Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Dmitrij Gluchovskij: ”Metro 2034”

Journalisten och författaren Dmitrij Gluchovskij föddes 1973 i Moskva. ”Metro 2034” är en uppföljare till ”Metro 2033” från 2009.
Journalisten och författaren Dmitrij Gluchovskij föddes 1973 i Moskva. ”Metro 2034” är en uppföljare till ”Metro 2033” från 2009. Foto: Ola Wallin
Litteraturrecension

Skribent: Dmitrij Gluchovskij

Titel: ”Metro 2034”

Översättare: Ola Wallin

Utgiven av: Coltso

I romanen ”Metro 2034” spinner Dmitrij Gluchovskij vidare på sin allegori över efterdyningarna av ett imperiums sammanstörtande. För det är svårt att inte se projektet som just en politisk allegori. Det vill säga, om man uteslutande har läst science fiction de senaste decennierna, och hoppat över nyhetsrapporteringarna, så kan man mycket väl känna sig hemma i den postapokalyptika som är Gluchovskijs vardagsrum.

Som titeln anger är detta rum liktydigt med ett tunnelbanesystem, nämligen Moskvas. Efter det stora atomkriget har staden ovan jord lämnats i ruiner och de överlevande är de som råkat befinna sig på nedre sidan järndörrarna när metron automatiskt förseglade sig. De enskilda stationerna har blivit till kolonier av olika övertygelser och de har att kämpa mot svälten, galenskapen, de ur den radioaktiva strålningen födda mutanterna, samt andra stationer av annan övertygelse.

Klassisk postapokalyptik med and­ra ord. Om det inte vore för det faktum att Moskvas metrosystem i Gluchovskijs tappning så mycket liknar det moderna Ryssland. Den centrala ringlinjen behärskas av Hansan, som är en marknadsekonomisk enklav omfattande cirka 20 stationer med stenhård gränskontroll. Tvärs igenom ringen skär Den röda linjen, som är kommunistisk. Här finns också en samling stationer som går under namnet ”Fjärde riket” och är uttalat nationalsocialistiska, stationer kontrollerade av diverse brottssyndikat samt övergivna, outforskade och/eller infekterade stationer.

Det finns fler komplikationer längs tunnelbanenätet, för att inte tala om rykten och myter. Gluchovskij lyckas förmedla en tryckande, klaustrofobisk stämning som gör att man lika mycket som hans huvudpersoner längtar efter en glimt av den riktiga himlen – trots att den är grönskimrande och patrullerad av mordiska flygödlor.

I den första romanen ”Metro 2033” – översatt till svenska 2009 – följde vi den unge Artiom då han sändes som kurir mellan stationerna. Uppföljaren börjar i metrons motsatta ände, på stationen Sevastopolskaja som plötsligt finner sig vara avklippt från resten av tunnelbanenätet. Någonting har hänt längre fram på linjen. Spanarna har inte kommit tillbaka.

Den ärrade, fåordige legosoldaten Hunter skickas ut – vi minns honom från den tidigare romanen – tillsammans med den gamle historieskrivaren Homeros.

En utmärkt översättning bidrar till att göra denna thriller till en utmärkt uppföljning av ett fascinerande romanprojekt.