Försvarsmakten kommer att få förbättrade förutsättningar att genomföra sin verksamhet, avseende såväl skarpa insatser som utbildning och övning.
Utrymmet i svensk ekonomi är begränsat de kommande åren. Inriktningen är att få de offentliga finanserna tillbaka till balans och överskott. Det betyder att alla satsningar för kommande mandatperiod måste finansieras krona för krona. Det gäller även satsningar på försvaret.
För att nå full finansiering kommer vi bland annat att föreslå en överföring av medel från Försvarsmaktens anslag för internationella insatser till förbands- och materielanslagen, neddragna anslag till Regeringskansliet, höjda dags- och ordningsböter, höjda kontroll- och förseningsavgifter i skatteförfaranden och minskat anslag för miljö- och kärnsäkerhetssamarbetet med Ryssland. Dessutom har ett budgetutrymme frigjorts i och med att regeringen, till följd av invändningar från EU-kommissionen, valt att inte gå vidare med förslaget om nystartszoner. Finansieringsförslagen kommer kräva beredning och om det skulle visa sig att någon finansieringspost faller bort kommer nya finansieringskällor att behöva föreslås. Ytterligare finansieringsförslag bedöms behövas för perioden efter 2018.
Sverige ska ha ett tillgängligt och användbart försvar, anpassat efter en omvärld i snabb förändring. Med dagens besked skapar Alliansregeringen förutsättningar för ytterligare förstärkningar av det svenska försvaret, på både kort och lång sikt. Satsningarna innebär en stegvis förstärkning av försvarsanslagen fram till 2024 då ökningen uppgår till 5,5 miljarder kronor årligen.
Detta är allianspartiernas samlade besked i Försvarsberedningens pågående arbete. Försvarsberedningen är ett forum för konsultationer mellan regering och riksdagspartierna. Arbetet i Försvarsberedningen kommer att vara en viktig utgångspunkt inför det försvarspolitiska inriktningsbeslut för tiden efter 2015 som regeringen ska föreslå och riksdagen ta ställning till nästa år. Breda överenskommelser gagnar långsiktigheten. Vår förhoppning är att detta besked kommer att utgöra grunden för en bred överenskommelse över blockgränsen.