Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-14 08:33 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/dn-150-ar/sa-nu-ar-man-sveriges-styvaste-journalist-piddelipej/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN 150 år

”Så nu är man Sveriges styvaste journalist, piddelipej”

Två uppmärksammade reportageresor för Dagens Nyheter år 1936 gjorde den då 27 år gamla DN-reportern Barbro Alving känd som signaturen ”Bang” för stora delar av det svenska folket.

Den första resan gick till sommar-OS i Berlin som kom att bli den största politiska manifestationen i OS-historien. Så här beskrev hon öppningsceremonierna där Adolf Hitler var huvudpersonen: ”Achtung, skrek en fruktansvärd högtalarröst ut över Stadion, och det blev dödstyst ... Och då, i den breda östra trappan kommer den bruna gestalten med den välkända kröken på armen och följd av sin stora stab. Ett brusande heilrop går över läktarna, och hela stadion blir som en enda jättelik igelkott av utsträckta armar.”

Uppskattningen var stor på hemmaplan över hennes rapportering i Dagens Nyheter och så här skrev Bang, just hemkommen från Berlin, i ett brev till sin väninna Cilla i slutet av augusti: ”Det tycks, efter allt jag hört från alla håll, ha varit så att hela stan fick dille på att läsa mig, här har ringts och skrivits och frågats vem jag är och överhuvudtaget varit ett liv. Så nu är man Sveriges styvaste journalist, piddelipej, komiskt det är vad det är.”

Innan hon for till OS hade Bang sökt och fått tjänstledigt ett år från DN för egna projekt och reste i november 1936 till Spanien där inbördeskriget just brutit ut. Hon skickade då ett telegram till DN:s chefredaktör Sten Dehlgren och frågade om han var intresserad av reportage från Spanien. Han svarade undvikande att hon inte var utsänd av DN utan var där ”på egen risk” – men skickade sedan en förskottsbetalning för kommande reportage.

Han förklarade samtidigt för UD i Stockholm att Barbro Alving rest till Madrid ”i strid mot DN:s vilja och trots att hennes inställning till den spanska konflikten icke vore identisk med tidningens”. Den 8 december 1936 återvände hon till Stockholm och samtidigt inledde DN en lång artikelserie med hennes reportage från Madrid. Den avslutades 28 december då hon sammanfattade så här: ”Det är den otvivelaktigt största delen av spans­ka folket som reser sig i väpnat försvar mot en fascism, en diktatur, en samhällsordning och en man som de inte accepterar.”

Även denna gång hyllades hon som en hjälte på DN:s redaktion. Men i ett brev till sin väninna Cilla annandag jul 1936 avslöjade Bang att framgången och allt arbete också hade ett pris: ”Det torde anses fastslaget att momentant är jag Sveriges främsta reporter, och naturligtvis är jag gräsligt glad både via den egna högfärden och därför att det är ett fruntimmer som har vikt den posten. Men i grunden gör det allting bara värre. Det är mig så absolut likgiltigt på något sätt, när jag inte har någon människa som jag gör allt det här för. Jag är rädd att jag inte kan leva spik ensam hela livet”.

Barbro Alving

Barbro Alving var anställd på DN mellan 1934 och 1958 och rapporterade bland annat även från det finska vinterkriget, den tyska invasionen av Norge och Ungernrevolten. I slutet av 1950-talet kom hon i konflikt med DN:s chefredaktör Herbert Tingsten som propagerade för att Sverige skulle gå med i Nato och skaffa kärnvapen. Bang, som var pacifist, slutade i protest och började i stället som kolumnist på Vecko-Journalen.

Källor: Barbro Alving ”Personligt”, dagböcker och brev 1927–1939, 1950–1959 (Gidlunds). Och ”När Alving blev Bang”, red C. Carlomagno (Historiska media).

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt