Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-20 20:49 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/dn-bok/bokrecensioner/melina-marchetta-jellicoe-road/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Bokrecensioner

Melina Marchetta: ”Jellicoe Road”

Melina Marchetta debuterade 1992 och bor i Sydney.
Melina Marchetta debuterade 1992 och bor i Sydney. Foto: David Pearce
Melina Marchetta lyckas fånga tonårstidens såriga förtvivlan i ”Jellicoe road”. En mystisk, symbolladdad historia som kan läsas av alla.
Litteraturrecension

Skribent: Melina Marchetta

Titel: ”Jellicoe Road”

Utländsk titel: (”On the Jellicoe Road”)

Översättare: Katarina Kuick

Utgiven av: Xpublishing

I början fattar man noll. En trafik­olycka där någons föräldrar dör. Tjugotvå år senare, en skolflicka som drömmer om en pojke i ett träd. Mystiska, symbolladdade ledtrådar. Hur hänger allt ihop?

Melina Marchetta bryr sig inte om att förklara, och det gör hon märkligt nog helt rätt i. Man får nöja sig med att följa med och uppleva, och gradvis förstår man lite mer.

Men fortfarande när boken är slut vill man läsa om och om och om igen, sortera i berättelsens olika skikt, ordna, förstå mer.

Flickan, Taylor Markham, har bott hos sin nästan-fostermor Hannah sen hon var elva. Hannah försvinner när boken börjar, lika överraskande snabbt och oförklarligt som när Taylors mamma försvann en gång i tiden.

Sedan mamman försvann har Taylor gått på Jellicoe internatskola, där eleverna varje sommar för ett ritualiserat och strikt reglerat triangelkrig med dels dem som går i den vanliga skolan i staden, dels kadetterna på ett militäriskt sommarläger för unga män.

Denna sommar leder Taylor sin internatskola, och kadetterna leds av Jonah Griggs, som Taylor en gång har rymt tillsammans med. Krig och kärlek, och krigsskadorna gör inte mest ont.

Men händelserna är inte det avgörande, även om intrigen flätas sinnrikt som ett flortunt, elegant stycke spets. Hur beskriver man en stämning som innehåller alla tänkbara känslor? Taylor är just så hjälplöst hudlös som alla tonåringar, sårig och sviken, avgrundsdjupt förtvivlad och stundtals ganska fånig.

Aldrig är man mer försvarslöst mänsklig än som tonåring, och få lyckas fånga det ogripbara tillståndet i skrift.

Melina Marchetta lyckas, och man kan bara beklaga dem som väjer för genrebeteckningen ”unga vuxna”. Detta är en bok för männi­skor, bara.

Fyra nya crossover…

Kelly Link: ”Fel grav”. (”Pretty monsters”) Övers. Ia Lind. Ill. Shaun Tan. Xpublishing. Det är förstås orättvist att inte ge denna bok mer plats: den är genial. Den utgör första hälften av Kelly Links novellsamling ”Pretty monsters”, med ”Trolleri för nybörjare” som juvelen i kronan. Där står en kultförklarad tv-serie i centrum, den heter ”Biblioteket” och ingen vet när och var nästa avsnitt sänds. Lite Neil Gaiman, lite Stephen King – och lite Jorge Luis Borges.

Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren: ”Eld”. Rabén & Sjögren. Andra delen i den trilogi som började förra året med ”Cirkeln”, om den fiktiva bruksorten Engelsberg där sex tonårsflickor plötsligt blir häxor. Men en av häxorna hamnar inför Rådet, de magiskas domstol. Dessutom dyker plötsligt en pigg folkrörelse upp i Engelsfors, Positiva Engelsberg, där alla tänker positivt och satsar för att bygden ska få nytt liv. Magi som psykoanalys och satir.

Gail Carriger: ”Själlös”. (”Soulless”) Övers. Lena Karlin. Styxx fantasy. Milde himmel. Varulvsporr för kvinnor! Jag fnyser upprört och lägger den åt sidan, bara för att göra ett nytt försök några dagar senare. Sedan har jag ändå ett visst nöje av den ystert vimsiga historien om viktorianska Alexia som beväpnad med ett silverskott paraply och en hattnål i trä går lös på vampyrer och varulvar. Fast porren kunde man ha sluppit, säger jag viktorianskt.

Christin Ljungqvist: ”Kaninhjärta”. Gilla böcker. Tonårstvillingarna Mary och Anne blir rasande när pappa flyttar hemifrån och träffar en yngre och vackrare Sofia med rådjursögon. Men i denna debut, som imponerar både språkligt och med en intelligent intrig, vimlar det även av spöken och av en allt krångligare relation mellan tvillingarna. Så lätt att förutsätta likheterna som funnits där sedan barnsben, så svårt att växa ifrån varandra.

…och fyra gamla

Inger Edelfeldt: ”Kamalas bok”. Norstedts. Man börjar leva vuxenliv. Då, 1986, fick man fast jobb och lägenhet, men det tomma, vilsna livet som ung vuxen var detsamma som det är numera. Den tjugotvååriga huvudpersonen arbetar i presentbutiken Små Skära Saker och har en pojkvän som är som en vetebulle. Själv längtar hon bara fast vet inte efter vad. Lysande formulerad existensångest med glittrande svart humor.

Angela Carter: ”Den magiska leksaksbutiken”. (”The magic toyshop”). Övers. Magnus K:son Lindberg. Brombergs. Melanie och hennes småsyskon blir föräldralösa efter en olycka och flyttar till morbror Philip: ett stort steg nedåt på statusstegen, från en stor villa i en lummig trädgård till ett trångt och smutsigt hus i södra London. Philip har en leksaksaffär, gör människolika marionetter och driver skräckregemente med sin fru Margaret och hennes bröder Finn och Francie. Skickligt symboldrama.

John Ajvide Lindqvist: ”Människohamn”. Månpocket. En skräckroman från en ö i Stockholms skärgård där havet ger – och havet tar. Simons sexåriga dotter har försvunnit där ett par år tidigare, hans äktenskap har gått i bitar och han kan inte sluta leta efter dottern. Allt underligare saker sker. Märkligt vacker och sorglig skräck, med de två flakmoppeåkande ungdomsspökena och en ö där befolkningen har lärt sig att tiga om det outhärdliga.

Neil Gaiman: ”Neverwhere”. (”Neverwhere”). Övers. Hans Berggren. Månpocket. Ekonomen Richard Mayhew råkar hamna i Undre London, Londons tunnelbanesystem som det aldrig sett ut tidigare, när han räddar en sårad ung kvinna, Door, som förföljs av två yrkesmördare. I Undre London finns det svartklädda munkar på Blackfriars, en ängel heter Islington och Knightsbridge, Night’s Bridge, är en mardrömsnattlig bro. En reseberättelse, skulle man kunna säga.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.