Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Böcker

Agnes Lidbeck: ”Fem, tio minuter, det är allt som behövs”

Plötsligt händer det – barnen läser.
Plötsligt händer det – barnen läser. Foto: Shutterstock/IBL

Det kommer direktiv från skolan. Barnet ska läsa högt. Fem, tio minuters uppmärksamhet är allt som krävs av föräldern, skriver Agnes Lidbeck i bokkrönikan.

Min son har börjat få läsläxor i skolan. Han går i förskoleklass, sexårsverksamhet, nollan – vad det nu heter – och hans fröken – pedagog? mentor? – skickar med böcker hem.

Det är inget ogörligt beting. Fem, tio minuter varje kväll ska han läsa högt, om riddarskolor och snälla monster. Han är stolt över att ha läxa. Det är inte ogörligt. Men fem, tio minuter behöver han, av mig. Fem, tio minuter av min uppmärksamhet. Och jag har inte fem, tio minuter att ge.  

Min son har två systrar. Den yngsta har blöja och kan inte säga sina s. Hon kan få in fötterna i overallen, men man får kränga på ärmarna. Mellanungen är ofta trög med smörgåsen på morgonen, och tandläkaren säger att barn ska ha hjälp att borsta tänderna tills de är nio, och alla vill ha hjälp att ”dra över”. Alltså, att jag ska sätta mig på knä och dra botten av överdragsbyxan över kängskaftet.

Halv sex går vi upp. Halv sex kommer vi hem. Då är det dags att laga maten. När man ätit maten ska barnen i duschen och tvätten på sträcket och disken i maskinen och smulorna torkas från ställen man inte visste fanns. Sen ska det läsas någon saga. Så jag läser om Harry Potter och hans invecklade sportregler, svettig i nacken känner jag doften av soppåsen och grannarna blir nog sura om man ställer den i trapphuset över natten igen och Quiddivad?

Inte i någon enda bildruta under dagen har jag fem, tio minuter att lägga på enbart min son. Jag säger ”väg inte på stolen” till honom, och ”var det roligt i dag” och annat man kan säga utan att veta vem man pratar med. Men jag hinner inte säga ”ska du läsa?”. Jag hinner inte säga det och mena det, i vart fall.

Vi försökte med att han skulle läsa medan tjejerna kollade på barnkanalen. Jag såg orden bli mer av ett straff varje gång man hörde deras fnitter över paddan. Såg tio minuter bli en timme i isoleringscell, såg boken bli murar av tristess och plikt. ”Spring du”, sa jag, och han sprang. Så vill jag aldrig se honom slå ihop pärmarna igen, som man slår igen en fängelsedörr efter frigivning. 

Vi försökte med att han satt och läste vid köksbordet medan jag lagade middagen. Men barn kan ju vädra sig till sådana orättvisor på långt håll. Att få sitta i lugn och ro och vara störst, duktig, medan andra sysselsätter sig själva, är en orimlighet. 

Men på golvet, bland dammtussar och sönderklippta bitar av grytlappen, ligger inte pärlburken eller värre.

Medan han läste och jag öppnade paketet med fiskpinnar (ni vet hur pappen blir liksom lite seg av att ligga i frysen och man har bitit av sig alla naglarna och inte får något grepp och saxen står i diskmaskinen, eller ligger bakom någon soffkudde) måste jag hjälpa nån med tejpen som fastnat och skölja några tomater åt någon som låg på mattan och skrek över livet och sen behövdes mer tejp och sen var det tomat på mattan och sen hade tejpen knölat och någon grät för att den var fem år och sen hade potatisen kokat färdigt. ”Lyssna ’rå, mamma” sa han med stigande irritation och ”nämenojdå” sa jag medan jag letade efter den förbannade grytlappen. 

Så vi försökte med att han skulle vara vaken efter att syrrorna somnat och läsa då, men vid det laget var han så trött att sche-ljuden blev oöverstigliga och å och ä bytte plats och sen var det ändå någon som vaknade och ville ha ett glas vatten. Jag hörde självförtroendet rinna ur honom för varje lilla g. ”D, inte B” sa jag och han rodnade.

Så, en morgon när jag skrapar filmjölk från tallrikarna, och ropar mot ungarnas rum – klä på er! Har ni klätt på er – och som vanligt inte får något svar, stannar jag plötsligt upp av tystnaden. Ingen rycker mig i bakfickan med en trasslig tejprulle i handen. Snabbt går jag till barnkammaren, beredd på att någon hittat saxen (under soffan, inte bakom kuddarna, låg den!) och gett någon en ny frisyr, eller att det där nagellacket jag trodde de inte kunde få upp korken på igen gått att få upp korken på igen. ”Fattar ni inte vad bråttom betyder” är jag fullt beredd att säga med min tröttaste röst, medan jag sopar en pärlburk eller värre från golvet.

Men på golvet, bland dammtussar och sönderklippta bitar av grytlappen, ligger inte pärlburken eller värre. Där ligger sonen och läser högt för systrarna. De har huvudena tätt tillsammans. De skrattar på rätt ställen. De pekar på bilderna. 

Löss, tänker jag först, såklart, men sen sjunker jag ihop. Jag sjunker ihop, bakom hörnet där de inte ser mig. Lutar ryggen mot garderobsdörren med kaffet i knäet. Sitter kvar, i fem, tio minuter. ”Klädstång”, hör jag, ”pyjamas”. Som ett rinnande vatten. 

Vi kommer för sent, såklart, den morgonen. Och låset går sönder på vagnen och jag bränner tummen när jag ska ta lasagnen ur ugnen med en kökshandduk.    

Men på kvällen läser han saga för oss allihop. Vi drar för gardinerna och lägger oss i trevåningssängen. Vi delar upp lammet och bebisbjörnen och Nissehunden för natten, och han, högst upp, lutar sig livsfarligt över sängräcket och visar bilderna efter varje färdigläst sida. Han hänger i armkrok med boken vid fingertopparna, en akrobat med pedagogisk röst. ”ha, ha, ha, punkt, punkt, punkt” säger han, ”står det i pratbubblan så det är det Boris som säger”.  ”Iiiii skrattar de” läser han, och betonar varje i.

Och jag, jag ligger på rygg, med yngsta på armen och kämpar mot ögonlocken. Fem-tio minuter. ”Lakritsrem” hör jag innan jag somnar. ”Eldsprutande”.

Läs mer av och om Agnes Lidbeck

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.