Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-08-05 07:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/viktigt-att-uppratthalla-trycket-pa-netanyahu/

DN Debatt

DN Debatt. ”Viktigt att upprätthålla trycket på Netanyahu”

Redan en inledning av annektionsprocessen signalerar att Israel inte längre är redo att förhandla och att visionen om en tvåstatslösning är död, skriver artikelförfattarna.
Redan en inledning av annektionsprocessen signalerar att Israel inte längre är redo att förhandla och att visionen om en tvåstatslösning är död, skriver artikelförfattarna. Foto: Hazem Bader/AFP

DN DEBATT 14/7.

Folkrättsexperterna Ove Bring, Said Mahmoudi och Pål Wrange: Med världen upptagen av coronapandemin planerar Israel för en ­annektering av Västbanken. Trots skarpa varningar från omvärlden lär konkreta reaktioner från EU utebli. Sverige och likasinnade måste agera för att chanserna till en hållbar palestinsk stat inte ska omöjliggöras.

Enligt koalitionsavtalet mellan de israeliska regeringspartierna Likud och Blåvitt kan en annektering av 30 procent av Västbanken påbörjas när som helst. Med världen upptagen av covid-19 och med president Trump i Vita huset har Israels premiärminister Netanyahu sitt livs chans att omöjliggöra en hållbar palestinsk stat.  

Ändå synes han tveka. Medierna i Israel fylls av rapporter om en andra, och värre coronavåg i landet, hans koalitionspartner verkar hålla tillbaka och USA sägs ännu inte ha gett ett slutligt ja. Dessutom har kritiken från omvärlden varit hård. 

Det är nu viktigt att trycket på Netanyahu inte bara upprätthålls, utan hårdnar. Vi ska här förklara både varför och hur det kan ske.

Annekteringsplanerna bygger Trumps så kallade fredsplan och omfattar alla bosättningar samt större delen av Jordandalen. Resten (cirka 15 procent av det ursprungliga mandatområdet Palestina) skulle kunna bli en palestinsk stat, men bara om palestinierna går med på att i praktiken bilda en vasallstat under israelisk kontroll.

Annekteringen skulle få mycket allvarliga konsekvenser för Israels säkerhet eftersom samarbetet med såväl palestinska som jordanska säkerhetsstyrkor troligen skulle upphöra (palestinierna har redan brutit kontakten). Dessutom kan det bli dyrt. I dag finansierar skattebetalare i andra länder den israeliska ockupationen genom att FN, EU med flera bekostar en stor del av välfärd och säkerhet i de ockuperade områdena, vilket administreras av den palestinska myndighet som bildades efter Osloavtalen 1993–1995. Palestinierna har meddelat att en annektering betyder att alla avtal upphör och att Israel får återta det fulla ansvaret som ockupationsmakt. Höga EU-representanter har sagt att fortsatt EU-bistånd blir svårt.

För den palestinska befolkningen blir konsekvenserna ödesdigra. Såväl de palestinier som bor i annekterade områden som de som lämnas utanför kommer att leva i ett lapptäcke av enklaver mellan israeliska bosättningar, vägar och militärposteringar. Ingen vet exakt hur styret i de annekterade områdena kommer att se ut, men säkert är att de mänskliga rättigheterna kommer att inskränkas ytterligare. Många har länge beskrivit den israeliska ockupationen som apartheid, där invånare av olika etnicitet lever åtskilda under helt olika villkor. Vid en annektering skulle denna jämförelse bli än mer relevant, med de allra flesta palestinier hän­visade till ett slags bantustans, likt de marionettstater dit Sydafrika föste ihop större delen av sin svarta befolkning. 

Hoppet om att kunna utöva palestinsk självbestämmanderätt i en egen, livskraftig stat kommer att släckas slutligt. Redan en inledning av annekteringsprocessen signalerar att Israel inte längre är redo att förhandla om hela Västbanken och innebär mycket sannolikt att visionen om en tvåstatslösning är död. Som generalsekreterare Guterres sagt kommer det att vara en vattendelare.

Västbanken inklusive östra Jerusalem liksom Gaza (samt de syriska Golanhöjderna) ockuperades efter sexdagarskriget 1967. Arabstaterna och PLO har med tiden accepterat gränserna från tiden före kriget som gränser för en palestinsk stat (1967 års gränser). 

Dock har Israel under lång tid, och parallellt med den allt mer haltande fredsprocessen, bedrivit en annekteringspolitik av områden bortanför dessa gränser genom att bygga bosättningar och den så kallade muren (huvudsakligen på ockuperad palestinsk mark). Som vi beskrivit tidigare (SvD Brännpunkt 170610) strider ockupationen i dag mot folkrätten, och i resolution 2334 från år 2016 fann FN:s säkerhetsråd att bosättningarna var ­illegala och att inga förändringar av 1967 års gränser som inte förhandlats fram kan erkännas.

Det palestinska folkets folkrättsliga rätt till självbestämmande och att bilda en egen stat har erkänts otaliga gånger av FN. En annan fundamental FN-princip är att territorier inte kan erövras genom våld, vare sig offensivt eller defensivt – bara genom fredliga förhandlingar. Principen har i stort sett upprätthållits. På senare tid har emellertid Putin utmanat den genom sitt krig mot Ukraina och Xi Jinping genom Kinas agerande i bland annat Sydkinesiska sjön. Att Netanyahu, med Trumps entusiastiska stöd, nu avser bryta mot denna grundläggande princip är synnerligen allvarligt, inte bara för palestinierna utan för hela den internationella ordningen.

En annektering är ett grovt brott mot folkrätten som måste få allvarliga konsekvenser. Som Internationella domstolen slog fast år 2004 får omvärlden varken erkänna eller understödja ett sådant olagligt tillstånd och man ska dessutom samarbeta för att få ett slut på det.

Naturligtvis måste det ställas krav också på Palestina, som till fullo måste respektera Israels rätt att existera liksom den egna befolkningens mänskliga rättigheter samt göra sitt bästa för att stoppa terroristangrepp mot Israel. Det är dock Israel som bland annat genom ett närmast villkorslöst stöd från USA har herravälde över situationen, både politiskt och militärt.

Skarpa varningar har kommit från Tyskland, Frankrike och Storbritannien och inom EU har olika former av sanktioner diskuterats. Ann Linde har sagt att vid en annektering kommer relationen med Israel inte att se likadan ut.

Israel räknar med att Ungern – som sedan 2016 stoppat EU-kritik – tillsammans med bland annat Polen och Tjeckien kommer att stoppa starka reaktioner.

Trots de många varningarna framförs få om några konkreta hot om motåtgärder. Israel räknar med att Ungern – som sedan 2016 stoppat EU-kritik – tillsammans med bland annat Polen och Tjeckien kommer att stoppa starka reaktioner. Som Obamas Mellanösternförhandlare Dennis Ross påpekar tror Netanyahu sannolikt att EU:s protester efter en annektion kommer att blåsa över.

Ungefär en tredjedel av Israels handel sker med EU, och Israel och EU har ett nära samarbete, inklusive ett associationsavtal om tullfrihet med mera, vilket slöts strax efter Oslo­avtalen. Sedan flera år tillämpar EU en politik där man försöker skilja på det egentliga Israel och de ockuperade områdena för att därigenom avhålla sig från allt som kan uppfattas som stöd åt ockupationen. 

Det finns god folkrättslig grund att gå längre. EU har infört sanktioner mot en rad länder för brott mot folkrätten av olika svårighetsgrad. Det mest jämförbara fallet är sanktionerna mot Ryssland efter annektionen av Krim och invasionen i östra Ukraina. EU har fryst tillgångar och förbjudit inresa för 175 personer och 44 enheter, infört importförbud för varor från Krim, restriktioner för handel och investeringar på Krim samt begränsat ekonomiska samarbetsprojekt med Ryssland. 

Frågan måste nu ställas om EU kan fortsätta sina nära förbindelser med Israel och samtidigt undvika att understödja en olaglig annektering. Sverige erkände Palestina år 2014 och det är ingen folkrättslig skillnad på annektering av palestinskt och ukrainskt territorium. Sverige bör tillsammans med andra EU-länder verka för att samarbetet med Israel inte fördjupas så länge annekteringspolitiken pågår, att sanktioner införs mot de personer som är direkt involverade i annekteringen samt att investeringar i och handel med bosättningar på annekterade och ockuperade områden helt upphör. Därutöver bör Sverige och meningsfränder agera självständigt så långt det går, till exempel genom inreseförbud samt genom att avbryta eventuellt försvars- eller försvarsindustriellt samarbete. 

EU är bundet av folkrätten och får alltså inte på något sätt bidra till en olaglig annektering. Om Viktor Orbán med flera inte vill dra slutsatser av det måste Sverige och likasinnade gå vidare på egen hand.

Ämnen i artikeln

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt