Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Bokrecensioner

Björn F Rörvik (text) & Gry Moursund (bild): ”Bockarna Bruse på badhuset”

Badhusets värsting: trollet gör bomben i bassängen och tränger sig i köerna.
Badhusets värsting: trollet gör bomben i bassängen och tränger sig i köerna.
När bockarna Bruse går och badar i stället för att gå till vallen följer trollet efter. Sverker Lenas läser en snillrik parafras på den klassiska folksagan.
Litteraturrecension

Skribent: Björn F Rörvik (text) & Gry Moursund (bild)

Titel: ”Bockarna Bruse på badhuset”

Översättare: Pija Lindebaum

Utgiven av: Lilla Piratförlaget

Tänk om Caesar aldrig hade korsat Rubicon? Om Hitler hade kommit in på konstskolan? Om Gamla testamentet blivit nedtecknat av en kvinna? Sådana frågor kan man roa sig med inom det som ibland kallas kontrafaktisk historieskrivning. Med sin utgångspunkt att enskilda individers handlingar har kraften att styra historiska skeenden i andra riktningar brukar genren inte tillmätas så stort vetenskapligt värde. Men att den kan vara riktigt lyckad ur litterär synvinkel visar norska duon Bjørn F Rørvik och Gry Moursund i ”Bockarna Bruse på badhuset”, som också är den första boken som ges ut av nystartade Lilla Piratförlaget.

Det är en modern parafras på folksagan om de tre bockarna Bruse som måste lura trollet under bron för att komma till sätern och äta sig feta. Nu blir mötet med trollet dock uppskjutet, eftersom bockarna just innan bron, vid ett vägskäl där läsaren en bit bort skymtar trollet på lurpass, bestämmer sig för att skippa fäbodvallen och gå till badhuset i stället. Det är ju ändå så tråkigt att gå där och bräka hela sommaren, säger mellanbocken. Och skönt att slippa det läskiga trollet, tycker minsta bocken.

När man efter några uppslag tror att sagan håller på att utvecklas till en halvknasig historia om vett och etikett på badhuset hörs – tack och lov – ett väldigt oväsen från badhusreceptionen. Bockarnas nemesis är dem hack i häl. Något annat vore förstås lika otänkbart som att rödluvan skulle slippa vargen eller att Gud skulle få klara sig utan djävulen.

Det är heller inte svårt att förstå vilken gestalt som författarna favoriserar. Gry Moursund tycks ha lagt ner en närmast kärleksfull omsorg på att skapa ett hiskligt fult och fruktansvärt troll, med trädgren som näsa och genuint illvillig uppsyn. I sin nya nutidsrealistiska badhusmiljö går han samtidigt att tolka som badhusets värstinggrabb; han som är för ball för att duscha, gör bomben i bassängen och tränger sig i kön till vattenrutschkanan.

Trots det kreativa vägvalet i början av historien visar det sig förstås att bockarna Bruse inte kan undkomma sitt öde. Vid vattenrutschkanan måste de i tur och ordning passera det otäcka skrället, som nu parkerat sig under trappen för att ropa: ”Vem är det som trippar på min trapp?”

I självständig översättning av Pija Lindenbaum bjuder den här svängiga bilderboken på en dialog med humoristiska pärlor, illustrationer med snillrika detaljer och en intrig som skickligt spelar på läsarens förväntningar.

Exakt hur den alternativa Bruse-sagan slutar ska inte avslöjas på förhand, mer än att antagonismen mellan bockarna och trollet tycks vara en så stark, historisk drivkraft att inga vägval i världen kan styra sagan i riktning bort från skrället under bron.