Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-18 21:49 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/dnbok/augustin-erba-dubbelmoral-ar-bast-i-bocker/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Böcker

Dubbelmoral är bäst i böcker

Ett ödelagt landskap är vardagsmat i många dystopier.
Ett ödelagt landskap är vardagsmat i många dystopier. Foto: Fredrik Funck

 

Det jag ogillar med ”Sagan om ringen” är sångerna. Jag betraktar sångerna med samma ointresse som de blaffor från låttexter som inledde somliga romaner under 00-talet. Jag kastar en blick och går snabbt vidare i berättelsen. 

Jag älskar däremot att sångerna finns. För mig är de ett tecken på hur väl J R R Tolkien kände sina figurer. Det gäller inte bara deras drivkrafter, längd eller tinderprofil. Det gäller allt de har varit med om i hela sina liv fram till att romanen börjar. 

Och då måste författaren veta vilka sånger som rollfigurerna har växt upp med. 

Det är många svenska författare, inklusive undertecknad, som på senare år har känt sig kallade att skriva fantasy och science fiction. Somliga har gjort det i form av fabler, allegorier eller dystopier. När jag läser blir det snabbt tydligt om författaren har gjort sin hemläxa. Det räcker inte med en karta som pekar ut några berg och några sjöar med konsonanttyngda namn. 

Flera av de bästa författarna i genren utforskade sina världar stegvis. Ursula K Le Guin skrev flera noveller om Övärlden innan hon skrev den magiska romanen ”Trollkarlen från Övärlden”. Tolkien skrev också kortare berättelser om den värld som sedan blev spelplats för ”Sagan om ringen” eller, som den numera heter, "Härskarringen". 

Jag läser ”Sagan om ringen” som Tolkiens liv som soldat i första världskriget. Tolkien själv var inte överförtjust i den analysen. När jag läser om polariseringen, girigheten, hur de förråder varandra, hur somliga tvekar att hjälpa till, hur egenintresset dominerar och sätter huvudrollsfigurernas hela värld på spel, då tänker jag på kriget. 

De fantasiskildringar som engagerar mig tar vardagslivet och gestaltar det i världar som en författare har uppfunnit. Och de skribenter som tagit genvägar blir banala, det blir mest lustiga kommentarer om nutiden.

Om man inte vill lägga ner det arbete som krävs för ett världsbygge kan man göra det enkelt för sig: ta en bekant miljö, till exempel en bondgård. Allegorins grundpremiss kan utgöras av det enkla faktumet att djuren kan tala. Och sen berättar man historien om Lenin, Stalin och Trotskij och den propaganda, det åsiktsförtryck och det mördande som kommunistdiktaturen i Sovjetunionen ägnade sig åt. Då kan man, som George Orwell, skriva mästerverk som ”Djurfarmen”. Eller så kan man skriva om engelsk maktkamp på 1400-talet – Rosornas krig - och kalla det ”Sagan om is och eld", eller som de flesta känner till historien: "Game of thrones"

Två av de mest framgångsrika framtidsskildringarna på senare år är konstruerade ur världen som vi känner den. ”Tjänarinnans berättelse”, av Margaret Atwood. Jag tycker att det är genialt att allt kvinnoförtryck som förekommer i dystopin har förekommit i vår värld. På riktigt. Hon har bara samlat ihop det. 

Den andra skildringen ligger mer åt fantasy-hållet och är skriven av N K Jemisin. ”The broken earth”-trilogin, där varje del har vunnit en Hugo Award. Hon har tagit främlingsrädslan i vår tid, de populistiskt korrekta åsikterna och smält samman dem till en giftig brygd där själva jorden under våra fötter är vid liv. Det var en bok som fick mig att sjunka in och försvinna. Den första i serien, ”Den femte årstiden”, kommer på svenska nästa år.

Som romanförfattare är jag därför tacksam över det nuvarande politiska klimatet. Paradoxalt blev ju Tolkiens tragiska tillvaro i det stora skyttegravskriget förnäm litteratur (förutom sångerna då).

Renodlade hjältar och skurkar är generellt tråkiga figurer, vem bryr sig om Tengil eller Sauron, egentligen? De intressanta är dem som slits däremellan, de som har en åsikt i ena ögonblicket och en motstridig i nästa – ibland för att de har en underliggande plan. Som Gríma Ormstunga eller Saruman i ”Sagan om Ringen”, eller som Jossi i ”Bröderna Lejonhjärta”.  

Det är en gammal sanning att huvudrollsfigurer i romaner inte bör vara för osympatiska. Här har onlinespelen gått i bräschen för en intressant förändring, för jag har fått spela såväl orch som troll. Gangsterbetonade ”Grand theft auto”-serien och nysläppta Vilda Västern-eposet ”Red dead redemption 2” tillåter oss att pröva livet på fel sida om lagen. 

Vår egen tid är en guldgruva för att hitta exempel som ger trovärdighet åt de moraliskt utmanade och ytterst mänskliga rollfigurer som vi vill läsa om. Personer vars två olika åsikter är fullt rimliga, men som ändå får anses svåra att inneha samtidigt.

Någon som tar strid för att "Pippi i Söderhavet" måste finnas i en särskild upplaga i ett särskilt bibliotek, men som inte har protesterat när hundratals hela bibliotek lagts ner över hela landet. 

Eller någon som vanligtvis avskyr att staten ska bestämma över medborgarna, men tycker att staten ska bestämma hur vi hälsar på varandra. Detta är min favorit i vår samtid – samma människor som har ondgjort sig över en åsiktskorridor vill ha en handhälsningskorridor

Så den som bekymrar sig över vår samtid kan trösta sig med att den kommer att ge upphov till fantastisk litteratur.

Läs även om de sju mörka världar som Augustin Erba tycker du ska besöka.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.