Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Bokrecensioner

Bokrecension: Helgjutet om en framtid där miljön kollapsat

När poeten och essäisten Mats Söderlund tar steget in i ungdomsboksvärlden gör han det med dunder och brak. Steven Ekholm läser första delen i en ovanligt lovande trilogi.

FANTASY
Mats Söderlund
”Hotet: Ättlingarna del 1”
Rabén & Sjögren

I en (tyvärr) alltför nära framtid har miljön slutligen kollapsat. Golfströmmen har slagits ut, polerna smälter och skapar översvämningar, svält, krig och konflikter i en värld med tio miljarder människor. Den sista stora färskvattenreservoaren finns i Bottenviken eftersom Sverige och Finland gemensamt förutseende nog byggde en damm över Ålands hav innan katastrofen var ett faktum. Om inte FN kan enas om hur vattnet ska fördelas och distribueras till resten av Europa står Norden inför ett oundvikligt krig. Färskvatten är den nya oljan och mäktiga privata multinationella intressen vill privatisera och profitera på vattenrättigheterna.

Samtidigt i ett utkylt Västerbotten med ett närmast sibiriskt klimat, förbereder sig den ensamstående mamman Gaupa Eriksson, tillika FN-ledamot och Sveriges klimatminister, att lämna sina barn för en tre veckor lång sejour i Hongkong. Mötet är kanske den sista chansen att hitta en fredlig lösning på vattenfördelningen. Men mäktiga fiender väntar både henne i (den nya) FN-skrapan i Hongkong, och hennes tre barn, Jenny, David och Wilma på hemmaplan. Gaupa har ännu inte berättat sanningen om varför de inte är som alla andra och om familjens verkliga ursprung.

När poeten och essäisten Mats Söderlund tar steget in i ungdomsboksvärlden gör han det med dunder och brak. Visserligen duggar miljödystopiska böcker och böcker om nordiska folkväsen tätt just nu (som till exempel Madeleine Bäcks ”Vattnet drar” och ”Jorden vaknar”, och Emmi Itärantas ”Minnet av vatten”), men i Söderlunds händer blir denna något ovanliga kombo både imponerande, spännande och bitvis riktigt svindlande. Hans lysande språk är självklart en av förklaringarna. Naturen; skogen, fjället och framför allt dess mångfald av dofter är mästerligt beskrivna och skapar en viktig och bärande poetisk infrastruktur i berättelsen.

Mats Söderlund lyckas verkligen med bedriften att knyta ihop de allra minsta skeendena med de ofattbart stora.

Men han rör sig även skickligt mellan tonåringars småtjafsande, nätvanor och intressen och mer högtravande FN-byråkratiska, till längtan efter en saknad förälder och det sårbara syskonskapets intimitet som är väldigt fint skildrat. För att prata ren skoltyska, berättelsen har både riktning och befintlighet!

Mats Söderlund väntar dock 324 sidor innan han nämner vad man anat redan i början av boken, det vill säga vilka väsen man har att göra med. Troll. Och glöm det mesta du trodde att du visste om dessa varelser, för ”Hotet” får nog räknas som tidernas upprättelse för trollen i (litteratur)historien. Själva kallar de sig olus, de levande. Gaupa och barnen är även de olus, visserligen utan svansar, men med ett antal specialförmågor. Likt mutanterna i X-menfilmerna är de egentligen överlägsna människorna på det mesta, men de håller sig och sina specialförmågor dolda för människorna, bland annat i gamla gruvor och berg i Västerbotten. Men alla vill inte gömma sig. Några mycket gamla och mäktiga olus har andra planer. Och de hatar människorna.

I centrum av maktkampen befinner sig jakten på en mystisk svart tärning som innehåller trollens samtliga minnen och flertusenåriga historia. I fel händer kan den generera oerhörd makt. Gaupas man som är försvunnen hade som uppdrag att skydda den. Nu blir det äldsta dottern Jennys ansvar att skydda den från de troll som vill förinta mänskligheten, ett ansvar som i boken både börjar och slutar i Alkavares gamla kapell i hjärtat av Sarek.

”Hotet” är nog det mest genomarbetade och ambitiösa ungdomsromanbygge jag läst på väldigt, väldigt länge där hela planetens framtid står på spel, samtidigt som tonårslivet pågår i villan i Skelleftehamn och en avgrundsdjup konspiration mot mänskligheten spelas ut av rent mytologiska och (kanske) kosmologiska proportioner. Och Mats Söderlund lyckas verkligen med bedriften att knyta ihop de allra minsta skeendena med de ofattbart stora. Om dessutom svaret på den centrala frågan i slutet av boken, varifrån Jenny och de andra olus kommer ifrån, är som det antyds, då har denna blivande trilogi en sällsynt lovande framtid.