Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Bokrecensioner

Bokrecension: Condorcet väcks till liv i lysande bok

Upplysningsmannen Nicholas de Condorcet (1743–1794) krossades av jakobinernas radikalare krav.
Upplysningsmannen Nicholas de Condorcet (1743–1794) krossades av jakobinernas radikalare krav. Other: /IBL

Per Molander är en essäist och tänkare av yppersta klass. Stefan Jonsson läser hans glödande angrepp på vår tids kapitalism.

Essäbok

Per Molander

”Condorcets misstag. Hoten mot staten och demokratin”

Weyler förlag, 379 sidor

Varje samtid väljer sina historiska förebilder och hjältar. I några årtionden har den ekonomiska liberalismens mästertänkare behärskat scenen, till exempel Adam Smith. Han menade att ett samhälle av girigbukar formar sig till ett harmoniskt kollektiv tack vare en försyn – vad Smith ibland kallade ”den osynliga handen” – som balanserar egennyttorna mot varandra.

Inför de framtidsutmaningar som tornar upp sig i form av fascism och klimatförändringar, är det nu dags att lägga egoismens filosofer åt sidan, menar Per Molander. Han väcker liv i Nicolas de Condorcet, upplysningstänkare som Smith, men djupare och mer demokratisk.

Condorcet, född 1743, hade en hustru som översatte Smiths huvud­verk till franska. Han var besjälad av framstegstro. Alla männi­skor kunde nå fulländning, bara mörkret skingrades.

Här är det upplysningens arv som ställts under debatt. Det är ingen biografi, utan en vindlande essä.

Upplysning! För Condorcet innebar det en förening av intellektuell, ekonomisk, religiös, politisk och moralisk frihet – samt en stark och demokratisk stat, som ser till att friheterna balanseras mot varandra och kommer alla till godo. Condorcet slogs för kvinnans rättigheter och för att befria förslavade afrikaner.

När revolutionen kom 1789 var han hänförd. Som medlem i konventet skrev han ett utkast till en allmän grundskola och en grundlag med principer för demokratisk representation. Ingetdera blev verklighet. I revolutionens stormar stod han på en grund av rationalism och legalitet som snart krossades av jakobinernas radikalare krav på bröd, rättvisa och giljotin. Condorcet var emot dödsstraffet och föreslog att Louis XVI skulle skickas inte till giljotinen utan till galärerna. 1794 skrev han sitt politiska testamente, ”Utkast till en historia om mänsklighetens andliga framåtskridande”.

Condorcet hade rätt i allt, utom i sin optimism, menar Molander. Härav titeln ”Condorcets misstag”. Den franske revolutionären underskattade framför allt den ekonomiska friheten, som om den inte tyglas fräter sönder moraliska normer och sociala institutioner.

Per Molander är en ovanlig intellektuell, förut generaldirektör för Inspektionen för Socialförsäkringen och samtidigt en essäist och tänkare av yppersta klass. För tre år sedan gav han ut ”Ojämlikhetens anatomi”, en av de mest övertygande böcker som skrivits om vår största politiska fråga.

”Condorcets misstag” tar ett än djärvare grepp. Här är det upplysningens arv som ställs under debatt. Det är ingen biografi, utan en vindlande essä om förhållandet mellan staten, marknaden och människan. När Condorcet dyker upp i texten signalerar det en valfrändskap. Till yrket var Condorcet matematiker. Han insåg att samhället kunde begripas med statistiska modeller. Maktfördelningen kunde ordnas enligt vetenskapliga principer. Olika viljor och förslag gick att räkna samman till en allmänvilja.

Där Adam Smith litade som en idiot på den osynliga handen insåg alltså Condorcet att det krävs precist utformade politiska mekanismer som ser till att den enes frihet inte utplånar den andres. Condorcet förespråkade en ”social matematik”.

Molanders metod är besläktad. Han är en passionerad rationalist, som radar upp vetenskapliga belägg hämtade från de empiriska samhällsvetenskaperna, i synnerhet från experimentell ekonomi, sannolikhetslära och statistik. Syftet? Att försvara demokratin, jämlikheten och det goda samhället.

”Condorcets misstag” artar sig så till ett glödande, vetenskapligt angrepp på vår tids dominerande doktrin. Vi känner det som nyliberalism, avregleringar, new public management, lagen om valfrihet eller upphandlingssystem. Molander visar att sådana ”reformer”, som hämtats från ekonomin och i dag behärskar hela samhällskroppen, förvärrar de fem stora dilemman som präglar varje mänskligt samhälle: (1) Hur fatta långsiktigt förnuftiga beslut? (2) Hur hantera att invånarna sitter på olika information eller saknar den kunskap som behövs för att fatta bra beslut? (3) Hur komma till rätta med att varje handling har externa effekter (buller, växthuseffekt, hustrumisshandel på grund av spritmissbruk) som inte syns i ekonomiska modeller? (4) Hur fördela resurser så att alla barn som föds har förutsättningar att förverkliga sin frihet? (5) Hur undvika att vissa ekonomiska aktörer blir så mäktiga att de kan vända hela systemet till sin fördel?

Det enda som hjälper oss att hantera dessa dilemman är den starka, demokratiska staten, skriver Molander. Och ju mer samhället präglas av stora ekonomiska aktörer, som per definition agerar i eget intresse, desto större måste välfärdsstaten vara för att kunna justera och se till att varje människa som föds har möjlighet att förverkliga det där som Condorcet kallade hennes ”autonomi”.

Boken avslutas med en analys av populismens framväxt och leder i bevis att den orsakats av att den långsiktigt planerande och fördelande välfärdsstaten rustats ned.

Molanders styrka är inte idéerna som sådana, utan att han noggrant och pedagogiskt belägger dem vetenskapligt. Så har han heller inte mycket till övers för tänkande kolleger som inte arbetar med siffror och statistik.

Därmed flyttar han den politiska debatten till en sakligare nivå. Det går att avgöra vad som är bra politik. ”Condorcets misstag” är så sett ett enastående och viktigt arbete, som ånyo bekräftar den teori om ”Upplysningens dialektik” som de tyska teoretikerna Adorno och Horkheimer utarbetade på 1940-talet. Om inte upplysningens idéer balanseras mot varandra, så finns risken att det ekonomiska förnuftet kväver varje frihet och driver mänskligheten över branten.