Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Böcker

Bokrecension: De klassiska fablerna i mörkt märklig urklippsteknik

Jockum Nordström får det att rista i bokuppslaget när lejon och björn slåss i ”Andra fabler och berättelser”.
Jockum Nordström får det att rista i bokuppslaget när lejon och björn slåss i ”Andra fabler och berättelser”. Foto: Jockum Nordström

”Fabler och andra berättelser” är konstnärlig grotta att stiga in i. Mumma för den som vill utmana sin tanke kring hur sagor ska tolkas och hur bilder, som riktar sig också till yngre läsare, ”ska se ut”, tycker Pia Huss. 

KONSTBOK FÖR BARN
Lev Tolstoj och Jockum Nordström
”Fabler och andra berättelser”

Översättning: Ylva Mörk
Rabén & Sjögren

Fabler är eviga, dessa korta fräcka djurberättelser som sedan urminnes tider fungerat som mänsklighetens narrspeglar. Redan 500 år före Kristus kom Aisopos näsvisa betraktelser vilka lever än, och som dessutom har fått många efterföljare. Lev Tolstoj (1828–1910), som skrev klassikerna ”Anna Karenina” (1877) och ”Krig och fred” (1867), undervisade också fattiga barn hemma på sitt ryska gods, och skrev även sagor och fabler.

Så hände det sig då att Lev Tolstojs barnbarnsbarn Daniil Tolstoy ville se dessa fabler i tryck igen. Sedan han stött på Jockum Nordströms konstnärskap var saken klar; de bisarra, galna, ibland brutala och egensinniga berättelserna skulle ­illustreras av just honom. Nu finns resultatet i en fysiskt tung, men mentalt quicksteppande, fabelsamling som är tät av Jockum Nordströms bildspråk. En bok vars form och innehåll sticker av och ut från det mesta inom barnlitteraturen. På sätt och vis precis som det ska vara med fabler, men som, när boken ändå lanseras som barn- och ungdomslitteratur, faktiskt också lägger hinder i vägen eftersom Nordströms bilder är dekonstruktioner. Ofta underbara sådana, men för att kunna se storheten i vad som plockats isär behöver du helst också vara något hemmastadd i förlagorna.

”Fabler och andra berättelser” kan upplevas som en 132 sidors konstnärlig grotta att stiga in i. Mumma för den som vill utmana sin tanke kring hur sagor ska tolkas och hur bilder, som riktar sig också till yngre läsare, ”ska se ut”. Jockum Nordströms djur och karaktärer skiljer sig avsevärt från varje konservativ idé om barnboken som en värld i pastell. När Lev Tolstojs fabler, i Ylva Mörks lättsamma översättning, levererar kärnfulla korthistorier om ”Lejonet och musen”, ­”Roten till allt ont i världen”, ”Den blinde och mjölken” och andra fabler bygger illustrationerna sin egen ­parallellvärld. Bilderna följer Joakim Nordströms konstnärliga spår och känns igen från till exempel de förunderliga bilderböckerna om Sailor och Pekka, men än mer från hans fristående bildkonst i en kollageteknik där klippta figurer ständigt interagerar med varandra i intrikata och ofta bisarra positioner. I ”Fabler och andra berättelser” är det tjockt av just denna visuellt träffsäkra komik och fabelns ord får dov färg, kropp och kraft i mörkt märkliga tablåer där Nordströms figurer ser ut att ligga och vibrera ovanför papperet. När de inte går i klinch med varandra som i ”Lejonet, björnen och räven” där lejon och björn slåss så besinningslöst att det rister i bokuppslaget. Eller där – för det är ju det många fabler synliggör – dumhet och girighet föröder allt som i ”Fördelningen av arvet”. Två bröder ska dela lika men kommer förstås inte överens. Efter att ha fått det ironiska rådet att ”dela varje sak i två lika delar” upptäcker de snart att endast spillror och trasor återstår. Till denna väl iakttagna scen formar Nordström en urklippens omtumlande dance macabre.

Ju mer jag begrundar ”Fabler och andra berättelser” desto mer fängslar den mig. Mycket är så fult, så medvetet dydoftande brunmurrigt och likafullt formmässigt omtumlande. Men ändå, jag uppfattar verket i första hand som en angelägenhet för dem som redan har ett förhållningssätt till vuxenfabeln, liksom till Jockum Nordströms särpräglade konstnärskap.