DN Debatt. ”Yrkesutbildningar kan inte strömlinjeformas som i dag”

Många branscher skriker efter arbetskraft, men har svårt att få tag i nya medarbetare. Det har varit en uttalad målsättning i Sverige att så många som möjligt ska gå vidare till högskolan. Sverige har i dag en överutbildning av akademiker och alltför få som vill bli duktiga yrkesarbetare. På politiskt språk kallas detta för ”bristande matchning”. Sverige är inte unikt. Större delen av västvärlden upplever samma utveckling.

På 1990-talet tog globaliseringen fart efter Berlinmurens fall. En vanlig uppfattning var då att tillverkning och andra ”enklare jobb” skulle flytta till låglöneländer, och att vi i Sverige och Västeuropa enbart ska syssla med kvalificerade jobb. Universitet och högskolor byggdes ut i rekordfart. Alla yrkesutbildningar på gymnasiet akademiserades och gjordes treåriga och skulle efterlikna de studieförberedande programmen. Alla ungdomar på gymnasiet skulle tvingas läsa in högskolebehörighet. Många betraktar det numera som ett misslyckande om ungdomar inte läser vidare efter gymnasiet.

En liberal utgångspunkt är att människor är olika och har olika intressen och ambitioner. Detta gäller även ungdomar i tonåren. En del har lätt för matematik, andra för språk och vissa har lättare för skolans praktiska och estetiska ämnen. Några är starkt studiemotiverade medan andra är skoltrötta. Ett gymnasium för alla måste innebära att det finns en mångfald av olika utbildningsalternativ med olika svårighetsgrad, olika längd och olika avvägning mellan teori och praktik.

Självklart behövs en större andel akademiker i dag än förr på vår arbetsmarknad. Men alla skall inte bli akademiker. Samhället fungerar inte om alla är akademiker.

Självklart behövs en större andel akademiker i dag än förr på vår arbetsmarknad. Men alla skall inte bli akademiker. Samhället fungerar inte om alla är akademiker.

Drygt 14 procent av varje årskull kommer inte in på något gymnasieprogram, de är underkända i viktiga teoretiska ämnen i grundskolan. Ytterligare mer än 25 procent i varje årskull börjar gymnasiet, men klarar inte kravet för examen. Mer än en tredjedel av varje årskull misslyckas alltså att nå målen i gymnasiet. Så här har det varit sedan mitten av 1990-talet.

Till detta kommer nu en stor mängd nyanlända i skolåldern. Ska vi undvika ett stort framtida utanförskap är det nödvändigt att även skolväsendet blir mer flexibelt att möta dessa ungdomar.

Jan Björklund (L). Foto: Lotta Härdelin

Som utbildningsminister drev jag på för en stor reformering av yrkesutbildningen. Tre delreformer blev lyckade; Införandet av Yrkeshögskola, införandet av Yrkesvux och införandet av lärlingsutbildning på gymnasiet. Lärlingsutbildningen gick trögt i början, men nu är antalet gymnasielärlingar mer än 8 000 och trenden är stigande.

Men jag måste erkänna att den fjärde reformen, förändringen av gymnasiets yrkesprogram blev en halvmesyr, som det ofta blir med urvattnade kompromisser. Jag ville se betydligt större differentiering av yrkesutbildningar som kunde vara olika långa i antal läsår, men övriga partier ville inte rubba principen att alla yrkesprogram ska vara tre år långa och så blev det.

Jag ville att lägsta kravet på teoretiskt innehåll skulle vara lägre än i dag. Men olika regeringspartier krävde obligatorium för egna favoritämnen. Till slut blev förändringarna mycket blygsamma. Yrkesprogrammen var exakt lika långa som tidigare, och nästan lika teoretiska som tidigare. Och avhoppen är lika stora som förut.

Den rödgröna regeringens reformer går nu i rakt motsatt riktning mot vad som nu behövs. Resultatet kommer att bli förödande. Obligatorisk gymnasieskola kombinerat med krav på att alla yrkesprogram skall vara treåriga och innehålla krav på att alla elever ska läsa in högskolebehörighet. En sådan reform kommer att kraftigt öka utslagningen av elever.

Socialdemokraterna har hävdat att nedgången för yrkesprogrammen i Sverige beror på att de sedan 2011 inte ställer krav på högskolebehörighet. Men yrkesprogrammens popularitet har minskat under flera årtionden och utvecklingen har gått åt samma håll i större delen av västvärlden.

Liberalerna presenterar i dag ett program för reformering av svensk yrkesutbildning. Bärande principer är att de många yrken som utbildningarna syftar till är inbördes mycket olika och kräver helt olika typer av kurser, olika längd och olika kravnivåer. Dagens strömlinjeformning måste upphöra.

Inför 2-åriga yrkeslinjer på gymnasiet. Dessa kan komplettera dagens 3-åriga yrkesprogram. På de nya 2-åriga linjerna skall fokus ligga på praktiska yrkeskunskaper, och mängden allmänteoretiska ämnen reduceras. De 2-åriga linjerna skall inte ge högskolebehörighet och antagningskraven till dessa linjer kan vara mer flexibla än till de längre yrkesprogrammen. De nya yrkeslinjerna kan ersätta en del av dagens introduktionsprogram.

Inför ett helt nytt system med branschlärlingar, vid sidan av det nuvarande. Det är lärlingsutbildning där en viss bransch tar huvudansvaret för hela utbildningen och får hela skolpengen utbetald för detta. Branschen får stor frihet att anpassa utbildningen.

Bygg ut alliansregeringens lärlingssystemen kraftigt. Målet bör vara att ha 20 000 gymnasielärlingar 2020. Statliga budgetmedel måste avsättas för detta. Gymnasiet har huvudansvaret, men stor del av inlärningen sker på arbetsplatsen.

Fler industrigymnasier. Några av de allra bästa yrkesgymnasierna i Sverige drivs av våra större företag själva. Sandvik, Scania, Volvo är företag som driver egna yrkesgymnasier sedan lång tid tillbaka för att utbilda sina egna framtida medarbetare.

Elever ska själva få avgöra om de vill läsa in högskolebehörighet eller ej. Möjligheten ska alltid finnas såväl under, som efter gymnasiet. Alla ska även få rätt att läsa in sådan behörighet på Komvux.

Fler yrkescollege, som i grunden är yrkesutbildningar på gymnasiet som arbetar i mycket nära samarbete med den lokala branschen och de lokala företagen.

Några av yrkesutbildningarna behöver reformeras särskilt. Tekniskt program och industriprogrammet kan slås samman. Ett sådant sammanslaget program kan ges en 3-årig yrkesutgång och en 4-årig ingenjörsutgång. Vård- och omsorgsprogrammet behöver reformeras. Det kan göras om till ett medicinskt program som bör resultera i en undersköterskeexamen.

Bygg ut Yrkeshögskolan.

Det är dags för en stor yrkesutbildningsreform i Sverige. Den måste både utgå såväl från branschernas som ungdomarnas behov. Och både branscher och ungdomar är inbördes olika. Alla kan inte stöpas i samma form.