Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Bokrecensioner

Assaf Gavron: ”Uppe på höjden”

Assaf Gavrons roman är berättelsen om en krutdurk och dess beståndsdelar.
Assaf Gavrons roman är berättelsen om en krutdurk och dess beståndsdelar. Foto: Jonathan Bloom

Assaf Gavrons uppmärksammade roman om israeliska bosättare kommer nu på svenska. ”Nödvändig läsning för den som vill veta vilka människorna är som leker med ­allas vår säkerhet”, skriver Jonas Thente.

ROMAN

Assaf Gavron
”Uppe på höjden”
Övers. Erik MacQueen Natur & Kultur

För ett drygt halvår sedan publicerades en artikel skriven för DN Kultur av den israeliske författaren Assaf Gavron. Den tog avstamp i en uppläsning han haft av sin senaste roman, som kretsar kring individerna i en fiktiv judisk bosättning. Uppläsningen och den följande diskussionen skedde i en bosättning inte olik den som skildras i romanen.

Stämningen var god, välvillig, trots att Gavron i frågestunden ­efter uppläsningen menade att ja, han tycker att bosättningarna är ett problem. Någon skrockade och svarade att vänta bara ett par dagar: några till missiler mot Tel Aviv så kommer alla bli övertygade.

Gavrons artikel går ut på att han är livrädd för att det nog är så. Israel och Palestina rasar snabbt nedför en spiral av intolerans och våld. Alla gräver sig djupare och håller bara fastare på sina övertygelser, medan dem som, likt Gavron, vill prata och nyansera trakasseras.

I dag utkommer romanen i svensk översättning, under titeln ”Uppe på höjden”.

I romanens inledning inviger man en lekplats, bekostad av en av många rika amerikanska judar som vill bidra till ”saken”. Vi skriver månaden schebat i året 5769 – vilket enligt mer utbredd tideräkning är februari 2009 – och bosättningen Ma’aleh Hermesh C har existerat i fyra år.

Assaf Gavron ger röst åt de kanske 30 själar som bor i den i princip illegala bosättningen. Han far fram och åter mellan människorna som rör sig i den primitiva kåkstaden: deras motiv, övertygelser och fördomar; deras tvivel, ånger och personliga demoner.

Det är berättelsen om en krutdurk och dess beståndsdelar.

Ta till exempel bröderna Gavriel och Roni. Gavriel har blivit mycket from och ortodox efter ett förflutet där han ideligen tappat kontrollen när hans självkänsla utmanats. För honom är iakttagandet av de religiösa reglerna en terapi, som också garanterar att människor i hans närhet inte råkar illa ut.

Hans bror Roni är en tillfällig besökare i bosättningen, på flykt som han är från de investerare han i Wall Streets hastighet råkade blåsa i samband med finanskrisen. Han är en betydligt mer skeptisk och pragmatisk sorts jude, och passar därmed inte riktigt in i bosättningen.

Hans försök att inleda affärer med en gammal olivodlare i den angränsande palestinska byn ses inte med blida ögon i bosättningen.

Assaf Gavron är inte uttalat politisk i ”Uppe på höjden”. Det tyckte i alla fall inte de verkliga bosättare som närvarade vid den uppläsning och diskussion kring romanen som han skrev om i DN. De tyckte att det var en rimlig och trovärdig skildring utan slagsida.

Men för en icke-israel kan retoriken och den självklara rasismen som vädras hos Gavrons fiktiva bosättare kännas minst sagt beklämmande. Att araber anses vara para­siterande, underutvecklade apor och etiopiska judar kallas niggrer är inget kontroversiellt hos bosättarna. Det är liksom bara så det är.

När det gäller Ronis försök att naivt, över alla ideologiska gränser, bygga upp en handel som säljer närproducerad eko-olivolja från palestinierna till hipsterbutikerna i Tel Aviv, möts han av ovilja. Bosättningens grundare har i och för sig anställt thailändsk arbetskraft för att skörda sina champinjoner, men när det kommer på tal att ge de grannboende araberna en chans att få jobb sätter han ner foten. Då blir det plötsligt viktigt att prioritera judiska arbetare.

Ett japanskt storföretag som ger sig in i leken och vill handla med den gamle palestinska olivbonden kallas enligt samma logik obevekligen för ”antisemitiskt” och de soldater som vaktar och beskyddar bosättningen för nazister.

En viktig aspekt i ”Uppe på höjden” är den byråkrati och de politiska strategier som håller den illegala bosättningen under armarna. Assaf Gavron behöver inte satirisera kring alla de aspekter – politiska, religiösa, existentiella, ekonomiska, karriäristiska – som ligger till grund för staten Israel och dess bosättningspolitik. Det är absurt nog som det är.

På det konkreta plan som Gavron skildrar, innebär allt detta att en ledare för en bosättning vet vem i Knesset han skall ringa när elgeneratorn har havererat. Han är också medveten om att olika politiska instanser ligger i konflikt med varandra och att detta faktum kan utnyttjas. Slutligen vet han att byråkratin är så trög att även viktiga ärenden kan förhalas till dess att en ny administration tillsätts och allt börjar om igen.

Så, Assaf Gavron tar oss med till hjärtat av den konflikt som är äldst av alla. Bosättningarna är ett dilemma med rötter många tusen år tillbaka, och vad en handfull religiöst besatta människor gör på sin lilla fläck i öknen påverkar en hel värld. När myndigheterna till slut samlar sig för att evakuera den besvärliga, olagliga bosättningen Ma’aleh Hermesh C, möts de av ett hånfullt, överlägset leende och svaret: ”Det är bara ett beslut från staten Israel. Det finns mäktigare beslut, från högre ort”.

Gavron skildrar utan åthävor de män, kvinnor och barn – i ett fall till och med en byracka – som samtidigt lever i krutdurken och i alldagliga livs glädje och sorg. Viss dramatik kan uppstå när två börjar träta eller någon hittar antika mynt i en grotta. Men romanens ensemble och intrig står och faller med den politiska fonden.

För den som är det minsta intresserad av vilken sorts människor det är som leker med allas vår säkerhet, är ”Uppe på höjden” nödvändig läsning.

Läs den artikel Assaf Gavron skrev

Läs den artikel Assaf Gavron skrev för DN i somras: ”Vi som kämpar mot kriget behöver ert stöd” (30/7 2014) på dn.se/kultur