Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-17 20:27 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/bokrecension-bjornen-kommer-sansad-kritik-av-den-svenska-ubatshysterin/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Bokrecensioner

Bokrecension: ”Björnen kommer!” – sansad kritik av den svenska ubåtshysterin

Stig Fredrikson om Mattias Göranssons bok ”Björnen kommer! Om ryssrädsla, mönster- seende och militära misstag”.

Reportagebok

Mattias Göransson

”Björnen kommer! Om ryssrädsla, mönster- seende och militära misstag”

Offside press, 416 sidor

Finns det någon som längre orkar bry sig om 1980-talets fåfänga ubåtsjakter? Har det inte ältats tillräckligt om de uppiskade stämningar som rådde under så många år när Sverige påstods vara utsatt för ständiga undervattenskränkningar?

En som i dag har orkat ta sig an den här frågan är tidskriften Filters chefredaktör Mattias Göransson. I sin nya bok ”Björnen kommer!” gör han en grundlig undersökning av vad som egentligen hände. Och kommer fram till att det hände –ingenting.

Ubåtshysterin var enligt Göransson resultatet av hjärnspöken. Allt, till och med U137 i Karlskronas skärgård 1981, hade en naturlig förklaring. Alla bevis som marinen därefter anförde för närvaron av främmande ubåtar, är ohållbara vid en närmare och objektiv granskning, menar Göransson.

I stället handlade det bland annat om simmande minkar eller om pruttande sillar i stim. Vid den mest berömda av alla ubåtsjakter, den i Hårsfjärden på hösten 1982, hade försvarsmakten länge ett trumfkort på hand för att bevisa det främmande intrånget. Det var en 3,47 minuter lång inspelning av ett ljud som uppfattades som propellerljud från en ubåt. Alla tog dessutom för givet att ubåten var sovjetisk, trots att ingen av alla kända sovjetiska ubåtar hade detta propellerljud.

Enligt Mattias Göransson fick det mystiska propellerljudet sin förklaring först 2007. Då var hemligstämpeln på inspelningen släppt, och en skeppare lyssnade på ljudfilen på försvarets hemsida. Han kände igen ljudet. Det lät som hans egen båt Amalia. FOI kunde sedan bekräfta överensstämmelsen. Och sambandet med Hårsfjärden? Jo, skepparen hade den gången hyrt ut sin båt till Dagens Nyheter som med reporter och fotograf följde ubåtsjakten.

Jag tycker att Göransson tar för lätt på det mer hotfulla och aggressiva Ryssland som vi har fått uppleva under Putin.

Mattias Göransson gör själv en riktig djupdykning i jakten på sanningen inte bara om ubåtshysterin, utan också om hela den komplicerade relationen mellan Sovjetunionen och Sverige sedan andra världskrigets slut. Han börjar 1946 och reder sedan ut hur det kalla kriget startade och vilken roll Sverige spelade där. Mycket är ju känt sedan tidigare, inte minst om hur det neutrala Sverige bedrev ett nära samarbete med NATO, för att vi skulle kunna få hjälp därifrån i händelse av en militär konflikt. Detta visste ryssarna om. Det var bara svenska folket som inte fick veta något. I Sverige frodades i stället rysskräcken.

Med tanke på att Mattias Göransson tidigare i Filter har skrivit raljerande om det han kallade den svenska propagandan för att frammana russofobi, befarade jag något liknande den här gången.

Men boken är skriven i en sansad och saklig ton vilket naturligtvis ger den större trovärdighet. Genomgående är måltavlan den ”pansartriangel” bestående av en allians mellan försvarsmakten, vapenindustrin och delar av journalistkåren som vägrar ta till sig besvärande fakta som inte stämmer med den hypotes de redan har bestämt sig för.

Svenska nyhetsjournalister som bevakade ubåtsfrågan glömde enligt Göransson de mest elementära grunderna för källkritik. Dagens Nyheter skrev i januari 2015 om påstådd undervattensverksamhet mitt inne i Stockholms inlopp och publicerade en bild av vad man hävdade var en ubåt. Senare uppgav Försvarsmakten att bilden föreställde arbetsbåten Time Bandit i motljus. DN:s vittnen stod på sig, men enligt Göransson var detta ”ett publicistiskt haveri av episka mått”. Även Jan Guillou anklagas för att ha gjort sig till megafon för den värsta ubåtshysterin, både i programmet Rekord-Magazinet i SVT 1987 och i Kalla Fakta i TV4 1991. Inte heller där stod någon källkritik hindrande i vägen, menar Göransson.

Bland politikerna är det Carl Bildt som kritiseras mest. Värsta tabben var Bildts protestbrev till Boris Jeltsin 1994 där han anklagade den ryske presidenten för att inte ha kontroll över sitt eget land. Bildt trodde sig nämligen veta att ”olika kvarvarande exsovjetiska strukturer eller aktionsmönster” låg bakom kränkningar mot Sverige.

Över huvud taget menar Mattias Göransson att militärer, politiker och journalister som under årtionden har ägnat sig åt ubåtar och andra hot mot Sverige förenas i att de aldrig kan erkänna när de har haft fel, trots att deras bevisning inte håller.

Det kalla krigets rysskräck ersattes efter Sovjetunionens upplösning av förhoppningar om att Ryssland skulle bli ett vanlig normalt land inlemmat i umgänge med väst. Så blev det inte, och jag tycker att Mattias Göransson tar för lätt på det mer hotfulla och aggressiva Ryssland som vi har fått uppleva med snart arton år med Vladimir Putin som rysk ledare. Problemet för oss i Sverige i dag är inte att vi lider av russofobi. Problemet är att Ryssland återigen uppträder som en mobbare mot sin omvärld, med traditionell rysk stormaktsarrogans. Att även vi i Sverige känner oro för den utvecklingen är inte ett utslag av russofobi. Det är en naturlig, och helt förståelig, reaktion.

Mattias Göranssons bok borde läsas av alla som genom åren har sysslat med ubåtsjakter och ryssrädsla. Den har inget personregister, och det är synd. Men det kanske är meningen. Då måste alla, både de som hängs ut och de som Göransson tar stöd hos, läsa boken för att få veta om de finns med.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.