Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Bokrecensioner

Bokrecension: London ser rött när Brexit hotar metropolens frihet

Gunnar Pettersson skriver starkt och passionerat om språket, krogarna, gatorna, modet och lokalpolitiken i London.
Gunnar Pettersson skriver starkt och passionerat om språket, krogarna, gatorna, modet och lokalpolitiken i London. Other: IBL

På torsdag går London till val. Tories riskerar ett historiskt fiasko i Brexits kölvatten. Jan Eklund läser en ny bok om den stora invandrarstaden som vi alla en gång längtat till. 

LITTERATUR
Gunnar Pettersson
”London. En berättelse om en stad”
Natur & Kultur, 372 sidor

Livet vore otänkbart utan London. 

Jag vet inte vad det är, kanske bara minnet av den första riktiga utlandsresan, den där obesvärade kombinationen av stark lokal historia och vid internationell utblick som fick all ungdom att gapa. 

Kunskap, frihet och party i luften. Världens belevade centrum, ändå liksom en trivsamt rykande by. 

Och så var det musiken, scenen, modet, konsten, sporten. Modernitet och tradition i osannolik kombination.   

Konkret: Shakespeare, BBC, Wimbledon, James Bond, David Bowie, The Proms, punken. Sorry: Virginia Woolf, Margaret Thatcher, Lady Di, Judi Dench, Zadie Smith.  

Londons gamla anor gnuggas ständigt mot allt friskt – och ibland tvivelaktigt – kapital som förändrar stadsbilden och mentaliteten. 

Förr Chinatown och Brick Lane, nu Emirates Stadium och alla blanka finansskrapor vid Themsen. Araber, kineser, indier, ryssar. En blandad världsparnass, men särskilt vacker är inte staden de bosatt sig i. 

Glöm inte det upproriska och upplysta London. Över en miljon människor demonstrerade mot Irakkriget vintern 2003, och när den gamla konservativa eliten fiskade efter folkligt stöd för att omförhandla de gemensamma villkoren med Europeiska unionen sade Londonborna ett rungande nej också till Brexit.  

Det måste vara det mest dramatiska som inträffat i Storbritannien sedan krigsslutet 1945. Möjligen i konkurrens med att London under senare år har blivit omsprungen av både Hongkong och Bangkok som världens mest populära turistdestination (New York är långt efter). 

På torsdag är det lokalval i England och ingenstans ligger Theresa Mays Tories så illa till som i London. Labour styr i 20 av 32 kommuner, Tories bara i 8 – och efter onsdagens val har den siffran med stor sannolikhet minskat. May betraktas som en hopplöst provinsiell politiker; i bästa fall går hon hem i ”Little England”, aldrig i en metropol som London. 

Tidskriften The Spectator beskrev nyligen paniken under rubriken ”Red London”. Gamla partirävar befarar en kommande valkatastrof. Inte ens juvelerna i den konservativa kronan – Westminister, Kensington, Chelsea – kan betraktas som säkra. De har varit mörkblåa så länge alla kan minnas och var inte ens hotade under Tony Blairs storhetstid på 90-talet. Ingen har behövt kampanja där. 

Det har inte bara med Brexit att göra. Journalisten Will Heaven diskuterar några av orsakerna i ”Red London”:

När det blir för dyrt att bo, spekulationen i fastigheter gått för långt, gör det särskilt ont i den belånade liberala medelklassens ömma plånbok. 

Den konservativa väljaren är oftast en vit man och över 65. I en stor invandrarstad som London blir han snart en tandlös dinosaurie. 

Och: ”After Grenfell, you never know”. 

Det är inte för mycket sagt att storbranden i Grenfell Tower i Kensington sommaren 2017 chockade även det luttrade London. Den bristande säkerheten och de många dödsfallen i ett hyreshus i den rikaste delen av staden avslöjade obönhörligt hur långt den sociala försumligheten gått. 

Det var inte överklassen som dog i lågorna, och protesten blev bredare och argare än på länge. 

Om bakgrunden till allt detta och väldigt mycket mer kan man läsa i Gunnar Petterssons originella bok ”London. En berättelse om en stad”. 

Den är lätt att kritisera, alla har sitt London, och ve den som möblerar om i mina fantasibilder eller förstör stämningen på ens favoritpub.  

Det är lätt att uppskatta författarens vuxna sällskap, goda humör och otrendiga utläggningar om allt mellan puben och parlamentet.

Hela företaget andas likafullt en våghalsig självständighet som man måste beundra för den stora sakens skull.

Det är lätt att uppskatta författarens vuxna sällskap, goda humör och otrendiga utläggningar om allt mellan puben och parlamentet. Här saknas tack och lov guidebokens ängsliga namedropping eller specialistens upphöjda förnumstigheter. 

Gunnar Pettersson skriver sig in i staden, brottas med den, befolkar London. Man känner i hjärtat att han vet vad han talar om, åtminstone när det gäller den norra delen av staden från säg Hampstead till Hackney. Och de historiskt radikala kvarteren i favoritstadsdelen Clerkenwell, avgränsat av St Paul’s i söder och Kings Cross i norr. 

Ändå kan man bli irriterad. Släpp det där, vandra vidare, rensa luften. Även böcker om tunga städer kräver svalka och rymd. 

Gunnar Pettersson har bott i London sedan 1972. Han är författare, översättare och diversearbetare. Utflyttad som ung från Göteborg. I förordet berättar han om tidiga och varma minnen av Charles Dickens, Jolo och Thorsten Ehrenmark. 

Blanda den folkliga blicken, pregnansen och det historiska sinnet med några doser ungdomlig systemkritik från 60-talet och en personlig polemisk lust, då förstår ni på ett ungefär författarens säregna väsen.  

Nu kan det vara lätt att glömma hur skitigt och förslummat London en gång var. Pettersson påminner om det, berättar om hur sotflagor stora som handflator seglade in genom ett öppet sjukhusfönster i Hammersmith, där hans nyfödde son precis hade sett dagens ljus i september 1983. 

Hans långa tid i staden sammanfaller med utvecklingen från postimperialistiskt bakvatten till världens stora finanscentrum, en global stad som på gott och ont frigjort sig från resten av landet. 

Startskottet var den nyliberala The big bang, Thatchers avreglering av finansmarknaden i City of London hösten 1986. Ackumulationen av kapital, de jättelika vinsterna i finanssektorn, födde ett stadslandskap för produktion av tjänster som inberäknar allt från välbetalda försäkringskonsulter, reklamare och datanissar till lågavlönade varubud, väktare och chaufförer. 

Gamla strukturer bröts upp, nya avgrunder föddes. Löneskillnaderna i dagens London är groteska. Kan man ens bo där längre? Den frågan ställer allt fler. Många andra längtar dit och står på kö för att få flytta in. 

Allt står på spel. Och Brexit skapar ångest och existentiell oro. Inte minst bland utlandsfödda och migranter. 

Visst har staden blivit livligare, rikare och intressantare. Men de centrala delarna är snarare mer exklusiva, privata och stängda för allmänheten. Säkerhetsindustrin, övervakningsstaten och kapitalet går hand i hand. 

Om det skriver Gunnar Pettersson starkt och passionerat. Även om språket, krogarna, gatorna, modet och lokalpolitiken. 

Ska det nätbaserade Uber exempelvis tillåtas slå ut den klassiska svarta Londontaxin? GPS:en mot världens mest välutbildade och trevligaste taxichaufförer som kan varenda genväg i hela metropolen.

I musikväg är Ian Dury hans speciella Londonfavorit. ”Den enda begravning jag gått på där jag inte kände liket personligen var Durys på Golden Green Cemetary i mars 2000”. 

Jag hade också gärna varit där. Vem kan glömma The Blockheads? Gunnar Pettersson såg Dury live på det lokala hänget Dingwalls i Camden Town långt innan de flesta av oss ens hade skaffat en egen skivspelare till pojkrummet. 

Till det bästa i boken hör skildringen av en ofrivillig klassresa nedåt och tiden som försäljare på Broadway Market i Hackney, där ”en för evigt lika vacker Julie Christie köpte (återvunnet) toapapper av mig på lördagarna.” 

Dråpligt värre. 

Jag promenerade genom Chelsea en söndag i mars. Det var oroväckande få människor ute på gatorna. Vackra fasader, ödsliga kvarter, många lägenheter står tomma. De fungerar som investeringsobjekt eller second homes för den rörliga finansklassen och en och annan internationell gangster; ibland sammanfaller grupperna. 

Gamla igenbommade pubar i gatuhörnen. Många nya vinbarer, bara en ensam joggande hemmafru eller uttråkad rysk barnflicka som passerade i kvarteren norr om Kings Road. 

Lite sorgligt. Men man stövar vidare mot vimlet, tar ett glas på något glatt hak – och kommer alltid tillbaka till London. 

Nästa gång säkert med Gunnar Petterssons brokiga bok i handbagaget. 

Läs mer om London

Londonfavoriter

John le Carré: ”Spionernas arv”, 2017
Få eller ingen skildrar Londons centrala miljöer bättre än John le Carré. Hans antihjälte George Smiley, den store mästaren i bedrägeriets konst, är bosatt på 9A Baywater Street, Chelsea. I romanen från i höstas, ”Spionernas arv”, korsas det ruffiga och knarrande London från 60-talet med vår tids sterila kontorskomplex.

Joris Luyendijk: ”Simma med ­hajar”, 2016
En fascinerande och underhållande bok om dagens börs­hajar. Konkurrensen är mördande, bara resultatet räknas, folk köps och säljs som fotbollsspelare i Premier League. Slutsatsen? Hela systemet är bräckligt, amoraliskt och explosivt. Lojaliteten är allt, tystnadsplikten absolut. Bonusen därefter.

Zadie Smith: ”Vita tänder”, 2001
Britterna har ingen solklar nutidsförfattare som förknippas med staden, likt Patrick Modianos Paris eller Paul Austers New York. I det äldre gardet kanske Ian McEwan eller Martin Amis. Bland de yngre är valet självklart: Zadie Smith. I debutromanen ”Vita tänder” fick man en klar känsla för hur det unga London låter och tänker, inte minst i de nordvästra delarna. På senare år även i ”NW” och ”Swing time”.