Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-15 12:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/bokrecension-hellre-sanglage-an-betygskriterier-i-f-som-i-samst/

Bokrecensioner

Bokrecension: Hellre sängläge än betygskriterier i ”F som i sämst”

Med ”F som i sämst” kliver Cilla Jackert vidare uppåt och inåt i sitt författarskap.
Med ”F som i sämst” kliver Cilla Jackert vidare uppåt och inåt i sitt författarskap. Foto: Magnus Liam Karlsson

Tolvåriga Jonna är inte högpresterande som man ska vara, hon ligger hellre på sängen och letar efter gamla chips under madrassen.

Pia Huss
Rätta artikel

Cilla Jackert

”F som i sämst”

Rabén & Sjögren, från 9 år

Författaren Cilla Jackert är fena på att lyfta fram de udda, de protesterande, de ilskna, kantiga och ledsna. Hon berättar gärna om individer som kan tyckas rent hopplösa men som, ska det ofta visa sig, äger oförmodad styrka. Så är det i barnboksdebuten ”Dagens katastrofer”, den följande ”Vi träffas i Obsan” liksom i nyutkomna ”F som i sämst”. Jackert porträtterar de ”oskrytbara”, det vill säga de som sällan eller aldrig får lysande betyg, är särskilt propra eller får hundra likes på Instagram. Och tur är det, eftersom det ändå är i den mer tilltufsade gruppen de flesta av oss ingår. 

Men ändå, huvudpersonen i ”F som i sämst”, tolvåriga Jonna skulle förstås ändå helst vilja byta med sin underbart fantastiska storasyster Miriam. Miriam som dunkar in alla rätt; vacker, musikalisk, omtyckt, högpresterande. Dessutom luktar hon gott. Det gör inte Jonna eftersom hon varken bryr sig om hygien eller läxor, att putsa glasögonen eller vara till lags. Jonna lever i en buttert självkritisk protest, ligger mest tyst på sin säng och gräver omväxlande i sin näsa och under madrassen på jakt efter gamla chips och dammiga godisbitar. 

Äckligt är förnamnet, men Jonna besitter andra kvaliteter som jag under läsningens gång blir allt mer fascinerad av. Det som syns på ytan, vare sig det är Jonnas snorkråkor eller Miriams blankborstade hårsvall, berättar inte hela sanningen om en individ, om ett syskonskap eller en familj. 

Med ”F som i sämst” kliver Cilla Jackert vidare uppåt och inåt i sitt författarskap. Boken bjuder en åktur genom ljus och mörker som heter duga. Visserligen gör författaren mig aningen besviken med sin quick fix-final, men vägen dit är fantastisk.

I ”F som i sämst” orkestrerar Jackert ett verk där varje enskild stämma, det vill säga person, får sitt eget utrymme. Huvudstämman är Jonnas, men även syster Miriam, de båda föräldrarna, några lärare, en moster, ja, till och med den trebenta katten Pucko, blir pregnanta. Oavsett vem som för tillfället står i textens centrum, är ändå alla de övriga rösterna förnimbara i bakgrunden. Det är bra och det är starkt läsdrivande. 

Dessutom är berättelsen fylld av komiska iakttagelser som till exempel de verkliga, men helt absurda, citaten ur betygskriterier för årskurs 6: ” För C (fd betyg VG alt 4) gäller att eleven har goda kunskaper om matematiska begrepp och visar det genom att använda dem i bekanta sammanhang på ett relativt väl fungerande sätt. I beskrivningarna kan eleven växla mellan olika uttrycksformer samt föra utvecklande resonemang kring hur begreppen relaterar till varandra…”

Inte konstigt att sängläge är ett alternativ för en tolvåring. Det svenska betygssystemet mår inte bra. Det gör varken Miriam eller Jonna heller. Läsaren däremot, hen får en riktig boost.