Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-18 05:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/bokrecension-hanna-krall-skriver-valdsamt-och-vardagligt-om-forintelsen/

Bokrecensioner

Bokrecension: Hanna Krall skriver våldsamt och vardagligt om Förintelsen

Bild 1 av 2 Hanna Krall återvänder till skärvorna av sin uppväxt i ”Vit Maria”.
Foto: Ersatz
Bild 2 av 2 ”Vit Maria” av Hanna Krall.
Foto: Ersatz

I ”Vit Maria” återvänder Hanna Krall till skärvorna av sin uppväxt under Förintelsen. Det kränger och krånglar, men i centrum står en livsvilja som är starkare än det mesta, skriver DN:s Anna Hallberg.

Anna Hallberg
Rätta artikel

Hur berättar man om ett sönderslaget liv? Till att börja med: det gör man inte. Eftersom det inte går ihop. Det är just sönderslaget, motstridigt, fragmenterat och obegripligt. Vissa saker gör mycket ont, andra känns kanske inte alls. Om man inte ska lägga sig ner och dö måste man leva. Det vill säga, det blir nödvändigt att infoga sig i det gemensamma mänskliga narrativet. Gå med på en ordning som bara nästan kan vara sann. De basala funktionerna sätts främst: äta, sova, klara vardagliga rutiner. Låta tiden rulla linjärt fast den upplevs som hoptrasslad i ett nystan.

Hanna Krall föddes 1935 som judinna i Polen. Hela hennes familj mördades i koncentrationslägret Majdanek. Hon gömdes och överlevde Förintelsen och är i dag en uppburen författare och journalist. Hennes vän, regissören Krzysztof Kieślowski, har baserat sin film ”Dekalogen: VIII” på hennes liv. Den utgår från budordet ”Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa”. Urscenen där det kristna paret vägrar att rädda henne genom att bli gudföräldrar, vilket skulle kräva att de gick med på en lögn, är central i både filmen och denna bok: ”De är troende, de kan inte ljuga, det blir ingen dopattest.” I stället för dopattest får modern och flickan bröd och späck, i utbyte mot en servis. Servisen kallas för ”Vit Maria” och det är den som givit romanen dess namn.

Bokrecension: Hanna Kralls ”Hjärterkung”

Nu återvänder Krall till skärvorna av sin uppväxt. Hon följer det kristna paret, där mannen kallas ”J.S.”, och vidare genom arkiv och vittnesmål. Hon konfronterar Kieślowski vars film förstås är uppdiktad och tillrättalagd. I korta fragmentartade kapitel hörs spridda röster och hågkomster. Det är krångligt. Våldsamt och vardagligt om vartannat. Det ena spåret leder till det andra och det blir alltmer omöjligt att avgöra vad som skett av tillfälligheter och av iskallt beräknande. Döden är överallt: ”Säkerhetstjänsten mot hemmaarmén. Hemmaarmén mot säkerhetstjänsten och mot förrädarna. Någon sköt ihjäl en kvinna för att hon hade gått med i milisen. Mitt på rågåkern. Någon annan hade skjutit snickaren, av misstag visade det sig efteråt.”

”Vit Maria” är så långt ifrån följsam underhållningsprosa det går att komma. Krall vägrar låta den stora berättelsen runda av, och kommer därför närmare det verkliga livet i all sin komplexitet. Jag behöver väl inte säga att den här sortens litteratur är oändligt angelägen i dag, såväl politiskt som estetiskt. Men kanske bör jag förtydliga att Krall också är underhållande, ibland, på ett strävt, lite bitskt vis. Hennes humor glimtar fram i formuleringar, och signalerar en livsvilja som är starkare än det mesta.

Den gamle poeten Tadeusz Różewicz – som är tung och bra och flerfaldigt översatt till svenska, läs honom! – svarar henne stillsamt: ”Var snäll och låt mörkret vara. För ljusets skull, för skenets skull. Resten av livet måste vi leva i ljuset.”

Bokrecension: Christopher Brownings ”Helt vanliga män”

Jag förstår hans invändning, och delar hoppet, men för att det ska vara möjligt behövs just sådana böcker som Hanna Kralls ”Vit Maria”.

Läs fler bokrecensioner i DN.