Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Bokrecensioner

Bokrecension: När fantasy är som bäst

Karin och Albin Alvtegen skriver med lätt ton om det riktigt allvarliga.
Karin och Albin Alvtegen skriver med lätt ton om det riktigt allvarliga. Foto: Casia Bromberg

I böckerna om det magiska landet Hinsides finns ett djup som vanligen saknas i fantasyböckerna. Den tredje och avslutande delen är också ett fullkomligt fyrverkeri av händelser.

FANTASY

Albin och Karin Alvtegen

Hinsides-trilogin: Nyckeln till Hinsides, Hinsides brinner, Hinsides väktare

Illustrationer: Alexander Jansson

Brombergs

Med ”Hinsides väktare” avslutar Albin och Karin Alvtegen sin fina fantasytrilogi om det magiska landet Hinsides. Och de gör det med ett fullkomligt fyrverkeri av händelser, absurt härliga karaktärer, folkslag, monster, farliga skogar, dimmiga träsk, utmaningar och gåtor närmast hämtade ur något av Lewis Carroll. Fast i dataspelstappning. Och tempo. Det är nästan lite stroboskop över det hela. Men bra! (alla gillar kanske inte stroboskop).

Trilogin inleddes dock lite mer old-school. En familj, en mor och två tvillingar åker till ett avlägset beläget kråkslott över sommaren. Mamman ska arbeta med renovering av huset. De två 12-åringarna Linus och Linnéa, den senare med en allvarlig hjärnskada och som sitter okontaktbar sedan födseln i rullstol, får helt enkelt gilla läget.

När Linnéa vilar eller sköts om av mamman har Linus sin möjlighet att utforska det stora huset som ägts av ett original vid namn Vilhelm, men som försvunnit mystiskt. Naturligtvis utforskar Linus de förbjudna delarna och inser snart att de inte är ensamma i huset.

Vägen ligger snart öppen till porten till Hinsides, den magiska värld där Vilhelm befinner sig och utgör ett allvarligt hot, men där även Lionora, hans syster Linnéas friska del, lever.

Tvillingarna återförenas och kan tala med varandra för första gången. Men att resa mellan världarna har och får konsekvenser. Och det finns större hot än Vilhelm.

Böckerna präglas, trots en hel del allvarlig tematik, av en lätthet i berättandet som jag uppskattar mycket. Och allt som rör Linnéa är väldigt ömsint och inkännande beskrivet, ett djup som vanligen saknas i fantasy för unga. Här finns naturligtvis klassiska teman som syskonkärlek, vänskap, lojalitet, uppvaknande, det slutgiltiga offret men kanske även ett visst nytt hopp. 

Hinsides-trilogin är en lättläst men välskriven berättelse för den unge fantasyläsaren med ett hjärta för olikheter och mångfald. Böckerna är ett utmärkt exempel på varför fantasy är en så viktig och angelägen genre när den är som bäst.