Anne på Grönkulla 110 år - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Böcker

Anne på Grönkulla – flickbokshjältinnan som förändrar världen

Till skillnad från Pippi Långstrump är Anne på Grönkulla en mild revolutionär, som försöker anpassa sig. Men hon lyckas få alla andra att ändra sig ändå.

Den klassiska bokserien är Kanadas första världskända litterära verk. Vilken tur att det var just barnböcker!

Jag var alldeles i närheten av Prince Edward Island några dagar i april. Bara ett par timmars bilresa; nästgårds, med kanadensiska mått mätt.

Men jag lyckades ändå inte åka dit, det fungerade inte med tiderna och förresten hade jag lunginflammation och ville bara hem till Sverige. Förmodligen kommer jag att gräma mig resten av mitt liv.

Quiz. Kan du dina barnbokshjältinnor? 

Anne på Grönkulla i Lucy Maud Montgomerys klassiska, världskända barnböcker bodde på Prince Edward Island. Det är museum numera, förstås.

Det fanns inte så många kända författare i Kanada när Montgomery började skriva, och inte på ganska lång tid efter det heller.  ”Anne of Green Gables” kom ut i Kanada 1908 och gjorde omedelbart succé. Det blev en hel rad böcker om Anne, som översattes till en massa andra språk. I Sverige kom ”Anne på Grönkulla” för första gången ut 1909.

Kanadensisk världslitteratur, alltså. ”O, det är så litet, att det knappast kan räknas… Småsaker för barn… /…/Några planer på en stor kanadensisk roman har jag alls inte, skrattade Anne”, står det i ”Drömslottet”, där Montgomery låter Anne träffa journalisten Owen Ford, som kommer till Fyra vindars udde för att skriva sin ”stora kanadensiska roman”.

Fast han har inte riktigt fått kläm på hur han ska skriva. Anne sammanför honom med kapten Jim, och så gör Owen Ford en stor kanadensisk roman av kapten Jims historier.

Jag kan inte låta bli att undra över det där avsnittet i boken. Kapten Jims historier hör man inte så mycket av, de beskrivs i andra hand. Kaptenen som trodde att han var en flygande holländare. Tigern som smet ur sin bur på skeppet.

Nu läser jag om hela Montgomerys serie om Anne och ser alla historierna hon väver in, ett myller av människor och livsöden som hon snabbskissar skickligt, kortfattat och humoristiskt. Som kapten Jim också gjorde.

Det blev ju ingen stor kanadensisk roman för Montgomery, och det var väl på sitt sätt tur. Men hur många stora romaner för vuxna blir lika lästa, älskade och ihågkomna som barnböckerna om Anne?

9 x Anne på Grönkulla-böcker

Lucy Maud Montgomery

”Anne på Grönkulla”

Övers. Karin Lidforss-Jensen, Gleerups

En föräldralös unge med röda flätor flyttar in och ställer allt på huvudet. Känns det igen? Jo, Astrid Lindgren hade förstås läst ”Anne på Grönkulla” när hon skrev ”Pippi Långstrump”. Men Pippi är självständig, medan Anne förtvivlat längtar efter tillhörighet. 

Inte är hon välkommen på Grönkulla heller, för de gamla syskonen Matthew och Marilla vill ha en pojke som kunde hjälpa till i jordbruket. Men Matthew kan inte förklara det för den storögda flickan vid tågstationen, och vips har Anne flyttat in.

Anne är en typisk flickbokshjältinna: hon blir rasande ibland men ber snart om ursäkt, hon försöker anpassa sig. Hon lär sig att läsa sina böner, men: ”Läsa sina böner är inte precis detsamma som att bedja, sade Anne tankfullt.” 

Det är först efter ett tag som det lilla samhället Avonlea börjar upptäcka att det också förändras med henne, inifrån. Hon är en mild men envis revolutionär, Anne på Grönkulla.

De blir en udda men lycklig liten familj, de där tre. Matthew och Marilla är ett allvarligt syskonpar som alltid gjort saker av nödtvång, i en tid där överlevnad var huvudsaken och det inte fanns kraft över till annat. Dit kommer Anne och för med sig fantasi, drömmar och estetisk längtan, hon jublar över naturens skönhet och bärs av en obändig optimism och framtidstro som är rena önskedrömmen för vår tid. Det var den förmodligen också för Montgomery, som själv hade stora problem med depressioner. Det syns i böckerna när man tittar efter, det finns gott om förtvivlan som hon argumenterar emot och försöker skriva sig ur. Depression är ingen ny sjukdom.

Ändå lyckades hon skriva böckerna om Anne på Grönkulla, som är bland de ljusaste böcker jag vet. Inte för att allt går så bra hela tiden, utan för att de genomsyras av nyfikenhet och förtjusning. Man blir glad av att läsa dem, fortfarande.

”Vår vän Anne”

Övers. Karin Lidforss-Jensen, Gleerups

Anne har blivit lärarinna i Avonlea, och det blir många skolhistorier om odrägliga, roliga och begåvade ungar. Tvillingarna Davy och Dora blir nya fosterbarn på Grönkulla, där Dora är väluppfostrad (men trist) och Davy är en odygdspåse (men rolig). Avonleas ungdomar startar förening och försöker försköna samhället, med oanade följder (tingshuset blir illblått). 1909.

”Drömmens uppfyllelse”

Övers. Karin Lidforss-Jensen, Gleerups

Anne åker till högskolan i Kingsport. Den spralligaste delen i serien, full av roliga iakttagelser trots att det också är den mest utpräglade kärleksromanen. Gilbert Blythe friar, Anne säger nej och springer sen på en drömprins i parken. Allt stämmer, den långe, mörke drömprinsen skriver sonetter och är djupsinnig, men Anne blir uttråkad. 1915.

”Anne på egen hand”

Övers. Stina Hergin, Gleerups

Anne, förlovad men ogift, blir föreståndare för en liten skola men upptäcker att samhällets mest inflytelserika släkt, Pringles, är emot henne. Det verkar ogörligt att få dem att ändra sig, tills Anne hittar en dagbok där den gamle kaptenen Pringle berättar att han överlevt en resa genom kannibalism. (Sånt hände, fast tystades ned och ansågs skandalöst.) 1936.

”Drömslottet”

Övers. Karin Lidforss-Jensen, Gleerups

Anne och Gilbert lyckas äntligen gifta sig och flyttar till en liten stuga vid Fyra vindars udde, tio mil från Avonlea (vilket gör att de bara kan träffa sina familjer någon gång per år). Nya vänner dyker upp: kapten Jim som sköter fyren med hjälp av katten Förste styrman, den vackra, bittra grannfrun Leslie som gifte sig mot sin vilja och vars man nu har blivit ”sinnesslö”. 1917.

”Anne på Ingleside”

Övers. Verna Lindberg, Liber

Den sista roman Montgomery skrev om Anne, men den utspelar sig tidigare i serien, när Annes barn är små. Lite bittrare ton: där människor i tidigare böcker kunde vara jobbiga, men komiska, kan de nu vara rent outhärdliga. Men mycket är sig likt med humor och stor förståelse för barnens fantasier. Och Anne blir svartsjuk! 1939.

”Regnbågens dal”

Övers. Karin Lidforss-Jenssen, Liber

Egentligen inte så mycket om Anne och hennes familj, utan mer om den nya prästfamiljen. Prästen är änkling med fyra barn, men saknar kraft att uppfostra dem. Då försöker de uppfostra sig själva, med intressanta resultat. Skojigt språk, som när Norman Douglas kallar lilla Faith för en ”mjölad sill” eftersom hon är så blek och förskräckt. 1919.

”Lilla Marilla”

Övers. A G:son Söllberg, Gleerups

Första världskriget utbryter. Marilla, yngst i Annes barnaskara, upptäcker till sin förtrytelse att alla baler och andra nöjen blir inställda. Hennes bröder drar ut i krig, och en av dem kommer inte hem igen. Montgomery, som själv var lidelsefullt upptagen av kriget, berättar med stark känsla om såväl kampvilja som om alla pojkar som inte kom tillbaka. 1921.

”Grönkullagrannar”

Övers. Birger Bjerre, Gleerups

Novellsamling som utspelar sig i Grönkulla med omnejd. När den är som bäst är den som att läsa H C Andersen eller Charles Dickens, men den är oftast betydligt svagare, med slentrianmässig romantik med förhinder. Men samtidigt hinner Montgomery berätta åtskilligt om dåtida livsvillkor, där valet av make är sin tids yrkesval för kvinnorna. 1912.