Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Bokrecensioner

Anna Höglund: ”att vara jag”

”Jag stannar upp i vanmakt och sorg över hur mycket av det Anna Höglund berättar om som inte går över bara för att man får mens och blir av med oskulden”, skriver Tove Jonstoij.
”Jag stannar upp i vanmakt och sorg över hur mycket av det Anna Höglund berättar om som inte går över bara för att man får mens och blir av med oskulden”, skriver Tove Jonstoij. Foto: Stefan Tell

Poetiskt bildverk om tonårstiden. Igenkänningen är total, men Anna Höglunds exakthet gör att det aldrig blir schabloner. I stället borde ”att vara jag” få samma betydelse som Nina Björks ”Under det rosa täcket”.

Bilderbok (för tonåringar och äldre)

Anna Höglund
”att vara jag”
Piratförlaget

”Oskuld” heter första kapitlet i Anna Höglunds nya bok ”att vara jag”, en bilderbok för tonåringar och uppåt, som till formen påminner om hennes hyllade ”Om detta talar man endast med kaniner” – det vill säga en bok där text och bild utgör en helhet utan rangordning. Bokens första bild är en briljant ­ouvertyr i ordets verkliga betydelse: öppning.

Här står en ”oskuld” med brett särade ben över en spegel lagd på golvet, jeansen i en hög intill. I den ovala ramen som placerats i ­bildens solar plexus speglas flickans lika ovala snippa. Flickans huvud är vänt nedåt, hon tittar ner i spegeln. Bilden andas av fokus och lugn. De inre och yttre blygdläpparna utgör bildens absoluta centrum.

Bokens allra första ord lyder: ”Vad skrynklig den är. Jag kanske är missbildad. Hur skulle en bebis kunna komma ut ur det där lilla hålet? Det kanske blir större när man inte är oskuld längre. Fast oskuld, det låter ju som oskyldig. Är man skyldig när man haft sex då, eller?”

På nästa uppslag möter en lika ikonisk bild för vår tid: Nu är det mobilen som är spegeln. Flickan håller den mellan sina uppdragna knän, fortfarande naken. Skärmen visar oss hennes ansikte, det självporträtt som numera går under namnet selfie. Det är en genialisk öppning som ramar in vad som komma ska: en berättelse om en flicka som går in i tonåren med allt vad det innebär av nyfikenhet och lust, men också upptäckten av objektsrollens makt och de första ronderna man går då med patriarkatet och med självbilderna som kommer i gungning på ett nytt sätt.

Igenkänningen är stor, men Anna Höglunds exakthet väjer hela tiden bort från risken att teckna ­schablonbilder av tonåren. Rosa heter huvudpersonen, och hon har en storasyster som hon tycker fastnar för slemmon, föräldrar som tar en kaffe på stående fot med kappan på svaj eller kollar på tv och äter glass direkt ur burken. De ber henne diska, men Rosa orkar inte ”Jag är faktiskt i puberteten”, och här skymtar även en Ville … som Rosa väldigt gärna skulle vilja hångla med. Iakttagelserna är precisa och jag tänker att berättandet präglas av en bildmakare som tittar efter ordentligt och gör sina val, som skär ut något precist och håller fram det för oss.

Det är så väl avlyssnat, det är så rikt i uttrycket och så omfångsrikt till innehållet. Jag skrattar högt åt den halsbrytande insprängda serien om könsrollernas historia, en galghumoristisk blinkning åt Barna Hedenhös som också för tankarna till Simone de Beauvoir och Liv Strömquist. Jag ryser åt fyllefesten som storasystern och hennes vänner har. En fest i stor förvirring i ett stort tomt hus, utanför ett lika tomt trafiklandskap och på en skärm tom pornografi: ”Man såg till och med tjejens snippa men killen visade ingenting. Så är det alltid.”

Jag stannar upp i vanmakt och sorg över hur mycket av det Anna Höglund berättar om som inte går över bara för att man får mens och blir av med oskulden. ”Ibland blir jag så trött på att vara jag. Jag vet inte vad jag skulle vilja vara i stället.” Den dubbelexponerade bilden strax efter de orden är ödesmättad som en målning av Lena Cronqvist, men här är det inte madonnan och barnet som utgör det udda paret, utan en människa som varken vill vara tjej eller kille och som därför klyvts i två.

”att vara jag” är en bok som i sin klarhet och i sin intellektuella stringens påminner om Nina Björks banbrytande bok ”Under det rosa täcket”, och har stora möjligheter att för en yngre läsekrets få samma betydelse. Samtidigt är den ett poe­tiskt bildverk av rang. Hatten av. Eller vad man nu ska ta av sig för att inte göra sig till varken man eller objekt.

Fakta.Anna Höglund

Bilderbokskonstnär, mottog 2014 det stora svenska bilderbokspriset Snöbollen för sin förra bilderbok, ”Om detta talar man endast med kaniner”, även den en bilderbok för äldre barn.

Hon debuterade 1982 med ”Sagan om pannkakan”, och har sedan dess gjort en lång rad bilderböcker, dels med egen text, dels med författare som Ulf Stark, Barbro Lindgren och Ulf Nilsson.

Kända verk i urval: ”Nattresan” (1990), ”Kan du vissla Johanna” (tillsammans med Ulf Stark 1992), ”Mina och Kåge” (1995), ”Månen blev rädd” (tillsammans med Joar Tiberg 2010).

Hon har även skrivit dramatik och gjort tecknad film.