Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Bokrecensioner

Bokrecension: Ia Genbergs noveller – påfrestande om pengar

Ia Genbergs ”Klen tröst” trasslar sig fram med en distanserad vitsighet i Kristina Lugns anda. Det är rätt påfrestande läsning, skriver Maria Schottenius.

Ia Genberg, författare och dokumentärfilmare från Stockholm, är bra på att hitta själva tugget, hur det låter när munnen går på folk. Hon återskapar något av den dusch av ord som alltid står på i en stad, ett samhälle, en kultur. 

Den här gången skriver hon fem noveller med ett sammanhängande tema. Pengar. Först ut är Greger Johnson, GJ, barnskådespelare som intervjuas av Ia Grenberg, IG, där hon talar med alla som varit inblandade i filmproduktionerna av Astrid Lindgrens böcker. Pippi, Emil, Lotta, Ronja, Tjorven etc. Det ska bli en liten skrift för att ”fira hennes minne”.

Rätt snart frågar GJ vad IG får för intervjun. Trettio, svarar hon, men ”då ingår sociala avgifter och skatt”. Det är mer än vad han fick för filmrollen, påpekar han. Och så går intervjun på i en stil à la Lars Norén, lite hackigt, de talar ofta förbi varandra. Greger är en firad barnstjärna, som blir en dålig tjuv och intervjun slutar i ett ”error” på displayen, ett misslyckande, även där. 

En annan novell är utförd som ett forskningsprojekt där berättaren ”studerar människor som försetts med trettio minuters rikedom i ett sällskapsspel”. Det är ett omsorgsfullt utfört experiment där förutsättningarna med urval, metod och genomförande redovisas omständligt. 

Projektet pågår sida upp och sida ner med djupintervjuer och allt, tills det, vad jag förstår, rinner ut i sanden. Det är ingen särskilt njutbar läsning, men Ia Genberg är något på spåren, som handlar om hur pengar perverterar och sätter sig i våra hjärnor antingen vi har dem eller ej. Till och med när pengarna är fiktion. 

Den berättelse i boken som är minst underlig är titelnovellen ”Klen tröst”. I varje fall till en början. Ett arv i mångmiljonklassen och ett fritidshus i skärgården står på spel i en separerad familj där den alkoholiserade berättaren, Lars, är i alla avseenden förbikörd av sin extremt effektiva tidigare hustru, Cilla, som har ett barn med en ny man. 

Men hennes mamma, änkan med alla pengarna, kan inte tänka sig att dottern är skild. Och vi leds in i en pikant historia, som interfolieras med olika synopsis till deckare. Som läsare tvingas man ha tålamod med avbrott och stickspår av olika slag. 

Den hopplöse förloraren Lars får en central uppgift över en helg då Annie, Cillas mor kommer och hälsar på i Sverige på sommarstället där han ska agera äkta man.  Om Cilla släpper honom går hon miste om arvet, vad jag förstår. De har plötsligt ett gemensamt intresse. 

Äktenskap och pengar hör ihop, även i bildspråket är de sammanflätade. ”Äktenskapet: ingått i rus, avslutat i leda. Däremellan grumsat, som i alla äktenskap med avkomma och snart en fråga om transaktioner, investeringar i tid och sysslor, skuldregleringar i sex och tjänster, räntebärande förpliktelser på löpande nota.”

Och så löper det på. Penningmetaforiken går över alla gränser. ”Äktenskapet: det finns alltid en vinnare och en förlorare, någon som gör fler uttag än insättningar, någon vars investeringar visar sig långsiktigt klokare, som ständigt tycks återbetala skulden ögonblicket innan räntan höjs.” 

Texten trasslar sig fram med en distanserad vitsighet i Kristina Lugns anda. Det är rätt påfrestande alltsammans. Samtidigt har Ia Genberg en humor och smartness, som gör att hon inte blir likgiltig, som skribent, utan en sort för sig.

NOVELLER

Ia Genberg

”Klen tröst och fyra andra berättelser om pengar”

Weyler, 280 sidor