Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Bokrecensioner

Bokrecension: Kajsa Sundin – poetiskt om sadomasochisten i oss alla

Kajsa Sundins roman ”För att de ville det” gestaltar kärlekens kärna, men också maktlöshet och sorg. Det är mycket avancerat gjort, ibland rent hänförande, skriver Aase Berg.

Bondage och sadomasochism slutar aldrig fascinera, eftersom det handlar om maktförhållanden vi alla är insyltade i. Succéer som ”Fifty shades of Grey” visar att idéerna bakom bdsm angår väldigt många, även om färre praktiserar dem fysiskt. Att just de böckerna, med sin underliggande Harlekinintrig snarare cementerar maktordningen än gör uppror mot den är en annan historia. 

Den mer raffinerade sadomasochismen däremot är samhällets skrattspegel; en strategi för att vända och vrida på orimliga maktförhållanden. I Sverige var Rut Hillarp en stor föregångare, och hennes författarskap kan sammanfattas med en enda, central mening: ”Inne i min fångenskap är jag fri”. Hillarp kallade sig själv ”erotiskt geni” och ägnade sig åt bdsm som avancerad feministisk forskning. 

Den som tror att masochisten är förtryckt har missat poängen. Det vet Kajsa Sundin. I sin nya bok skriver hon om dominans- och underkastelserelationer som ligger närmare Rut Hillarp än den lättsmälta pigromantiken i ”Fifty shades of Grey”. Sundins roman utspelar sig i Kairo, på caféer och salsalektioner, i en sensuell hetta där människorna lever i självvald exil. Det är kärleksparet Isabella och Rodrigo, och den sörjande Tess som förlorat sin älskade och lämnat sin dotter bakom sig hemma i Sverige.

När Tess dras in i Isabellas och Rodrigos trollkrets av passionerad kärlek, bdsm, medvetet våld och erotiska frigörelseförsök, är det genom samtal om det allra intimaste, eftersom hon är terapeut och både vill förstå dem och söka ett nytt livsinnehåll genom dem. Isabella säger: ”Att acceptera det som gör mig rädd är också det som kan rädda mig från det”. Rodrigo: ”Du vill se blixten av ömhet i det som gör dig illa?”  

Det är en mycket vacker och poetisk bok, utan att man för den skull kan anklaga den för att esteticera våld. Den sublima bdsm-relationen används för att gestalta kärlekens kärna, men också maktlöshet, sorg och vilsenhet i världen. Det är mycket avancerat gjort, ibland rent hänförande. 

Sundins roman är dessutom en förvånansvärt oporrig bok för att handla om våldsamt sex, men frågan är hur långt man kan avlägsna sig från kroppen och köttet utan att bli vag.     

Skönheten är en tvetydig följeslagare. Den lovar klarhet och skärpa men blir ibland istället mystifierande, som när Isabella tänker såna här saker om sig själv: ”Hon är helt övertygad om att man bara kan älska henne om man inte känner henne”. Eller genom Rodrigos förälskade ögon: ”Hon är vacker som en ängel, en porslinsdocka. Men också lika svårgenomtränglig. Och så nyckfull. Ibland tror han sig kunna fånga henne. Men så, är hon borta.”

Här hamnar jag i ett läge där jag inte kan följa med in i människornas inre liv utan bara blir förbannad, tänker att Isabella är en asjobbig borderlinebrud som smiter in i sin egen gåtfullhet istället för att konfrontera, att det är en slapp snuttefilt att vara mystisk som kvinna, att livet är för kort för trevande identitetskriser, att hela det där gänget har jävligt svåra i-landsproblem och borde se till att ha lite kul istället för att sitta och vända och vrida på sina abstrakta själsliv.

Men som helhet lyckas boken höja sig över de irriterande inslagen av banalitet och abstraktion, för att ställa viktiga frågor om erotisk forskning och om det verkligen är värt priset att bli fri i fångenskapen och gå rakt in i våldets käftar för att göra uppror mot det.

ROMAN

Kajsa Sundin

”För att de ville det”

Natur & Kultur, 203 sidor